Regeringens försök att tjäna två herrar- dömt att misslyckas?

 

”Friheten att tänka och uttala sina tankar står över allt annat . Det är det mänskligas livsluft.” Torgny Segerstedt.

Den svenska borgerliga regeringen försöker nu tjäna två herrar.Dels alla vi svenska medborgare som i valet 2022 såg till att Kristersson och gänget fick regeringsmakten. Dels den muslimska världen, såväl inom som utanför Sverige. En värld som genom sanktioner och hot försöker påverka vår konstitution och våra grundlagar. 

Valet för vår regering borde vara självklart! Nämligen att stå upp och försvara vår demokrati och vår konstitution. Att försvara vår yttrandefrihetsgrundlag. 

Men regeringen befinner sig av eget förvållande i en gisslan situation. Nämligen ansökan om Nato- inträdet. För övrigt inte förankrat hos det svenska folket genom en folkomröstning. Här är den borgliga regeringen inte ensam om maktfullkomligheten. Även den förra s-regeringen bär en stor skuld. 

”Vår konstitution bygger på folksuveränsprincipen, det vill säga att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Riksdag och regering kan därför inte på egen hand ändra våra grundlagar. Denna makt tillhör ytterst det svenska folket,”  skriver Ulf Öberg, domare i Europeiska unionens tribunal , i en debattartikel i DN. 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL 

123 22 07 975

Att betrakta regeringens krumbukter inför religiösa diktatorer från länder som Turkiet, Iran och Irak och deras utlöpare i Sverige är patetiskt. Att auktionera bort den svenska konstitutionen och våra grundlagar i en gisslansituation är under all kritik. Att gå kidnapparna till mötes brukar vara dömt att misslyckas. Har de en gång fått vad de vill ha, vill de bara ha än mer. 

Regeringens första misstag var att överhuvudtaget ge sig in i debatten vad gäller protesterna mot islam. Historien visar ju att det inte bara handlar om att bränna en koran. Det handlar också om satirteckningar, Jyllandsposten, Lars Vilks, Charlie Hebdo och böcker, Salam Rushdie. 

Hade regeringen haft någon som helst kunskap, erfarenhet och historisk kännedom om hur islams företrädare agerar, skulle de ha dragit öronen åt sig för länge sedan. Vi är också många i Sverige som i många år skrivit om sharialagar, kvinnoförtryck, blasfemilagar m m. För att inte tala om Sameh Egyptsons doktorsavhandling som på 700 sidor berättar om just de som nu statsminister Kristersson och utrikesminister Billström försöker blidka.

Johan Westerholm, Ledarsidorna,  skriver apropå statsministerns publika frånvaro under rubriken VAR ÄR FÖRSVARSLINJEN?

”En effekt av statsministerns frånvaro och tystnad är att det sprider sig en tvekan om var regeringen står i försvaret av demokratiska grundprinciper. 

Denna tveksamhet förstärks när det sipprar ut att han hängt en del på Muslimska Brödraskapets moské i Stockholm. Utan att det på något sätt offentliggjordes.”

Det absolut värsta scenariot är att vår regering böjer sig för krafter som vill intervenera i vårt land och skapa om det till sitt. Krafter som vill montera ner vår demokrati och vår yttrandefrihet. 

Vår yttrandefrihet är skör och behöver dagligen försvaras. Den ska inte smutsats ner av obekanta händer! Jag kan inte låta bli att tänka på min journalistiska vägvisare – Torgny Segerstedt. En av de få publicister som i Göteborgs Handels-och Sjöfartstidning vågade skriva mot Hitler. Han skrev: 

”Friheten att tänka och uttala sina tankar står över allt annat . Det är det mänskligas livsluft.” 

Helene Bergman

 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL

123 22 07 975

Yttrandefriheten tar inte parti

Samtliga större debattsidor i Sverige har tackat nej till debattartikeln nedan. Detta trots att ämnet just nu, bokstavligt talat, är brinnande aktuellt. Kanske är det som vi i Yttrandefrihetsombudsmannen skriver allt för känsligt? Kanske har debattredaktionerna en annan agenda än att reda ut begrepp och lyfta sakfrågan till en principiell nivå – där den hör hemma.

Hjälp oss gärna sprida texten. Och är det så att just du är redaktör för en debattsida och vill ta in den – och därmed bidra till att folkbilda – är det helt fritt.

 

Yttrandefriheten är en grundbult i ett fritt och demokratiskt samhälle. Yttrandefriheten regleras i Regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen. Yttrandefriheten är en långtgående princip som endast och bara kan inskränkas genom lag och då det är absolut nödvändigt. Och ändå: Har det någonsin tidigare pratats så mycket om yttrandefrihet som just nu?

Det görs nu försök att som sanning etablera föreställningen om att yttrandefrihet skulle vara ett ytterkantsprojekt; att hävdandet av yttrandefriheten är ett grepp för högerextrema att sprida åsikter. Inget kunde vara mer fel. Yttrandefriheten tar inte parti. En sådan föreställning leder dessutom till självcensur eftersom människor av försiktighet väljer tystnad framför att bli förknippade med extremism. 

Yttrandefriheten skall garantera att sådant vi inte gillar och håller med om ändå får och kan yttras. Yttrandefriheten är en princip. Det är ingen höger-vänster-fråga. Den tar inte hänsyn till känslor. Inte heller tar den ställning för eller emot koranbränningar. Det är nu extremt viktigt att kunna skilja på principen och känslan och inte falla för den senare utan stå fast. 

Föreningen Yttrandefrihetsombudsmannen bildades 2019 och har tagit som sin uppgift att opinionsbilda, ge juridisk hjälp samt jobba för att avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Vi vill med denna text bidra till att föra debatten tillbaka till principens källa.

I Regeringsformen, 2 kapitlets första paragraf anges yttrandefriheten som en grundläggande fri- och rättighet: ”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”. Där beskrivs också informationsfriheten, det vill säga ”friheten att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden”. Även mötesfrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet är inskrivna i samma grundlag.

I yttrandefrihetsgrundlagen sägs att ”yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.” (1 kap. 1 §)

I grundlagen finns förbud mot censur vilket innebär att det som är avsett att spridas i någon media inte får granskas i förväg av myndighet eller annat allmänt organ. Det är inte heller tillåtet att på grund av innehållet förbjuda eller hindra publicering och spridning. (1 kap. 11 §)

Det finns också inskrivet ett repressalieförbud. ”En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon […] har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk.” (1 kap. 6 §)

Skulle ett missbruk av yttrandefriheten ändå komma att prövas i domstol, bör ”den som ska döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs alltid ha i åtanke att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämne och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla. (1 kap. 15 §)

De inskränkningar i yttrandefriheten som ändå finns är till för att skydda dels staten, dels svaga och utsatta. Man nämner i lagtexten explicit barnpornografi och grova våldsskildringar och sådant som kan hota rikets säkerhet. Dessutom sådant som kan utgöra hot mot demokratin. Och det finns ytterligare ett lagrum som utgör en begränsning av yttrandefriheten och det är lagen om hets mot folkgrupp.

Här märks en glidande skala mot ett alltmer emotionellt och ideologiskt perspektiv på vad som skall kunna inskränka yttrandefriheten. Yttrandefriheten sägs vara en grund för demokratin samtidigt som samma demokrati kan vara förevändning att begränsa yttrandefriheten. Här är det helt upp till lagstiftaren att, beroende på opinionsläge, förklara vem eller vad som är ett hot mot demokratin. Här har man bortsett från principen. Än tydligare blir det i lagen om hets mot folkgrupp, en tvättäkta gummiparagraf som kan användas helt godtyckligt beroende på vad som för stunden anses vara skyddsvärt.

Det är där vi är i diskussionen idag: Det är ideologi, känslor och allmänt tyckande som används som argument för att begränsa människors möjlighet att uttrycka sig. Och det är en icke önskvärd utveckling. För att vi skall kunna ha en yttrandefrihet värd namnet måste vi vara överens om att den skall ses och förstås som en princip. Och en princip är en princip. Alltid.

Styrelsen för Yttrandefrihetsombudsmannen:
Urban Månsson, skribent och ordförande
Jan Sjunnesson, skribent
Ola Bengtsson, jurist
Helene Bergman, journalist
Daniel Svensson, ledamot
Tage Perntz, ledamot

Etikmyndigheten: Islamofobrapporten 2021 är INTE forskning.

I Sverige är det numera grönt ljus att via en internationellt publicerad rapport islamofobförtala och sprida osanning om namngivna svenska journalister, författare, akademiker och politiker. Täckmanteln är att det är forskning trots att etikprövningstillstånd enligt etikprövningslagen saknas. 

Men den myndighet som ska se till att etikprövningslagen följs slingar sig å sin sida ur sitt ansvar genom att  fastslå att det svenska avsnittet i European Islamophobia Report, EIR, 2021 INTE ÄR FORSKNING! Därmed tar Överklagandenämnden för etikprövning, ÖNEP, inte sitt ansvar att skydda enskilda individer för risker i forskningsprojekt enligt etikprövningslagen.

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

OM DU VILL UPPMUNTRA SERIÖS JOURNALISTIK?! SWISHA 123 22 07 975

I september 2022 publicerades, Islamofobrapporten, EIR. I det kapitel som rör Sverige går det att läsa att det i vårt land finns en liten men inflytelserik grupp tankeledare, bestående av politiker, journalister och akademiker som kommit att bli centrala för utvecklingen av islamofobi i Sverige. I rapporten publiceras ett foto på personerna som också namnges. Till denna grupp hör bland annat Carina Hägg och jag, Helene Bergman.

Texten i rapporten är en helt och hållet fabricerad osanning eller med andra ord förtal. Vad det handlar om är att vi Carina Hägg och jag kallas för islamofober eftersom vi skrivit boken Den politiska rättegången. Kampen om yttrandefriheten. En faktabaserad bok som till största delen bygger på Göteborgs Tingsrätts dokument från Ann- Sofie Hermanssons rättegång i januari 2020. En rättegång då hon i ett enskilt åtal anklagades för förtal. Den rättegången vann Ann- Sofie Hermansson liksom rättegången i Hovrätten.   

Men Överklagandenämnden för etikprövning tar ingen som helst hänsyn till hur vi som författare, journalister, akademiker eller politiker drabbas av detta förtal, då vår frihet beskärs eller när vi hotas. Myndigheten väger alltså inte in de personliga konsekvenser bland annat självcensur som det för med sig att falskeligen bli kallade för islamofob med namn och bild i en rapport som sprids internationellt. I detta fallet kan vi som nämns i Islamofobrapporten nu istället kalla oss för fredlösa i vårt eget land. ÖNEPs ställningstagande är också synnerligen märkligt eftersom forskarna/författarna till det svenska kapitlet i EIR tydligt påpekar att de är forskare. Så här presenterar de sig själva i rapporten: 

Emin Poljarević is an associate professor of sociology of religion and a senior lecturer in Islamic theology and philosophy at Uppsala University, Sweden.

Anna Ardin is a PhD student at the Centre for Civil Society Research at Marie Cederschiöld University.

Mattias Irving is a Master student in intellectual history and a journalistic researcher.

Inte nog med det, rapporten publicerades alltså i september 2022 med stöd av Uppsala universitet via Cemfor, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, där professor Mattias Gardell fram till och med 2021 var rektor. 

Nej detta är ingen forskning skriver ÖNEP som svar på vår anmälan och anger följande skäl:

”Överklagarnämnden för etikprövning är den myndighet som har tillsyn över etikprövningslagen. Överklagandenämndens tillsyn omfattar dels forskning som har fått godkännande vid etikprövning  och dels forskning som bedrivs där tillstånd saknas.

Enligt Överklagarnämndens bedömning är det inte visat att ifrågavarande rapport utgör forskning enligt etikprövningslagens. Ärendet avskrivs därför från vidare handläggning. Överklagandenämndens beslut får enligt 37§etikprövningslagens inte överklagas. 

Hade ÖNEP däremot menat att Emin Poljarević, Uppsala universitet,  Anna Ardin, Marie Cederschiölds högskola och Mattias Irving, bedrivit forskning för det svenska avsnittet i European Islamophobia Report, EIR, 2021, hade ovannämnda forskare kunnat dömas till bland annat fängelse enligt etikprövningslagen eftersom de inte sökt etikprövningstillstånd. 

Vi kan inte låta bli att undra om det verkligen finns likhet inför lagen i Sverige. Eller om etikprövningslagen inte gäller de som ofrivilligt och utan samtycke  ingår i en så kallad forskningsrapport?

Helene Bergman 

Carina Hägg  

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

OM DU VILL UPPMUNTRA SERIÖS JOURNALISTIK?! SWISHA 123 22 07 975

 

Pressfrihetens dag: Organisationer vågar inte ta upp de brännande frågorna.

Det är klart att yttrande-och pressfriheten är i fara i Sverige, när de organisationer som säger sig försvara den fegar ur och har noll koll på omvärlden. Det gäller Reportrar utan gränser, Svenska Pen, Publicistklubben, med flera som inte vågar ta upp de brännande ämnena, såsom islamismen, integrationen, Turkiets inblandning i svensk politik eller Sveriges behandling av Julian Assange till offentlig diskussion. (Norska Pen tog däremot upp Julian Assange under Pressfrihetens dag.) 

Inga av dessa ämnen kom upp när Stadsbiblioteket i Göteborg arrangerade ett evenemang på Världsdagen för  pressfriheten den 3 maj. (Stadsbiblioteket i Göteborg, som inte vågade ha ett författarsamtal med mig när boken Den politiska rättegången. Kampen om yttrandefriheten, kom ut 2021.) Förutom de ovan nämnda organisationerna fanns också chefredaktören för GöteborgsPosten med i panelen som gillande satt och nickade mot varandra när någon lät undslippa sig självklarheter. (GP som förresten inte heller vågade recensera boken Den politiska rättegången.) 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG. SWISHA 123 22 07 975

Panelen tassade runt och lät bli att rakt besvara de ibland ganska skarpa frågor som samtalsledaren Lena Ulrika Rudeke ställde. Tyvärr lät hon paneldeltagarna komma undan alldeles för lätt, särskilt när frågan om varför Sverige åkt ner till plats fyra på det världsindex som visar vilka länder som har störst press-och yttrandefrihet. Ingen kunde svara utan det kom gissningar, som den så kallade spionlagen. En lag som gör det brottsligt att avslöja uppgifter som kan skada Sveriges förhållande till andra stater eller organisationer. 

Ett förslag som redan var känt 2017, men som ingen av dessa ovanstående organisationer reagerade på förrän det var försent. Kärringbloggen kände till den och publicerade därför artiklarna om Julian Assange innan lagen trätt i kraft. Ett ypperligt exempel på att de organisationer  som säger sig försvara press- och yttrandefriheten inte fungerar. Men de är däremot duktiga på att kritisera och engagera sig i andra länders brist på press -och yttrandefrihet. Nu gäller det Ungern och Turkiet. Tyvärr har de missat att Erdogan har sina tentakler inne i Sverige och med sin tankesmedja Seta tillsammans med Uppsala universitets Cemfor, sponsrat Islamofobrapporten där ett antal svenska personer, däribland jag hängs ut som islamofober. 

Men om nu inte de ovannämnda organisationerna vågar stå upp för den svenska yttrande -och pressfriheten så vågar andra det. Till exempel Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. I ett debattinlägg på Svenska Dagbladet skriver han så här till Mattias Gardell, chef för Cemfor, Uppsala universitet fram till 2021. 

”För det tredje hävdar Gardell att rapporten som Cemfor bidragit till inte pekat ut och namngett individer i bland annat Sverige på ett sätt som gör dem till måltavlor för religösa extremister. Jag tror inte alla de personer som hängts ut i den Cemfor -stödda rapporten  skulle hålla med. De publiceras med namn under vidriga former under rubriken ”Central Figures in the Islamophobia Network.”

Något av ovanstående hade jag tänkt ta upp till diskussion med panelen under evenemanget på Stadsbiblioteket under pressfrihetens dag 3 maj. Men något utrymme/yttrandefrihet för publiken att diskutera och ställa frågor gavs inte möjlighet till.  Istället matades vi med gammal skåpmat.  

Helene Bergman 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG. SWISHA 123 22 07 975

Till min käre adept Tomas Ramberg, Dagens Nyheter.

Det har gått bra för dig Tomas. Jag anade det när du praktiserade i slutet på 80-talet på dåvarande Radio Östergötland. Då var jag nyhetschef på en minst sagt turbulent redaktion och tid. Men du var en klippa, smart, solidarisk och med en göteborgsk humorironi som jag uppskattade mycket. Jag har under alla år följt dig på Sveriges Radio och nu även som politisk kommentator på Dagens Nyheter. 

                                                           Kärringbloggen är helt 

                                                            beroende av läsarnas

                                                            ekonomiska bidrag.

                                                            Swisha 123 22 07 975

 

Jag är fullt medveten om att det är jobbigt att gå från radiomediet till det skrivna ordet. I radio går det att använda sin röst för att låta ironin gå fram. Tonfallet spelar roll, pauserna för att understryka vad det är man vill ha fram. Men i den skrivna texten är det svårare. Jag läste precis din politiska krönika i DN från 8:e april med rubriken ”Sverigedemokraternas”folkutbyte” är ingen valvinnare.” 

Vet du vad Tomas, den kändes så OFF. Som om du beskriver en inlärd verklighet efter en uppritad etablissemangets stockholmskarta! Inte den verklighet som många av oss – inte minst i Göteborg upplever. Ja inte bara upplever utan också har drabbats av. Men du kanske inte längre känner din hemstad Göteborg, uppsugen som du antagligen har blivit av stockholmsetablissemanget?

Men du vet ju innerst inne att det är i Göteborg det händer! Det som är spännande, kontroversiellt och som utmanar etablissemanget. 

Det senaste är Zeitgeist på Nefertiti vid Hvitfeldtsplatsen mitt i Göteborg. Så här skriver arrangörerna Johan Hagberg och Jan Jörnmark bland annat: 

”Vi har bestämt oss för att försöka vara med och fylla en bit av det tomrum som skapats när de politiska partierna förlorar allt fler medlemmar och dragit sig tillbaka till det slutna rum där medborgarna lyser med sin frånvaro. Samtidigt inriktas politiken på detaljer som i praktiken saknar betydelse för medborgarna. Reträtten är paradoxal, för en så komplicerad och sammansatt politisk, social och ekonomisk problembild som finns nu har vi inte sett på många decennier.”

Och skribenterna fortsätter lite längre ner: 

”Omvärlden domineras av krig, klimatförändringar och oro, inflationen är utbredd och skapar oförutsägbarhet och hot som ingen hade föreställt sig för bara ett år sedan. Andra självklara ämnen är Sveriges förändring och var vi är på väg nu.” 

Och de båda herrarna har gjort slag i saken! Under hela våren har de bjudit in journalister, ledarskribenter m fl. Moderatorer är Janne Josefsson och Ann- Sofie, Soffan, Hermansson. 

Efter att ha varit där senaste gången kände jag att när man hittar en fri plats och är i ett fritt sammanhang blir det en påminnelse om när rädslan att uttrycka en åsikt och att framföra den inte fanns! Jag var inte ensam på Nefertiti. Lokalen var knökfull av människor, där många troligen kände sig som jag – befriade av att vara i den fria tankens och de fria ordens vattenhål i Göteborg!

Så Tomas ta gärna en tur till Göteborg och Zeitgeist. Och förresten så kan du passa på att läsa mina artiklar på Kärringbloggen också! 

Kära hälsningar Helene. 

 

Patriarkala mäns krav på hijab symbol för kvinnoförtryck. Provocerar den svenska kvinnokampen och kvinnofriheten.

Hijaben är för mig som kämpat för svenska kvinnors frihet i över 50 år en provokation, en kränkning och en tillbakagång till ett kvinnoförtryck som jag under hela mitt liv försökt bekämpa. Vi som var med om att göra Sverige till ett kvinnofrihetens land har aldrig tillfrågats om hur vi ser på att hijaben blir mer och mer normaliserad på gator och torg i ett feministiskt och jämställt Sverige.

Miljard skattepengar från det ”feministiska” Sverige till kvinnoförtryckande politisk islam

Det offentligt jämställda och feministiska Sverige har strösslat minst en miljard av svenska skattepengar till det ideologiskt kvinnoförtryckande Islamiska Förbundet (IFiS) och dess nätverk. En ideologi som strider mot svensk grundlag och svenska lagar mot könsdiskriminering. Förbundet kontrolleras av 13 män och har lyckats etablera över 20 muslimska/islamiska organisationer i Sverige.

Tystnad från S varför tre kvinnliga islamistkritiska toppolitiker utestängts

Socialdemokraterna Carina Hägg, Nalin Baksi(Pekgul) och Ann-Sofie, Hermansson, varnade för  islamistisk infiltration i partiet. Något som Dr Sameh Egyptson nu har beskrivit i sin mycket  omskrivna doktorsavhandling om Islamistisk Förbundets infiltration i Sverige. De tre kvinnliga kritiska toppolitikerna jagades ut ur partiet och Socialdemokraterna svarar nu med tystnad på frågan varför? Socialdemokratiska riksdagsledamöter höll sig också borta när Sameh Egyptson berättade om sin avhandling på ett riksdagsseminiarum i torsdags. 

Kärringbloggen är helt beroende av läsarnas ekonomiska bidrag.

Swisha 123 22 07 975 eller PG 62 42 09-3

Som journalist är det min skyldighet att berätta om det som mycket få andra medier tar upp. Därför  blir jag glad när det jag skriver på Kärringbloggen uppskattas och får vidare spridning.  Nu senast gäller det intervjuserien med Carina Hägg, före detta socialdemokratisk toppolitiker som rensades ut ur partiet för att hon varnade för den islamistiska infiltrationen i socialdemokraterna. 

De artiklarna har nu också Ann- Sofie, Soffan, Hermansson före detta socialdemokratisk toppolitiker och Sisters in Arms med Carina lagt ut på twitter och FB för vidare spridning. Även Nalin Baksi( Pekgul) och före detta socialdemokratisk toppolitiker ingår i Sisters in Arms. 

För drygt en vecka sedan skickade jag nedanstående mejl till Socialdemokraternas pressavdelning. Jag har ännu inte fått något svar: 

Kvinnliga toppolitiker utrensade

Till: press@socialdemokraterna.se

Hej, 

Jag driver Kärringbloggen som har utgivarbevis från Myndigheten för press, radio och tv.  I ett antal artiklar på bl a Karringbloggen.se  har jag skildrat hur tre kvinnliga socialdemokratiska toppolitiker mer eller mindre rensats ut från partiet på grund av deras kritik mot extremism och politisk islam.

Det gäller Nalin Baksi( f d Pekgul), Carina Hägg och Ann- Sofie, Soffan, Hermansson. 

Jag skulle gärna vilja ha en kommentar eller intervju med någon ansvarig i det Socialdemokratiska partiet.  ( Jag har också skrivit en bok om Tingsrättsrättegången mot Ann-Sofie, Soffan, Hermansson – Den politiska rättegången. Kampen om yttrandefriheten) 

Jag förväntar mig ett svar på måndag 20/2 – 2023

Med vänlig hälsning

Helene Bergman

www.karringbloggen.se 

Någon socialdemokratiska riksdagsledamot var inte heller närvarande på det riksdagsseminarium om Sameh Egyptsons doktorsavhandlingen ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska Förbundet,” som ägde rum i torsdags i riksdagshuset. Det var riksdagsledamoten Robert Hannah från Liberalerna som bjudit in alla riksdagsledamöter. Närvarande var ”bara” Tidöpolitikerna, men inte en enda från Socialdemokraterna,Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Centerpartiet hade lust att höra hur deras missriktade stöd till islamister, inte minst pengamässigt, har skadat vanliga muslimer. Och just dessa partier anser sig vara särskilt feministiska. Dock verkar de inte heller särskilt intresserade av avhandlingens kapitel som handlar om Muslimska Brödraskapets/ Islamiska Förbundets i Sverige kvinnosyn. 

Jag håller nu på att granska det kapitlet ur ett svensk jämställdhets-och  kvinnoperspektiv. Resultatet kommer snart i några artiklar. 

Helene Bergman 

Ansvarig utgivare för Kärringbloggen. 

P.S Tack för alla penninggåvor hittills. Jag känner mig uppskattad. 

 

Uteslutning av kvinnliga socialdemokratiska toppolitiker vår tids häxbränningar

”Jag kände att för det socialdemokratiska partiet spelade det ingen roll om jag levde eller var död”. Drevet mot Carina piskades upp till en stämning som gjorde att hon stundtals fruktade för sitt liv. Hon var tvungen att fly Sverige för att i perioder bo utomlands.

Carina Häggs (S) varning för islamism innebar att hon utsattes för förtalskampanj

Trots att Omar Mustafa tvingats att avgå, var det ändå många socialdemokrater som stöttade honom och gav honom andra tunga poster. Att stå upp för Mustafa Omar blev en karriärväg inom det socialdemokratiska partiet.