Kvinnorna betalar priset – medan makten skyddar sig själva/ återpublicering
Den här krönikan publicerades på Kärringbloggen den 30 december 2025.
Den skrevs innan frågan om maktens ansvar för kvinnors död blev rumsren i den offentliga debatten.
Jag återpublicerar den nu, oförändrad.
Kvinna från Zimbabwe av okänd konstnär. Foto Helene Bergman
Det här är Sverige idag : ett land där kvinnor mördas och våldtas – medan makten hellre skyddar sin egen självbild än sina medborgare. Hellre tänder ljus över döda kvinnor istället för att skydda de levande. Det som sker i Sverige just nu är inte bara fruktansvärda brott.
Det är ett politiskt haveri. Ett moraliskt svek.
En ung kvinna mördas och styckas av en man som staten visste var farlig. En hundraårig kvinna våldtas.
Sverige har kallat sig världens mest jämställda land. Vi har haft “världens första feministiska regering”. Vår nuvarande statsminister la enorm politisk energi på könsbyteslagar, på juridiska konstruktioner, på signalpolitik.
Att svenska kvinnor mördas och våldtas i dagens Sverige är ingen slump.
Det här är resultat av ett system som prioriterar sin egen bekvämlighet framför medborgarnas trygghet. Ett system där myndigheter och politiker är mer rädda för kritik, rubriker och aktivistiska twitterstormar — än för konsekvenserna av att inte göra sitt jobb.
För vad är viktigast i Sverige?
Inte kvinnors trygghet!
Inte medborgarnas säkerhet!
Nej — det viktigaste är att makten aldrig behöver erkänna att den har fel. Att ingen bär ansvaret!
Vi har ett politiskt etablissemang som hellre:
- skriver värdegrundsdokument
- tillsätter utredningar
- flyr in i juridiska konstruktioner
- diskuterar könsidentitet i fängelser
…än tar ansvar för verkligheten.
Och när det värsta händer? När ännu en kvinna dödas? När ännu en kropp hittas? När ännu en gammal kvinna våldtas?
Då kommer makten springande.
Statsministern anländer. Med blommor. Med ljus. Med mörk kostym och rätt min.
Det är en ritual vid det här laget. En nästan cynisk, välrepeterad scen.
Men blommor skyddar ingen. Ljus räddar inga liv. Det är maktens billigaste valuta: empati utan ansvar.
För det här handlar inte om att makten inte vet.
De vet. De har sett siffrorna. Rapporterna. Riskbedömningarna. De vet — men de vågar inte. De vill inte ta strid.
De orkar inte ta ansvar. Så istället låter man kvinnorna i Sverige ta smällen.
Unga kvinnor. Gamla kvinnor. Kvinnor som aldrig bett om att bli symboler.
Det mest osmakliga är maktens självbild:
De ser sig själva som goda. Som humana. Som moraliskt överlägsna.
Men vad kallas ett samhälle som hellre skyddar sin egen självbild än sina egna kvinnor?
Jag kallar det fegt.
Ansvarslöst.
Oacceptabelt.
Och jag säger detta av kärlek till landet jag levt i, arbetat i, trott på:
Något håller på att gå sönder i Sverige — på riktigt.
Och snart, för första gången i mitt långa liv, börjar jag skämmas över att kalla mig svensk.
När staten inte längre kan, vill eller vågar skydda sina medborgare…
När kvinnors kroppar blir den plats där politikens feghet manifesterar sig…
När ansvar ersätts av ljuslyktor…
Då är det inte extremism att säga:
Någon måste ta ansvar. Någon måste stå för konsekvenserna. Någon måste avgå.
Detta handlar inte om hat. Det handlar om civilisation.
Och frågan är densamma, för tionde gången, hundrade gången, tusende gången:
Hur många fler kvinnor ska betala priset för maktens egoism?
Det är både hemskt och sorgligt men framför allt fruktansvärt det som har hänt både för familjerna, de drabbade och ett gigantiskt misslyckande för samhället. Tyvärr är inte detta de första morden på kvinnor som sker, utan bara ett i raden av mord, våldtäkter och misshandel av kvinnor. Ingenting lär hända innan ett kollektiv som drivs av raseriets energi får fotfäste, idag finns det individer, par, familjer men inget kollektiv som skulle behövas enas för att ändra riktning och få politiker att förstå att de är ansvariga för sin politik. Detta är sällsynt i Sverige, så politikerna sitter säkert och valet som kommer lär inte innehålla några stötte överraskningar. Politikerna lovar bot och bättring innan valet och efter valet är de alla glada att de fick behålla makten och fortsätter precis som innan. Hade de styrande sett till samhället, folket och landets bästa hade allt sett annorlunda ut än idag.
Nedan ett axplock av kvinnliga mord runt Göteborg och längre ner statistiken från BRÅ på mord mot kvinnor.
Au pair-mordet (2012): En 20-årig au pair mördades i Långedrag. En 25-årig man dömdes till elva års fängelse och livstids utvisning.
Hjällbomordet (2009): 18-åriga Nancy Tavsan mördades. En 22-åring åtalades för mordet och försök till grov våldtäkt, och dömdes senare.
Billdal (1995): En 8-årig flicka våldtogs grovt. En 58-årig man dömdes 2019 efter en DNA-träff.
Elin Krantz-fallet (2011): 27-åriga Elin Krantz hittades våldtagen och mördad i en skogsdunge på Hisingen. En man åtalades och dömdes.
Nyckelstatistik (Brå, 2020-2023):
2020: 25 kvinnor mördade (varav 13 i parrelation).
2021: 24 kvinnor mördade (varav 15 i parrelation).
2022: 23 kvinnor mördade (varav 10 i parrelation).
2023: 33 kvinnor mördade (varav 10 i parrelation).
2024 (preliminärt): 23 kvinnor mördade (preliminärt).
Det är verkligen fruktansvärt med alla mord men det är inte bara kvinnor som mördas. Det är många fler män som drabbas av dödligt våld än kvinnor (förutom i parrelation) men det är bara mord på kvinnor som uppmärksammas.
Nyckelstatistik (Brå, 2020-2024):
2020: 99 män mördade (4 i parrelation), 25 kvinnor mördade (13 i parrelation).
2021: 89 män mördade (4 i parrelation), 24 kvinnor mördade (15 i parrelation).
2022: 93 män mördade (0 i parrelation), 23 kvinnor mördade (10 i parrelation).
2023: 88 män mördade (0 i parrelation), 33 kvinnor mördade (10 i parrelation).
2024: 69 män mördade (2 i parrelation), 23 kvinnor mördade (11 i parrelation).
Intressanta siffror, värda att uppmärksamma! Varifrån har du fått statistiken?
Statistiken kommer från Brottsförebyggande rådet. Det är den myndigheten som producerar den officiella kriminalstatistiken,
Tack! Utmärkt!’
Att inte VILJA veta realiteter om baksidor med en s.k. Feminism är det vanligaste?
JB comments, educare mm. (Maria Montessori)
VAD ÄR hela MÄNSKLIGHETENS ”LATENTA ÅKOMMA”?
Publicerad den 14 januari, 2026
NÄR boxningsvärldsmästaren Cassius Clay, eller senare Mohammed Ali, uttalade sig om att han: – ”Ville föredra att HANS EGNA barn skulle LIKNA honom själv, FÖRE att likna någon annan”, så uttrycktes en FUNDAMENTAL psykologisk latent ÅKOMMA?
En åkomma som finns latent hos HELA mänskligheten och ALLTID har funnits där?
Man kan undra VARFÖR?
SKRÄCKEN hos män att inte alltid kunna helt och hållet verkligen LITA till, att det är de själva som ÄR deras EGNA barns FÄDER, (och att alltså INTE hustrun i smyg, eller utan att själv kunna rå för det, har gjorts gravid av en ANNAN MAN, ve och fasa?!), DEN SKRÄCKEN är förmodligen vad som alltid och i alla tider har drivit fram viljor hos äkta makar till att kunna utöva en SUPERKONTROLL av deras fruars förehavanden? ATT fruarna absolut INTE ens får RISKERA att kunna angripas eller våld-tagas av någon ANNAN man, som då gör hustrun gravid, varvid barnet då INTE tillhör den äkta maken själv?!
Detta FASANSFULLA dilemma som tidigare fanns, med konstanta risker kring faderskap, (numera finns ju DNA-kontroller!), med en latent potentiell osäkerhet kring DET ÄKTA FADERSKAPET till de barn som den äkta frun då bar fram, DET måste ha varit plågsamt för många män?
De flesta män vill ju, precis som Mohammed Ali, absolut INTE nära, föda och göda någon ANNAN MANS BARN?
Detta både biologiska, fysiologiska och psykologiska och sociala latenta fenomen är eller vill inte riktigt varken begripas eller erkännas som ett naturligt fenomen och även ett naturligt behov som har präglat de allra flesta befolkningar i alla tider?
Kanske att vid SÄRSKILT SVÅRA tider har det även ofta kunnat utvecklats just INOM många populationer, mycket, mycket stränga FÖRHÅLLNINGSORDER kring vilka medborgarna eller medlemmarna i en stam då var TILLÅTNA att ingå äktenskap med och vilka som var FÖRBJUDNA att ingå äktenskap med?
Sådana s.k. SJÄLVFÖRSVARSÅTGÄRDER, grundar sig förmodligen just i detta LATENTA behov hos män att vilja försäkra sig om att de egna barnen verkligen ÄR de egna barnen? Det är då självbevarandeåtgärder och självförsvarsåtgärder som kan synas att historiskt kunnat bli lite extra drastiska åtgärder, när det är oår, när det är nödår, när det är krig eller sjukdomar som härjar? MEN NÄR det INTE föreligger någon påtaglig nöd, eller svåra tider med krig eller oår vad gäller matproduktion, sjukdomsutbrott eller dyligt, så verkar själva överflödet då kunna uppluckra de STRÄNGA OCH STRIKTA regelverken kring äktenskap? Alltså när det är s.k. GODA TIDER eller när det är tider av FRED och av ÖVERFLÖD?
MEN, den LATENTA viljan eller det LATENTA BEHOVET hos alla FÄDER överallt och i alla tider, att kunna vara SÄKRA på att de egna barnen VERKLIGEN tillhör dem, det behovet försvinner nog inte helt och hållet. Det kan FÖRSTÄRKAS och det kan FÖRSVAGAS, men är dock ett psykologiskt latent och därmed svårutplånat behov, som man alltid därför också behöver ta HÄNSYN till?
ATT män vill att de egna barnen SKALL LIKNA DEM SJÄLVA, det är också i sig ett intressant och intrikat PSYKOLOGISKT fenomen? Ett fenomen som förmodligen i sin tur har präglat många och också bildat en psykologisk och existentiella BAKGRUND, till att olika SKAPELSEBERÄTTELSER då ofta verkar vilja säga:
.. – ”MÄNNISKAN ÄR SKAPAD TILL ”GUDS” AVBILD”?
DÄR, i sådana skapelseberättelser, så blir då ordet människa per automatik ordet MAN?
Det är ju alltså överallt i de flesta berättelser, då alltid självklart MANNEN som är ”skapad till ”GUDS” avbild”, och INTE kvinnan, vilket då förmodligen hänger samman med de latenta psykologiska, biologiska och fysiologiska och även då existentiella BEHOVEN som finns i STÖRRE UTSTRÄCKNING hos mannen än hos kvinnan vad gäller att kunna IDENTIFIERA att DE EGNA barnen verkligen är de egna barnen?
DENNA OSÄKERHET finns ju per automatik INTE hos kvinnan?
Kvinnor VET ju utan det minsta tvivel, och samma säkerhet finns över hela jordklotet, ATT det ju verkligen ÄR DERAS EGNA BARN som de själva bär och föder fram!
DÄRFÖR är ju också män och kvinnor, pojkar och flickor, fäder och mödrar, mormödrar morfäder, farmödrar och farfäder osv., m.m. FUNDAMENTALT olika varandra på så många olika områden som i sin tur skapar så pass generellt olika förhållningssätt mellan flickor och pojkar och mellan män och kvinnor i tillvaron?
Den biologiska, psykologiska, sociala och existentiella TILLVARON är alltså mer komplicerad och mer SVÅRBEGRIPLIG än vad man i allmänhet anar? Alltså är MER svårtolkad och kanske även mer OBEGRIPLIG än vad de flesta människor ens själva VILL tro vara en verklighet?
Troligen!