Yttrandefriheten tar inte parti

Samtliga större debattsidor i Sverige har tackat nej till debattartikeln nedan. Detta trots att ämnet just nu, bokstavligt talat, är brinnande aktuellt. Kanske är det som vi i Yttrandefrihetsombudsmannen skriver allt för känsligt? Kanske har debattredaktionerna en annan agenda än att reda ut begrepp och lyfta sakfrågan till en principiell nivå – där den hör hemma.

Hjälp oss gärna sprida texten. Och är det så att just du är redaktör för en debattsida och vill ta in den – och därmed bidra till att folkbilda – är det helt fritt.

 

Yttrandefriheten är en grundbult i ett fritt och demokratiskt samhälle. Yttrandefriheten regleras i Regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen. Yttrandefriheten är en långtgående princip som endast och bara kan inskränkas genom lag och då det är absolut nödvändigt. Och ändå: Har det någonsin tidigare pratats så mycket om yttrandefrihet som just nu?

Det görs nu försök att som sanning etablera föreställningen om att yttrandefrihet skulle vara ett ytterkantsprojekt; att hävdandet av yttrandefriheten är ett grepp för högerextrema att sprida åsikter. Inget kunde vara mer fel. Yttrandefriheten tar inte parti. En sådan föreställning leder dessutom till självcensur eftersom människor av försiktighet väljer tystnad framför att bli förknippade med extremism. 

Yttrandefriheten skall garantera att sådant vi inte gillar och håller med om ändå får och kan yttras. Yttrandefriheten är en princip. Det är ingen höger-vänster-fråga. Den tar inte hänsyn till känslor. Inte heller tar den ställning för eller emot koranbränningar. Det är nu extremt viktigt att kunna skilja på principen och känslan och inte falla för den senare utan stå fast. 

Föreningen Yttrandefrihetsombudsmannen bildades 2019 och har tagit som sin uppgift att opinionsbilda, ge juridisk hjälp samt jobba för att avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Vi vill med denna text bidra till att föra debatten tillbaka till principens källa.

I Regeringsformen, 2 kapitlets första paragraf anges yttrandefriheten som en grundläggande fri- och rättighet: ”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”. Där beskrivs också informationsfriheten, det vill säga ”friheten att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden”. Även mötesfrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet är inskrivna i samma grundlag.

I yttrandefrihetsgrundlagen sägs att ”yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.” (1 kap. 1 §)

I grundlagen finns förbud mot censur vilket innebär att det som är avsett att spridas i någon media inte får granskas i förväg av myndighet eller annat allmänt organ. Det är inte heller tillåtet att på grund av innehållet förbjuda eller hindra publicering och spridning. (1 kap. 11 §)

Det finns också inskrivet ett repressalieförbud. ”En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon […] har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk.” (1 kap. 6 §)

Skulle ett missbruk av yttrandefriheten ändå komma att prövas i domstol, bör ”den som ska döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs alltid ha i åtanke att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämne och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla. (1 kap. 15 §)

De inskränkningar i yttrandefriheten som ändå finns är till för att skydda dels staten, dels svaga och utsatta. Man nämner i lagtexten explicit barnpornografi och grova våldsskildringar och sådant som kan hota rikets säkerhet. Dessutom sådant som kan utgöra hot mot demokratin. Och det finns ytterligare ett lagrum som utgör en begränsning av yttrandefriheten och det är lagen om hets mot folkgrupp.

Här märks en glidande skala mot ett alltmer emotionellt och ideologiskt perspektiv på vad som skall kunna inskränka yttrandefriheten. Yttrandefriheten sägs vara en grund för demokratin samtidigt som samma demokrati kan vara förevändning att begränsa yttrandefriheten. Här är det helt upp till lagstiftaren att, beroende på opinionsläge, förklara vem eller vad som är ett hot mot demokratin. Här har man bortsett från principen. Än tydligare blir det i lagen om hets mot folkgrupp, en tvättäkta gummiparagraf som kan användas helt godtyckligt beroende på vad som för stunden anses vara skyddsvärt.

Det är där vi är i diskussionen idag: Det är ideologi, känslor och allmänt tyckande som används som argument för att begränsa människors möjlighet att uttrycka sig. Och det är en icke önskvärd utveckling. För att vi skall kunna ha en yttrandefrihet värd namnet måste vi vara överens om att den skall ses och förstås som en princip. Och en princip är en princip. Alltid.

Styrelsen för Yttrandefrihetsombudsmannen:
Urban Månsson, skribent och ordförande
Jan Sjunnesson, skribent
Ola Bengtsson, jurist
Helene Bergman, journalist
Daniel Svensson, ledamot
Tage Perntz, ledamot

En svensk utrikesministers pressmeddelande. FAKE!

”Sveriges regering förstår till fullo att de könsdiskriminerande och kvinnofientliga handlingar som politiska islamister gjort sig skyldiga till vid bland annat bönemanifestationer i Göteborg, Malmö och Stockholm kan vara kränkande för all världens flickor och kvinnor.Vi fördömer starkt dessa handlingar som inte på något sätt återspeglar den svenska regeringens åsikter. Att tvinga kvinnor att täcka sig, såväl ansiktet som kroppen och att placeras längst bak i församlingen är ett uttryck för könsdiskriminering och kvinnofientlighet. Den svenska regeringen följer de svenska lagarna om jämställdhet och kvinnofrihet. Vi kommer inte att böja oss för krafter utifrån som vill inskränka vår yttrandefrihet och införa blasfemilagar som i förlängningen också kommer att bli en fara för den kvinnofrihet som råder i Sverige. Intolerans har inte någon plats i Sverige.” 

(Såg Rapportinslaget där en imam kräver att vår yttrandefrihet ska inskränkas till förbud för koranbränning, samtidigt som djupt beslöjade kvinnor sitter längst bak i gruppen.)

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL 

123 22 07 975

Nej så lät inte ovanstående pressmeddelande  som UD och utrikesminister Tobias Billström skickade ut på onsdagen och som gällde koranbränningen utanför Stockholms moské i onsdags. Tvärtom fördömde Tobias Billström koranbränningen och kallade den för rasism och främlingsfientlighet. Han har fått massiv kritik för det uttalandet och säger i kommentarer att det var för att lugna ner stämningen! 

Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet anser bland annat  i en intervju i DN:

”Att UD visar en spricka i det svenska politiska ledarskapet när man fördömer koranbränningen. Det kan gynna krafter som vill skada Sverige. Han fortsätter: 

” Hädelselagstiftning bör vi undvika i Sverige. Jag har själv studerat Pakistan där sådan lagstiftning utnyttjas i helt andra frågor som inte alls har med religion att göra. Där används den lagstiftningen bland annat för män som vill hota och trakassera kvinnor, eller i ekonomiska tvister där någon kan hitta på att en part i konflikten har ”hädat.”

Att inskränka yttrandefriheten och införa en hädelselag, d v s att det blir förbjudet att kritisera till exempel islam är som att öppna Pandoras ask: 

”När Pandora skulle gifta sig med Epimetheus hade hon med sig en ask som hon fått av guden Zeus och som hon aldrig fick öppna. Epimetheus och Pandora levde lyckliga tillsammans en tid, men till slut gav Pandora efter för sin nyfikenhet och öppnade asken. Det visade sig att den innehöll en mängd olyckor och sjukdomar som flög över världen. När Pandora förskräckt stängde asken hade nästan  hela dess innehåll redan flugit ut. Det enda som fanns kvar på botten av asken var hoppet.”( Wikipedia)   

Att öppna Pandoras ask genom att gå främmande makt till mötes kommer framförallt att straffa kvinnor och flickor som bor i Sverige. Särskilt de som har flytt från muslimska länder för att finna en fristad här i Sverige. (Läs min intervjubok Förortens Grupp 8, utgiven av Beijbom Books , 2017) Men det kommer också självklart spilla över på alla svenska kvinnor och flickor. 

Dagen innan Koranbränningen och bönemanifestationerna föddes mitt fjärde flickbarnbarn. Jag är nu såväl mormor som farmor. Under hela mitt vuxna liv har jag slagits för den svenska kvinnofriheten som vi inte fått till skänks av någon Gud. Jag vill inte uppleva att mina flickbarnbarn ska tvingas leva i ett land där kvinnor och flickor räknas som andra klassens medborgare. Där deras fri -och rättigheter har inskränkts på grund av att en svensk regering böjt ner sig för främmande makt. Men som sagt det enda som fanns kvar i Pandoras ask var HOPPET! 

Helene Bergman 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL 

123 22 07 975

Etikmyndigheten: Islamofobrapporten 2021 är INTE forskning.

I Sverige är det numera grönt ljus att via en internationellt publicerad rapport islamofobförtala och sprida osanning om namngivna svenska journalister, författare, akademiker och politiker. Täckmanteln är att det är forskning trots att etikprövningstillstånd enligt etikprövningslagen saknas. 

Men den myndighet som ska se till att etikprövningslagen följs slingar sig å sin sida ur sitt ansvar genom att  fastslå att det svenska avsnittet i European Islamophobia Report, EIR, 2021 INTE ÄR FORSKNING! Därmed tar Överklagandenämnden för etikprövning, ÖNEP, inte sitt ansvar att skydda enskilda individer för risker i forskningsprojekt enligt etikprövningslagen.

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

OM DU VILL UPPMUNTRA SERIÖS JOURNALISTIK?! SWISHA 123 22 07 975

I september 2022 publicerades, Islamofobrapporten, EIR. I det kapitel som rör Sverige går det att läsa att det i vårt land finns en liten men inflytelserik grupp tankeledare, bestående av politiker, journalister och akademiker som kommit att bli centrala för utvecklingen av islamofobi i Sverige. I rapporten publiceras ett foto på personerna som också namnges. Till denna grupp hör bland annat Carina Hägg och jag, Helene Bergman.

Texten i rapporten är en helt och hållet fabricerad osanning eller med andra ord förtal. Vad det handlar om är att vi Carina Hägg och jag kallas för islamofober eftersom vi skrivit boken Den politiska rättegången. Kampen om yttrandefriheten. En faktabaserad bok som till största delen bygger på Göteborgs Tingsrätts dokument från Ann- Sofie Hermanssons rättegång i januari 2020. En rättegång då hon i ett enskilt åtal anklagades för förtal. Den rättegången vann Ann- Sofie Hermansson liksom rättegången i Hovrätten.   

Men Överklagandenämnden för etikprövning tar ingen som helst hänsyn till hur vi som författare, journalister, akademiker eller politiker drabbas av detta förtal, då vår frihet beskärs eller när vi hotas. Myndigheten väger alltså inte in de personliga konsekvenser bland annat självcensur som det för med sig att falskeligen bli kallade för islamofob med namn och bild i en rapport som sprids internationellt. I detta fallet kan vi som nämns i Islamofobrapporten nu istället kalla oss för fredlösa i vårt eget land. ÖNEPs ställningstagande är också synnerligen märkligt eftersom forskarna/författarna till det svenska kapitlet i EIR tydligt påpekar att de är forskare. Så här presenterar de sig själva i rapporten: 

Emin Poljarević is an associate professor of sociology of religion and a senior lecturer in Islamic theology and philosophy at Uppsala University, Sweden.

Anna Ardin is a PhD student at the Centre for Civil Society Research at Marie Cederschiöld University.

Mattias Irving is a Master student in intellectual history and a journalistic researcher.

Inte nog med det, rapporten publicerades alltså i september 2022 med stöd av Uppsala universitet via Cemfor, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, där professor Mattias Gardell fram till och med 2021 var rektor. 

Nej detta är ingen forskning skriver ÖNEP som svar på vår anmälan och anger följande skäl:

”Överklagarnämnden för etikprövning är den myndighet som har tillsyn över etikprövningslagen. Överklagandenämndens tillsyn omfattar dels forskning som har fått godkännande vid etikprövning  och dels forskning som bedrivs där tillstånd saknas.

Enligt Överklagarnämndens bedömning är det inte visat att ifrågavarande rapport utgör forskning enligt etikprövningslagens. Ärendet avskrivs därför från vidare handläggning. Överklagandenämndens beslut får enligt 37§etikprövningslagens inte överklagas. 

Hade ÖNEP däremot menat att Emin Poljarević, Uppsala universitet,  Anna Ardin, Marie Cederschiölds högskola och Mattias Irving, bedrivit forskning för det svenska avsnittet i European Islamophobia Report, EIR, 2021, hade ovannämnda forskare kunnat dömas till bland annat fängelse enligt etikprövningslagen eftersom de inte sökt etikprövningstillstånd. 

Vi kan inte låta bli att undra om det verkligen finns likhet inför lagen i Sverige. Eller om etikprövningslagen inte gäller de som ofrivilligt och utan samtycke  ingår i en så kallad forskningsrapport?

Helene Bergman 

Carina Hägg  

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

OM DU VILL UPPMUNTRA SERIÖS JOURNALISTIK?! SWISHA 123 22 07 975

 

Patriarkala mäns krav på hijab symbol för kvinnoförtryck. Provocerar den svenska kvinnokampen och kvinnofriheten.

Hijaben är för mig som kämpat för svenska kvinnors frihet i över 50 år en provokation, en kränkning och en tillbakagång till ett kvinnoförtryck som jag under hela mitt liv försökt bekämpa. Vi som var med om att göra Sverige till ett kvinnofrihetens land har aldrig tillfrågats om hur vi ser på att hijaben blir mer och mer normaliserad på gator och torg i ett feministiskt och jämställt Sverige.

Läs mer

Miljard skattepengar från det ”feministiska” Sverige till kvinnoförtryckande politisk islam

Det offentligt jämställda och feministiska Sverige har strösslat minst en miljard av svenska skattepengar till det ideologiskt kvinnoförtryckande Islamiska Förbundet (IFiS) och dess nätverk. En ideologi som strider mot svensk grundlag och svenska lagar mot könsdiskriminering. Förbundet kontrolleras av 13 män och har lyckats etablera över 20 muslimska/islamiska organisationer i Sverige.

Läs mer

Uteslutning av kvinnliga socialdemokratiska toppolitiker vår tids häxbränningar

”Jag kände att för det socialdemokratiska partiet spelade det ingen roll om jag levde eller var död”. Drevet mot Carina piskades upp till en stämning som gjorde att hon stundtals fruktade för sitt liv. Hon var tvungen att fly Sverige för att i perioder bo utomlands.

Läs mer

Carina Häggs (S) varning för islamism innebar att hon utsattes för förtalskampanj

Trots att Omar Mustafa tvingats att avgå, var det ändå många socialdemokrater som stöttade honom och gav honom andra tunga poster. Att stå upp för Mustafa Omar blev en karriärväg inom det socialdemokratiska partiet.

Läs mer

Möte om islamism och terrorism slutade i kaos. Socialdemokraterna samarbetade med islamister.

Det innebar att Stockholms arbetarekommuns samarbete med islamisterna redan var etablerat. Och den s k entrismen det vill säga att islamisterna skulle tränga sig in i de etablerade politiska partierna, redan hade fått fäste.

Läs mer

Varför lyssnar Socialdemokrater på islamistiska män, men inte på muslimska invandrarkvinnor?

Istället för att höra vad kvinnorna ute i förorten, som värnar om sina barn – som alla vi mödrar gör, hade att säga, lyssnade de socialdemokratiska partitopparna bara på de kvinnoförtryckande islamistiska männen.

Läs mer

Svenska journalister uthängda som islamofober. Koppling till Erdogan och Uppsala universitet

Vi, svenska journalister, författare, akademiker och politiker, som på olika sätt, stöttade Ann- Sofie, Soffan, Hermansson som 2020 och 2021 i tre juridiska instanser åtalades för förtal, men friades, hängs nu ut som islamofober. Vi förtalas offentligt i en internationell rapport med kopplingar till den turkiska Erdoganregimen. Syftet är självklart att skrämma oss till tystnad!
Ansvarig för det svenska materialet i den internationella rapporten, är bland annat Anna Ardin, mest känd för sin roll i Assangeaffären. Rapporten får också stöd av det statliga CEMFOR, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet. CEMFOR vars grundare och vetenskaplig ledare är professor Mattias Gardell, som vittnade mot Ann- Sofie Hermansson i Hovrättsrättegången 2021.

 

Uthängningen görs i European Islamphobia Report 2021, som publicerades häromdagen. Rapporten är på 664 sidor och rapporterar från varje land, även Sverige.
Rapportförfattarna beskriver ensidigt utan hänsyn till fakta och i propagandasyfte den ”växande antimuslimska radikaliseringen” i Europa. Det nybildade identitetspolitiska partiet Nyans skildras däremot i positiva ordalag. Ett parti som säger sig vara det enda Turkietvänliga partiet i Sverige. Inte så konstigt eftersom den Europeiska Islamofobrapporten har nära kopplingar till Turkiets president Erdogan via tankesmedjan SETA, som publicerat Islamofobrapporten sedan 2015.

Den svenska delen i 2021 års rapport är skriven av förutom Anna Ardin, även av Mattias Irving, i rapporten presenteras han som student och ”journalistisk researcher och Emin Poljarevic, lektor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet. Anna Ardin och Mattias Irving var tidigare aktiva i den religiösa delen av socialdemokraterna- Tro och Solidaritet, samt föreningen Hjärta, där satt de i styrelsen tillsammans med Islamiska förbundets, IFiS, ordförande Omar Mustafa. Magnus Sandelin, ansvarig utgivare för Doku, som också hängs ut, skriver beträffande Anna Ardin och Mattias Irving:
”Under flera år har de bedrivit en hätsk kampanj mot forskare, myndigheter och enskilda medarbetare som arbetar med frågor kopplade till radikal islamism.”

Uthängningen av oss sker via en bild tagen vid en middag tillsammans med tidigare S-politikern Ann- Sofie Hermansson. Bilden är avfotograferad från terrorforskarens Magnus Ranstorp personliga twitterkonto där några av oss också namnges, förutom Carina Hägg och jag själv, även forskaren Magnus Ranstorp, Magnus Sandelin och ytterligare medarbetare på Doku.

Magnus Sandelin skriver om Islamofobrapporten:
”I kapitlet om Sverige hävdas att ”en liten men inflytelserik grupp tankeledare, bestående av politiker, journalister och akademiker, har kommit att bli centrala för utvecklingen av islamofobi i Sverige idag.”

Den 27 januari 2020 stod den tidigare S-politikern Ann- Sofie Hermansson åtalad. De som åtalade henne för förtal var Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil. Anledningen var att Ann- Sofie Hermansson kallat de två muslimska kvinnorna för ”extrema röster.”
Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, representerar MMRK, Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén. En islamistisk cell som säger sig tala för alla muslimer, utan att ha fått mandat för det.

Det politiska partiet Nyans har också nära kopplingar till MMRK.

Hösten 2021 kom boken Den politiska rättegången. Kampen om yttrandefriheten ut. Boken skildrar hur begreppet ”lawfare”för första gången användes i svensk tingsrätt i modern tid. Nämligen att kriga med juridiska medel och att med hjälp av domstolen tysta och krossa meningsmotståndare. (Samma taktik som nu används mot oss i den Erdogan anknutna islamofobrapporten med stöd från Uppsala universitet!)

I Den politiska rättegången, skildras rättegången i Göteborgs tingsrätt i januari 2020. Bokens innehåll bygger i stort på Tingsrättens dokument: förhören med de inblandade, expertvittnenas utsagor och advokaternas pläderingar. Men här finns även material från mediebevakningen, andra tidningsartiklar och hur det göteborgska kulturlivet agerade. Ann- Sofie Hermansson friades såväl i tingsrätten som hovrätten. Högsta domstolen gav inte heller prövningstillstånd. Det är mycket allvarligt att det svenska rättsväsendet, som är en av demokratins hörnstenar, indirekt inte respekteras av en statlig institution CEMFOR, som ligger under Uppsala universitet. Ordförande för Uppsala universitet är Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet. Istället för respekt används statliga medel för att internationellt, offentligen förtala de svenska medborgare som står upp till försvar för den svenska demokratin och yttrandefriheten. Att låta främmande makt med hjälp av svenska aktivister och universitet internationellt offentligen anklaga enskilda svenska journalister, författare och forskare för att vi bevakar radikal islamism måste vara ett starkt hot mot den svenska demokratin och yttrandefriheten.

Helene Bergman, journalist

Carina Hägg, senior adviser