Granska nämndemannasystemet, Herr Statsminister !
När rättsväsendet skakar tilliten måste vi våga titta på systemet – inte bara ropa ut vår vrede.
I ett av de mest upprörande rättsfallen på länge döms en man för att ha våldtagit en 100-årig kvinna – men tingsrätten väljer att inte utvisa honom, trots åklagarens yrkande. Landet reagerar med ilska, sorg och chock. Och mitt i detta ställer sig Sveriges statsminister framför kamerorna och säger att han är arg.
Jag förstår honom. Det gör de flesta. Men ilska är inte analys. Och upprördhet bygger inte rättsstaten.
Kärringbloggen säger vad som måste sägas!
Swisha 100 :- till 123 220 79 75
Om politiken menar allvar när man säger att förtroendet för rättssystemet måste värnas finns bara en logisk slutsats: Granska nämndemannasystemet, herr statsminister.
För någonstans i rättskedjan går något snett – och det verkar ske gång på gång. Inte i ett enskilt fall. Inte som en olycklig slump. Utan som ett återkommande mönster där domar upplevs sakna proportion, kontakt med verkligheten och förmåga att väga brottets allvar mot samhällets rättsmedvetande.
I Sverige döms allvarliga mål inte bara av utbildade juristdomare utan också av nämndemän – politiskt utsedda lekmän utan juridisk utbildning. Tanken är demokratisk. ”Folket” i rättssalen. Men mellan ideal och praktik kan ett avstånd uppstå. Och i ett läge där landet är pressat av grov kriminalitet, parallella samhällen och en rättsstat som redan prövas – då blir varje märkligt beslut inte bara en dom. Det blir en skakning i samhällsgrunden.
När beslut av denna tyngd fattas måste de vila på juridisk stringens, konsekvensanalys och ansvar. Inte på subjektiv värdering eller politiskt färgade föreställningar.
Det är nämligen inte bara den dömde och offret som påverkas.
Det är hela samhället.
Och det är här statsmaktens ansvar kommer in.
För när landets högsta politiska ledning svarar med ilska men lämnar systemfrågan intakt – då riskerar vi att ge människor exakt det budskap vi inte har råd med:
”Så här fungerar Sverige nu. Det är bara att vänja sig.”
Det är inte ett alternativ. Om rättsstaten ska vara värd sitt namn måste den tåla granskning.
Inte bara av enskilda domar – utan av hur domar fattas. Inte bara i känslans hetta – utan med kylig, klar analys.
Så, herr statsminister:
Granska nämndemannasystemet.
Inte för att tillfredsställa vrede.
Utan för att rädda något mycket större:
folkets förtroende för rättvisan.
Helene Bergman
Oj, så riktigt bra Helene ‼️ Jag har varit tveksam till nämndemännen länge. Tanken med att vanliga (okunniga) människor ska representera folket i domstolen, är ju i sig fin. MEN – vi har ju under åren sett det ena förskräckliga exemplet efter det andra. Det verkar inte som om partierna (som utser nämndemännen) insett sitt fulla ansvar. Jag tror det i många fall är en reträttplats (för nån olämplig i andra nämner) eller en första plats för en politisk nybörjare – och inte alls det var menat som – en nestor med stor kunskap om samhället.
Tack! Jo.jag är ense med dig om att nämndemän, utses för slappt av partierna. Man tar det inte alls seriöst! Som jag skriver- hels systemet borde ses över.