Var rubriken på det tal jag höll under manifestationen ”Försvara Julian Assange och yttrandefriheten,” på Odenplan i Stockholm 19 maj. Som talare hade jag bland annat sällskap av Arne Ruth, mångårig chefredaktör för Dagens Nyheter, kulturredaktör på Expressen med flera.

Arrangör: Stödkommittén för Julian Assange. Övriga medverkande på manifestationen nämns efter mitt tal som publiceras här: 

 

Det mest effektiva vapnet mot yttrandefriheten är tystnaden! Osynliggörandet! Att tysta någon, att hindra en människa från att inte bli hörd – att inte få komma till tals – att inte få försvara sig – att inte bli lyssnad på- att tvingas att bli stum – att tystas! Det är det mest utstuderade sättet av censur. Det sättet av censur praktiseras här i Sverige när det gäller Julian Assange. Det sättet har praktiserats av det svenska rättsväsendet, av svenska politiker och av svensk media. Alla har de gått USA.s ärende och begäran att tysta Julian Assange och Wikileaks. Anledningen är att de avslöjat krigsbrott som utförts av Nato och USA.  Jag vet, eftersom jag som journalist har bevakat fallet Assange sedan augusti 2010, då jakten på honom och Wikileaks nådde sin kulmen. En jakt iscensatt av USA på svensk mark med hjälp av svenskt rättsväsen, media och politiker. 

Sakläget är mycket enkelt. Julian Assange hade sex med två kvinnor vid skilda tillfällen under sin vistelse här i landet i augusti  2010. De båda kvinnorna sökte upp en polisstation här i Stockholm med avsikt att förmå Julian Assange att ta ett HIV-test. Polisen på den aktuella polisstationen menade att Assange begått våldtäkt och då våldtäkt faller under allmänt åtal upprättade polisinspektören en anmälan om våldtäkt. En åklagare beslöt att begära Assange häktad i hans utevaro, trots att han befann sig i Sverige. Båda kvinnorna har senare hävdat via sms och på twitter  att Julian Assange inte våldtog dem. 

Det ena kvinnan säger till och med att:

”Det var polisen som ville sätta dit Julian Assange.” 

När Expressen stolt tidigt på lördagen den 21 augusti 2010 gick ut med världscoopet att Julian Assange var efterlyst för våldtäkt spred sig nyheten snabbt över hela världen. Expressen hade tipsats, trots att alla inblandade fått löfte om att deras namn skulle hemlighållas till rättsmaskineriet sagt sitt. Omedelbart efter publiceringen firade USAs försvarsminister Robert Gates nyheten med ett leende, medan han gjorde uttalandet : 

”Låter som goda nyheter för mig.” 

Dessutom spred olika twitterkonton som förknippas med Pentagon beskrivningar av Julian Assange som en våldtäktsman på rymmen. Skadan var alltså redan skedd, trots att mindre än 24 timmar efter det att arresteringsordern utfärdats chefsåklagaren i Stockholm Eva Finné som övertagit utredningen hävde arresteringsordern och uttalade att: 

”Jag tror inte att det finns någon anledning att misstänka att Julian Assange har begått någon våldtäkt.” 

Det skulle alltså senare visa sig att ingen av kvinnorna ansåg att de blivit våldtagna. Det framgår av den sms-korrespondens som åklagare Marianne Ny gjorde allt för att hemlighålla i det längsta. Det var Marianne Ny som beslutade att öppna fallet på nytt. 

Julian Assange skriver själv så här i sin vittnesutsaga som är undertecknad av Notarie Publicus och som jag i detalj redovisat på min blogg Kärringbloggen: 

” You can imagine my disbelief when I woke the next morning to the news that I had been arrested in my absence for rape and that the police were hunting all over Stockholm for me.”

Att hans förvåning var äkta bevisas alltså av de SMS som en av kvinnorna skickat till sina vänner. SMS som alltså den svenska åklagaren Marianne Ny gjorde allt för att dölja. 

 Det första åtalet om våldtäkt lades ner 2015 och det andra 19 november  2019. 

Men vad var det då det hela handlade om?  Jag har gått igenom och läst vad Julian Assange själv skriver i sin  affidavit, en av bilagorna till förhöret på Ecuadors ambassad i november 2016. En affidavit är en juridisk handling som upprättas under ed inför Notarius publicus. Affidaviten betraktas som ett vittnesmål. Här har Julian Assange angett källor vilket gör det lätt att verifiera sanningshalten av vad han säger.

Följande berättade han även för mig när jag träffade honom i London på våren 2012: 

Hans tre krypterade laptops togs i beslag på Stockholm/Arlanda precis när han skulle lämna Sverige 27 september 2010. Då hade han väntat i Stockholm under fem veckor för att bli förhörd av Marianne Ny, som aldrig hade tid. 

Nåväl på en av datorerna fanns videobevis på att US Air Force B-1 Bomber i maj 2009 bombade byn Grania i södra Afghanistan. Drygt ett hundratal civila, 60 kvinnor och barn dödades. 

Datorerna har aldrig återfunnits, trots att Wikileaks begärt ut dem hos svensk polis, flygbolaget SAS, på Arlanda flygplats eller Berlin Tegel dit Assange flög för att hålla föredrag. Efter det att Julian Assange fått lov att lämna Sverige och hans tre krypterade laptops med videobevis på krigsbrott beslagtagits utfärdade Marianne Ny en europeisk arresteringsorder. Redan innan i augusti 2010 hade Marc Thissen, presidentskribent skrivit i Washington Post: 

”FBI kan använda lagstadgad auktoritet att utreda och arrestera individer för brott mot USAs lag varhelst i världen. Med andra ord behöver vi inte tillstånd från något annat land att gripa Assange på det landets territorium, Men att ta honom från gatan räcker inte; vi måste återställa dokumenten som han olagligen har.”  Obamaadminstrationen ville också påverka media. New York Times rapporterade att Vita Huset mailat reportrarna och föreslagit en ny negativ vinkling på Wikileaks avslöjanden. Wikileaks var ingen objektiv nyhetskälla, tvärtom var de emot USAs utrikespolitik. 

Julian Assange skriver i sin affidavit: 

” Amerikanska regeringstjänstemän ansträngde sig för att påverka hur media rapporterade om våra publiceringar. Syftet var att avlegitimisera Wikileaks utgivarskydd under USAs första tillägg. T ex försökte USA falskeligen förvandla Wikileaks till en motståndare för USA:s nationella intressen. Ett falskt påstående som jag senare skulle få se eka i svenska medier.” 

Julian Assange har mer eller mindre bannlysts för att göra sin röst hörd och få berätta sin version i svenska medier. Jag har otaliga gånger tagit kontakt med de stora tidningarna i det här landet. Jag får tillbaka att man inte är intresserad. Därför har jag på min egen blogg Kärringbloggen publicerat åtta artiklar som alla bygger på Julian Assange egna ord. Jag har därmed låtit honom komma till tals vilket är brukligt i en demokrati som har yttrandefriheten som sin grund. 

Jag avslutar med att läsa upp vad Julian Assange själv skrivit om den rättsprocess som han sedan 7 december 2010 då han förlorade sin frihet, har blivit utsatt för. Han skrev detta i samband med förhöret på Ecuadors ambassad 2016: 

” Ni har utsatt mig för sex års olaglig, politiserad internering utan åtal – i fängelse, husarrest och fyra och ett halvt år på Ecuadors ambassad. 

Ert agerande genom att vägra att ta emot mitt skriftliga svaromål under de senaste sex åren har varit olagligt enligt FN:s grupp för godtyckligt fängslande, men även av Svea Hovrätt.

Ni har utsatt mig för grym, omänsklig och förnedrande behandling. 

Ni har förnekat mig effektiv juridiska representation i denna  juridiska process. De svenska advokaterna fick inte närvara vid förhöret)

Trots detta känner jag mig tvungen att samarbeta även om ni inte värnar om mina rättigheter.” Julian Assange. 

Och själv säger jag: 

Fallet Julian Assange är ett hot mot den svenska rättsstaten och också mot den fria journalistiken och vår yttrandefrihet. 

Helene Bergman

 

Dessutom medverkade Jan Hammarlund med sång, Håkan Julander, skådespelare som framförde en ny dikt. Lena Kallenberg, författare, skribent. Kristina Hillgren, psykolog, kommittén och Sigyn Meder, moderator.