POLISEN, MYNDIGHETERNA, POLITIKERNA. VAD FAAN GÖR NI? INGENTING!
Adventsljus över ett land i förfall.
Foto Helene Bergman
Samtidigt som kulturmaffian analyserar Joakim Lundell som om han vore Strindberg, exploderar verkligheten runt oss.
Så stötta Kärringbloggen för verkligheten!
Swisha 100 kronor 123 220 79 75
Folk är trötta nu. Arga. Och de skiter i om de kallas islamofober eller rasister när de säger sanningen. Samtidigt ropas judehat öppet och sprängningarna kryper närmare våra hem. Det är för fan myndigheter, polisen och ansvariga politiker som ska steppa upp.
Och nu orkar jag inte längre linda in någonting. Jag måste använda de raka, tydliga orden. Jag är så trött på det intellektuella fintjafset som bara skyddar makten – aldrig oss.
Det finns dagar när ilskan inte längre går att svälja. När världen utanför dörren tränger sig in i köket, in i bröstet, in i språket.
När man står med mjölpåsar för adventbaket på bänken och tänker:
Vad är det egentligen som håller på att hända med mitt land?
I dag är en sådan dag.
Och därför skriver jag innan adventskakorna ens hunnit jäsa.
Allt hör ihop.
Jag känner det som ett tryck över bröstet, som en dov ton i marken.
En restaurangägare i Stockholm spottar ur sig judehat.
En sprängning skakar Johanneberg, bara några kvarter från mitt hem.
På Göteborgs gator skriks ”judehora”, medan landets makthavare vänder bort blicken.
” Hat i full dager. Och makten står tyst.”
Foto: Helene Bergman
Fragment? Nej.
Det är samma spegel, samma spricka.
Ett Sverige där våldet kryper närmare, där hatet legitimeras av tystnaden, där de som borde stå upp – står alldeles för stilla.
Jag är arg.
Men ilskan är bara ett svar på det jag ser.
Och jag tänker fortsätta skriva.
För jag har varit i krigszoner. Och det mest skrämmande är inte hatet – det är när ingen längre vågar möta det
Klarspråk nu.
För makten har skitit i varningsropen i åratal.
Och priset börjar vi få betala – inte makten!
Helene Bergman
Jag och min fru satt på ett fullsatt Canal Caféet i Köpenhamn 2015, åt smörrebröd drack öl och som många andra gör tog en snaps till. När det kom fram två danskar i vår ålder och frågade om de gick bra att vi delade bordet, självklart sa vi båda. Vi började småprata och den danska kvinnan var lärare och hennes man arbetade inom sjukvården. När paret helt plötsligt frågade vad är det som händer i Sverige, vi ser över sundet hur eldslågorna målar himlen när det bränns bilar, vi läser om misshandel och våldtäkter, vi läser om alla era problem med invandringen ni verkar ha. Sen kom nästa fråga vad gör era politiker! Denna situation som vi tror kommer komma vill väl ingen i Sverige ha! Vi sa att vi kan aldrig tänka oss att den situationen kommer att fortsätta, klart politikerna kommer sätta stopp för detta! Vi hade helt fel i vår förhoppning!
Med facit i handen är det en förskräcklig läsning när man ser vad som har hänt under dessa 10 åren, vad hände med vår säkerhet, med vår frihet vi hade innan allt detta! Idag infaller det mer våld, skjutningar, våldtäkter och sprängningar än i ett lågintensivt krig! Ändå låter politikerna, polisen och andra makthavare oss vandra omkring i detta, det låter detta bara fortsätta som om inget har hänt! Visst lite försöker det att göra men det är det lilla i det stora sammanhanget. Det känns som att politikerna inte förstår eller vill förstå att de är dom som skriver lagarna, de är dom som SKA stå för alla säkerhet i vårt samhälle, men det är någonting dom inte verkar förstå eller vill förstå.
Man undrar ibland vad våra barn och barnbarn kommer att säga om allt som händer idag, varför gjorde vi inget! Varför lät vi bara allt gå åt fel håll, var det ingen som vågade säga till! Vad är det för samhälle ni hade skapat om ingen vågade säga ifrån!