Kärringbloggen 2024: En fri penna som sticker ut

Årets Bild 2024. Riks fotograf Salle, Roger Sahlström hindras i sitt journalistjobb av en propalestinsk demonstrant. Göteborg 20 oktober 2024. Foto Helene Bergman

2024 har varit ett år då Kärringbloggen fortsatt att gå sin egen väg. Som ensam skribent har jag tagit mig an ämnen som krävt såväl journalistiskt mod som journalistisk eftertanke och erfarenhet. Med utgångspunkt i både historiska och feministiska perspektiv har 2024 års artiklar lyft fram frågor som andra medier ofta undviker. Från yttrandefrihetens pris till kulturkrockar och kvinnors rättigheter. 

Kärringbloggen har skildrat allt från hotfulla demonstrationer och ockupationer till mormors tradition att baka mandelmusslor till jul. Det har handlat om polisens passivitet vid de pro-palestinska demonstrationerna och ockupationen på Vasaplatsen i Göteborg, då yttrandefriheten naggades i kanten. 

Jag har också skrivit om hur Hamas kvinnosyn påverkar svenska kvinnor, men också om hur mediesamhället förändras där de alternativa medierna, inklusive Kärringbloggen,  bedriver journalistik på fältet ute i verkligheten. 

Varje artikel, i snitt en i månaden, när jag tycker att det är viktigt att skriva, är ett försök att beskriva det som skaver, öppna upp för nya perspektiv och ibland väcka både tankar och känslor. 

Kärringbloggen är ingen stor redaktion, med många medarbetare. Det är bara jag, en penna och ett tangentbord men med ett journalistiskt engagemang som aldrig verkar ta slut för att skildra den verklighet jag ser. Ibland får jag också värdefull hjälp av min researcher och layoutare Caroline Thelning. Stort tack till henne!

Men utan er mina läsare skulle jag aldrig ha kraften att fortsätta. Därför ett stort tack till er som läser, delar och engagerar er i mina texter. Och tack för alla ekonomiska bidrag under året! Jag uppskattar det verkligen!

Så om du vill fortsätta att stödja Kärringbloggen och mitt journalistiska skrivande får du gärna swisha en valfri summa till 123 220 79 75 

År 2025 knackar redan på dörren och jag ser framemot ännu ett år av skrivande, såväl journalistiskt som författande. ( Har en ny bok på gång)

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag Dig kära läsare.

Helene Bergman, ansvarig utgivare på Kärringbloggen.  

Polisen i Göteborg skyddar inte journalister vid demonstrationer

Foto: Helene Bergman

Göteborg har blivit staden där frilansjournalister numera bär skottsäkra västar. Göteborg har blivit staden där frilansjournalister misshandlas, får näsan bruten eller blir omringade och sparkade och/eller knuffade. Detta är vad som hänt när journalister bevakar de propalestinska demonstrationerna och vid det numera nedrivna tältlägret vid Vasaplatsen. 

Demonstranterna viftar med stora palestinaflaggor framför kamerorna eller slår flaggpinnarna i huvudet på journalisterna. Allt för att hindra oss i vårt journalistiska arbete. Poliserna på plats är passiva och tittar bort. Jag har sett hur kameror och mobilkameror slagits ur händerna på journalister. Själv blev jag mobilhotad av den numera före detta Vänsterpartisten Kristofer Lundberg. När han med bestämda steg kom gående mot mig på Gustav Adolfs Torg var han föremål för polisutredning för rån och misshandel mot Joakim Lamotte. Polisen stod bara och såg på. Jag blev nerknuffade på trottoaren vid rivningen av tältlägret på Vasaplatsen.

Kärringbloggen behöver all stöttning!

Swisha till 123 220 79 75

Men det som förföljer mig mest från dessa demonstrationer och ockupation är inte bara polisens passivitet utan hatet jag mötte i demonstranternas blickar. Deras mörka ögon glödde av förakt, och plötsligt stod de så nära att jag kunde känna deras andedräkt. Den närgångenheten, kombinerad med deras intensiva hat, skapar en rädsla som jag aldrig tidigare känt – inte ens när jag rapporterade från Betlehem under Andra intifadan, från Zimbabwe, Turkiet eller Bangladesh. Det var som om dessa blickar ville utplåna mig , inte som journalist, utan som människa. Men det var inte bara demonstranternas hotfulla närhet och hatfulla blickar som skrämde mig, utan också känslan av vanmakt när polisen stod passiv. Jag kände mig ensam i hatet, och en gnagande rädsla för vad som kunde hända om situationen eskalerade låg ständigt i bakhuvudet. Jag sprang inte därifrån. Jag hade rätt att vara där, som journalist och som medborgare.

Vad de passiva närvarande poliserna inte tycktes känna till är att hot eller våld mot journalister är brottsligt och kan anmälas, enligt Tryckfrihetsförordningen, TF, och Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL. Göteborgspolisen har alltså under det dryga halvår som gått, stått och sett på när de propalestinska demonstranterna gjort sig skyldiga till brott. Polisens passivitet gentemot de arbetande journalisterna, till förmån för de våldsbenägna propalestinska demonstranterna är inte bara kriminellt utan utgör även en fara för såväl den svenska yttrandefriheten som för demokratin. 

Redan i maj när de illegala tältlägret vad Vasaplatsen började byggas kände jag av polisens agenda. Nämligen att bli kompis med demonstranterna, medan journalister och allmänheten sågs som störande element. Själv ombads jag att försvinna från lägret. Anledningen var att polisen inte kunde garantera min säkerhet! Min blotta uppenbarelse var alltså en säkerhetsrisk! Och jag hade alltså inte rätt att som medborgare beträda kommunens mark. Jag blev också vittne till hur en polis jag talade med stod och  såg på hur ett brott begicks. Han berättade att det brottet var ofredande. Han gjorde inget utan förklarade att han nu måste gå på lunch.  

Jag blev till och med uppläxad av ett polisbefäl offentligen på X. Som myndighetsperson gick han alltså in på mitt privata X där det klart framgår att jag är journalist. Han tillrättavisade mig i myndig ton. Var det för att skrämma mig till tystnad? Enligt tryckfrihetsförordningen är journalister skyddade från repressalier när vi rapporterar kritiskt om en myndighet i detta fallet polismyndigheten, även på X. 

Jag har arbetat som journalist i 50 år och har haft nära kontakt med polisen. Men det som hänt i Göteborg, där polisen tar ställning för demonstranterna mot journalisterna har jag aldrig varit med om tidigare! Polischefens i Göteborg Emelie Kullmyr, som vägrar tala med journalister, taktik, innebar att polisens medgörlighet gentemot demonstranterna ökade hotet mot journalisterna. Och ju mer frihet de våldsbenägna demonstranter fick, desto mer eskalerade hoten och våldet mot journalisterna. 

Hoten och våldet mot frilansjournalisterna finns dokumenterat på olika nätforum. Dock inte i gammelmedia, varken på Sveriges Radio, Sveriges Televison eller i GP.Såväl Nick Alina och Christian Peterson frilansjournalister från Stockholm har både på X och på YouTube videodokumenterat Göteborgspolisens passivitet och demonstranternas vålds- och dominansbeteende.

Jag har även på mitt eget X ,Helene Bergman, lagt ut dokumentation, såväl från demonstrationerna som från det illegala tältlägret. Till saken hör att såväl Nick Alina som Christian Peterson skyddas av såväl tryckfrihetsförordningen,TF, som yttrandefrihetsgrundlagen, YGL. Det gör  även jag, eftersom Kärringbloggen har utgivarbevis.  

Det kan vara på sin plats att här erinra om vad som står i TF och YGL, beträffande journalister, journalistiken och polisen.

Hot eller våld mot journalister är brottsligt och kan anmälas. Polisen har skyldighet att ingripa om journalister attackeras medan de utför sitt arbete.

Detta är särskilt allvarligt om hoten syftar till att hindra journalister från att rapportera, eftersom detta är ett hot mot yttrandefriheten och demokratin.

Journalister bör kunna förvänta sig skydd från polisen om de blir hotade av demonstranter eller andra närvarande.

Så har alltså inte skett varken under demonstrationerna eller på det illegala tältlägret i Göteborg. Förutom med vissa undantag. 

P.S 118 anmälningar kopplade till Israel- Palestinakonflikten i Göteborg har kommit in till polisen sedan april i år. En stor del av dessa är relaterade till demonstrationer och tältlägret vid Vasaplatsen.(GP,Bulletin)

Helene Bergman 

Kritisk privatperson märks ut av propalestinsk grupp. Affisch på hennes port

I natt klistrade Palestinska samordningsgruppen Göteborg – Borås upp en stor affisch på Caroline Thelnings port i Vasastaden i Göteborg. Den propalestinska affischen kan ses som en repressalie, hot och försök till att tysta Caroline Thelning.

Hon har sedan i maj i år uttalat sig kritiskt bland annat i media mot det illegala propalestinska tältlägret på Vasaplatsen i Göteborg. Ett läger som nu rivits tack vare att  Liberalerna i Göteborg, begärde att hålla en lagstadgad allmän sammankomst på platsen i fredags i förra veckan. 

Att märka ut en privatperson genom att klistra upp en affisch på hennes hemadress för tveklöst tanken till hur nazisterna märkte ut judarna i Tyskland genom att rita en Davidsstjärna eller ett ett stort J på deras dörrar och portar. I dagens Sverige är det brottslig att sätta upp en affisch på en privatpersons dörr med syfte att utmärka henne som fiende. Det finns ett antal lagparagrafer som i detta fallet kan gälla: 

Ofredande, olaga hot, förtal, hemfridsbrott, olaga integritetsintrång. Alla med böter eller fängelse i straffskalan. 

Helene Bergman 

Stötta Kärringbloggen

Swisha valfri summa till 123 220 79 75

Ska Attenius, kommunalråd i Göteborg, skotta igen Gazagraven på Vasaplatsen?

Ska S – kommunalrådet i Göteborg Jonas Attenius själv skotta igen den symboliska Gazagraven som är grävd på gräsmattan vid Göteborgs Universitet? Eller blir det skattebetalarna i Göteborg som ska stå för uppröjningen och städningen av platsen? Marken ägs av Göteborgs stad! En plats som sedan i maj i år illegalt ockuperats av propalestinska aktivister med såväl polisens som de styrande politikernas, V, MP och S hänvisning till yttrandefriheten. 

De propalestinska ockupanterna har fram till torsdag förmiddag klockan 10 på sig att riva lägret och ställa i ordning platsen! Anledningen är att Liberalerna har begärt och fått tillstånd för en allmän sammankomst under rubriken: 

”Manifestation för yttrandefrihet och respekten för lagar och regler.”

Stötta Kärringbloggen!

Swisha så mycket eller så lite du vill!

123 220 79 75

Huruvida rivningen av lägret kommer att ske på fredlig väg är eller inte är skrivet i stjärnorna. Undran är berättigad eftersom kritiska besökare, inklusive mig själv, har möts av hot, hat, hån och trakasserier, under det halvår som lägret funnits på Vasaplatsen.  Dominansbeteendet från ockupanterna har syftat till att skrämma bort besökare med hånfulla ord som:

”Vad gör du här?” ”Vi vill inte ha några sionister på våra gator?” ”Det här är vår mark” Lägret har varit inhägnat med platsremsor för att markera gräns för ockuperad mark. 

Besökare har fått mobiltelefoner slagna ur händerna och journalister som velat besöka lägret har varit tvingade att begära poliseskort. Några journalister har till och med burit skottsäkra västar. Märk väl! Detta är inte en krigszon. Detta är Göteborg i dagens Sverige. 

Att det illegala lägret fått vara kvar under ett halvår beror på att de styrande politikerna i S,V, och MP med kommunalrådet Jonas Attenius ,S, i spetsen, själva agerat aktivister och hävdat ockupanternas yttrandefrihet.

Men att hävda en grupps yttrandefrihet, genom hot, hat och trakasserier på bekostnad av en annan grupps yttrandefrihet kan beskrivas som ett antidemokratiskt förtryck. 

För när en grupp använder hot eller våld för att tysta en annan, utövar de en form av makt som underminerar det demokratiska samtalet. Detta kan beskrivas som en kränkning av det offentliga rummet där olika åsikter ska kunna mötas. 

Jag undrar om  Jonas Attenius och polisen är medvetna om att de bidragit till att begränsa yttrandefriheten för en stor del av göteborgarna till förmån för illegala ockupanter?

Helene Bergman  

Palestinasjalarna tog över Kristallnatten i Göteborg. Hyllar kvinnoförtrycket

 

Under hela hösten, söndag efter söndag i Göteborg har  deltagarna i Propalestinska demonstrationer skanderat

” Inga sionister på våra gator” ”From the river to the Sea.”

De har burit på Palestina, Hamas och Hizbollah flaggor.  De har visat fingret mot judar och ropat:  You will never get them back.”

Och i lördags tog palestinasjalarna även över tåget till minne av den våldsamma Kristallnatten. Den natten som blev inledningen till Förintelsen, då miljontals judar, romer, homosexuella med flera mördades av nazisterna. 

Stötta Kärringbloggen! 

      Swisha så mycket eller så lite du vill! 

123 220 79 75

Konsekvensen av förföljelsen av judarna blev att staten Israel bildades 14 maj 1948. En stat som kallas för den enda  demokratin i Mellanöstern.

Men tåget till minne av Kristallnatten i lördags i Göteborg kom att handla om Gaza och de människor som dödats i kriget mellan Israel och Irans proxystater Hamas och Hizbollah. Dagligen ser vi hur kvinnor i Iran dödas av regimen för att de vägrar bära kläder som skyler deras ansikten och kroppar. Vi bevittnar alltså ett avskyvärt kvinnoförtryck. Trots detta går många kvinnor såväl gamla som unga i de Propalestinska demonstrationstågen och bär Hamas och Hizbollahs fanor varje söndag i Göteborg.

De ropar att de bara vill ha fred i Gaza och stopp på dödandet. Ja vem vill inte det! Men det är ett mycket kortsiktigt tänkande! Dessa kvinnor låter sina känslor styra utan att fundera på konsekvenserna. Får Iran och dess proxystater fri lejd kommer det i slutänden innebära att det islamistiska kvinnoförtrycket sprider sig över världen. 

Det saknas alltså en gammaldags feministisk analys där kvinnor och kvinnoförtrycket sätts i fokus. Där kvinnors liv och kroppar har lika värde som mäns. Detta gäller särskilt de religiösa islamistiska männens liv och kroppar  i såväl Iran, som i Hamas och i Hizbollah.

Hade marschen i lördags i Göteborg till minne av Kristallnatten varit logisk ( men det är klart att den inte var!) hade den också handlat om alla de judiska unga kvinnor, som mördades, torterades och våldtogs av Hamas på Novafestivalen i Israel den 7:e oktober 2023. Men som de judiska kvinnorna säger: 

”Meeto unless you are jew!”   

Helene Bergman

När bilden tas har polisen ingen aning om Kristofer Lundgren skall misshandla mig. Foto: Helene Bergman

TILL POLISMYNDIGHETEN: Återkalla demotillståndet för Kristofer Lundberg och Enhetsfront för Palestina

Dra tillbaka demonstrationstillståndet i Göteborg för den ansvarige Kristofer Lundberg och Enhetsfront för Palestina. Vid den senaste söndagens demonstration var bland annat ett stort antal demonstranter maskerade, vilket bröt mot demonstrationstillståndet. Närvarande poliser agerade inte.

Palestinarörelsen terroriserar journalister. Polisen ser på.

Palestinarörelsen i Göteborg har nu flyttat fokus från Israel till de journalister som bevakar deras återkommande demonstrationer på Gustav Adolfs torg och Avenyn. Med hot och hat, ibland misshandel och rån gör de allt för att hindra journalisterna från att göra sitt jobb.

Varför hålls illegala ockupanter bakom ryggen av Göteborgs stad och polisen?

Gäller inte längre lagar och regler i Göteborg? Frågan är berättigad efter att propalestinska aktivister i mer än 100 dagar illegalt ockuperat stadens mark utanför Göteborgs Universitet i Vasaparken! Och varför skyddar polisen de illegala ockupanterna och ber allmänheten ( de som nu vågar gå dit!) flytta på sig med orden:

” Vi kan inte längre garantera din säkerhet, så du måste flytta dig härifrån!” 

Det är inte demokrati när de som är mest aggressiva får allt större makt i Göteborg med stöd av de styrande och polisen!

 

Stöd Kärringbloggens journalistik

Swisha till 123 22 07 975

Sedan i maj är vi några medborgare som påpekat förhållandena såväl muntligen som skriftligen för såväl polisen som för stadens olika förvaltningar. Men svaren vi får är alltid svävande och ofta med hänvisning till någon annan. Alltså det verkar inte vara någon som vågar eller vill ta ansvaret att sätta ner foten mot den illegala ockupationen i Vasaparken eller som de själva nu döpt den till GAZAparken. 

De senaste dagarna byggde de illegala ockupanterna en likgrop där de la ett antal fingerade döda kroppar insvepta i gröna presenningar.  Och under tiden som såväl polisen, som de styrande politikerna med S-kommunalrådet Jonas Attenius i spetsen håller ockupanterna bakom ryggen flyttar pro-palestinierna fram sina positioner  medan medborgare i Göteborg tvingas ta andra vägar, undviker vissa platser och börjar bli rädda.

Detta kan inte kallas för demokrati när de som är mest aggressiva får allt större makt i Göteborg med stöd av de styrande!

Här nedan finns fem enkla punkter  som s- kommunalrådet Jonas Attenius och polisledningen i Göteborg måste förhålla sig till:

  1. Man kan inte använda rätten till yttrandefrihet för att ockupera mark.
  2. Marken framför Göteborgs Universitet är kommunal mark. Inte universitetets.
  3. För att få nyttja stadens mark krävs tillstånd från staden och i vissa fall polisen.
  4. Vill man utnyttja stadens mark för en längre tid krävs avtal och att hyra betalas.
  5. Skall byggnader uppföras på kommunens mark krävs bygglov.

Inget av ovanstående är uppfyllt. Men det är detta som Jonas Attenius och polisledningen ska ta ansvar för och se till att det regleras. Det är nämligen de som har mandaten, skyldigheten och de som också får lön för att göra sitt jobb! 

Helene Bergman

Stöd Kärringbloggens journalistik

Swisha till 123 22 07 975

74 piskrapp för slöjvägran.Rapport om verkställandet av piskstraff.

Den tredje januari i år, piskades Roya Heshmani 74 gånger för att hon vägrade bära slöja. Under piskningen vägrar hon fortfarande att bära slöjan: 

”Mannen började slå på mina axlar, min rygg, höfterna, låren, vaderna och fötterna. Han upprepade processen några gånger. Jag räknade inte slagen utan sjöng tyst för mig själv:

”I Kvinna- Liv – Frihetens namn gick slaveriets mantel sönder; Morgonen tar den mörka natten i besittning, och piskrappen jagar våra fiender.”

Här är Roya Heshmatis egen berättelse översatt av Soleyman Ghasemiani. 

Kärringbloggen behöver allt stöd 

Swisha till 123 22 07 975

Idag, 2024-01-03, fick jag samtal från myndigheten för verkställandet av domar om mitt straff om 74 piskrapp. Jag kontaktade min advokat och vi gav oss i väg till åklagarmyndighetens 7:e distriktet i Teheran. Så fort vi gick genom huvudentrén tog jag av mig huvudduken. Vi kom in i hallen. Där hörde jag en kvinnas skrik som leddes ner i byggnaden på trappuppgången.  Hon var kanske på väg mot verkställandet av sitt straff. Min advokat sade till mig: ”kära Roya. Tänk efter. Piskarnas verkan kommer att bestå en längre tid.” Vi gick till avdelning 1, verkställande av domar. 

– Ta på dig slöjan, för att undvika mer bekymmer, sade den anställde till mig

– Jag är här för att få mitt piskstraff  just för det. Jag har vägrat ha på mig slöjan, svarade jag lugnt och artigt. De ansvariga informerades om vår närvaro. Piskaren kom och uppmanade mig att ta på mig huvudduken och följa efter honom.  

– Jag tar inte någon slöja på mig.   

– Gör du inte det? Jag ska piska dig så att du förstår var du befinner dig. Jag ska öppna ett nytt ärende på dig och bjuda dig på ytterligare 74 piskrapp, sade han. Jag vägrade ändå ta på mig slöjan. Vi gick ner i byggnaden. Det fanns några killar som var där för att de hade druckit. 

– Sade jag inte till dig att ta på dig huvudduken, röt piskaren. 

Jag vägrade återigen. Två beslöjade kvinnor kom fram och satte huvudduken på mig. Jag tog av den. Detta upprepades några gånger. Då satte de handfängsel på mig och satte huvudduken på mitt huvud. De ledde mig ner ytterligare en våning, samma väg som den skrikande kvinnan. Det var ett rum i hörnet av en parkering. Domaren, piskaren och den beslöjade kvinnan stod bredvid mig. Kvinnan var märkbart tagen. Hon suckade flera gånger och sade ”jag vet, jag vet.” Den turbanbärande domaren log mot mig. Jag blev påmind om den gamle gatuförsäljaren i Sadegh Hedyats kända roman ”Den blinda ugglan”. Jag vägrade möta hans blick. Metalldörren öppnades. Väggarna i rummet var cementbeklädda. Det stod en brits i rummet med hand- och fotfängsel svetsade på båda sidor. I mitten av rummet fanns det ett metallställning med rostiga hand- och fotfängsel på. Bakom dörren stod en stol och ett litet bord täckt av piskor. En riktig medeltida tortyrkammare. 

– Damen, mår du bra? Har du några problem? frågade domaren. 

Jag svarade inte honom som om han inte fanns.   

– Damen jag pratar med dig! Sade han igen.

Jag svarade inte den här gången heller. 

– Ta av dig din kappa och lägg dig på britsen, sade piskaren.

Jag hängde min kappa och huvudduken på tortyrsställningen mitt i rummet. 

– Ta på dig huvudduken, sade piskaren. 

– Det gör jag inte. Ta din koran under din arm och utdela dina piskrapp, sade jag och lade mig på britsen.

– Snälla var inte så envis, bad den beslöjade kvinnan mig och lade huvudduken över mitt huvud.

Piskaren valde en svart piska bland de som fanns på bordet, vred den runt sin hand två gånger och närmade sig britsen. 

– Slå inte för hårt, sade domaren. 

Mannen började slå på mina axlar, min rygg, höfterna, låren, vaderna och fötterna. Han upprepade processen några gånger. Jag räknade inte slagen utan sjöng tyst för mig själv: ”I Kvinna-Liv-Frihetens namn, gick slaveriets mantel sönder; Morgonen tar den mörka natten i besittning, och piskrappen jagar våra fienden.” 

Sen var det klart. Vi kom ut. Jag lät dem inte ens lägga märke till min smärta. De är inte värda det. Vi var på väg upp till den ansvariga domaren för straffutmätning. Den beslöjade kvinnan gick bakom mig för att se till att huvudduken inte gled av mitt hår. Utanför domarens rum slängde jag av mig slöjan igen. Kvinnan bad mig att låta huvudduken vara kvar över mitt hår. Jag vägrade och hon försökte. 

– Vi är inte glada över det som sker men sådan är lagen och vi måste upprätthålla den, sade den ansvariga domaren i rummet. 

Jag svarade inte honom. 

– Om ni vill leva på ett annat sätt kan ni flytta utomlands, sade han.

– Landet är allas, svarade jag

– Visst men då måste man följa lagarna, sade domaren

– Okej, lagen får göra sitt och vi får fortsätta att strida emot den, svarade jag.

Vi kom ut från rummet och jag tog av mig slöjan igen. Ett stort tack till herr Tataie. Utan er vid min sida hade jag inte orkat med allt det här. Ber om ursäkt att jag inte var en hörsam klient. Jag är säker på att du som en ärbar man förstår mig. Tack för allt. 

Länge leve Kvinna, Liv, Frihet!

Roya Heshmati

Ursprungligen publicerat på hemsidan till människorättsgruppen hengaw.net 

Kärringbloggen behöver allt stöd 

Swisha till 123 22 07 975

Metoo – bara du inte är judinna. UNWomen sviker kvinnorna. 

Nu anklagar judiska kvinnor UNWomen för att vara partiska och hyckla. På ett Instagramkonto – Metoo-unlessurajew,( Metoo- såvida du inte är jude) med över 25 tusen följare, menar de judiska kvinnorna att UNWomen sviker sitt uppdrag. Ett uppdrag som innebär att:

”Eliminate all forms of discrimination against women in all areas of life”

UNWomen har en budget på 2.3 miljarder dollar. Det är drygt 23 miljarder svenska kronor. Metoo – unlessurajew ställer frågan: 

”Vem hjälper de egentligen?”

Svenska UNWomen, där Alexandra Pascalidou är ordförande, har fortfarande inte offentligen fördömt Hamas terrorhandlingar!

Kärringbloggen behöver allt stöd!

Swisha till 123 22 07 975

 

Fem gånger har UN/FN svikit kvinnor enligt Metoo- unlessurajew:

FN har svikit kvinnorna i Israel.

Den sjunde oktober 2023 mördade och våldtog terrorgruppen Hamas ett okänt antal Israeliska kvinnor. Det tog åtta veckor, tack vare påtryckning från allmänheten, innan FN fördömde dåden. ( Svenska UNWomen, där Alexandra Pascalidou är ordförande, har fortfarande inte fördömt Hamas terrorhandlingar!)

FN har svikit kvinnorna i Ukraina.

FN försummade att på allvar ta itu med det sexuella våldet och sexhandeln i Ukraina. Istället hävdar de att deras kommunikation med Ryssland i denna fråga förblev obesvarad.

FN har svikit kvinnorna i Nigeria.

FN gjorde ingenting när Boko Harammilisen använde sexuellt våld som strategi för att förtrycka kvinnorna i Nigeria. Det inkluderar tvingande befruktning av de kvinnliga fångarna.

FN har svikit kvinnorna i Syrien.

Tusentals kvinnor och barn våldtogs av regeringstrupper och deras milissoldater. FNs uppmaning att upphöra med att använda sexuellt våld lämnades, återigen, utan svar. 

FN har svikit världens kvinnor.

Saudiarabien, ett land där kvinnor måste få tillåtelse från en manlig vårdnadshavare att få resa utomlands, arbeta eller gifta sig, valdes in i FNs kvinnorättskommission! 

Och fortfarande hålls 27 judiska kvinnor som gisslan av Hamas. 

Här är några av namnen: 

Mia Goran Rip, Naama Levy, Carina Arayer, Eden Yerushalmi, Noa Agraman, Shiri Bibas, Doron Steinbrecher, Agam Berger, Judy Wlinstein och Ofra Keider Rip.

På Instagarmkontot framträder också ett antal judiska skådespelar, journalister, programledare med namn och bild. Deras budskap till UNWomen är: 

”Er tystnad är orättfärdig. Er tystnad är otrolig. Er tystnad är oförlåtlig.”

Några av UNWomen´s anställda anklagas dessutom för att gå den palestinska myndighetens ärenden, istället för världens kvinnor. 

Har UNWomen tappat bort sin neutralitet och istället går de kvinnoförtryckande ländernas och organisationernas ärenden? Är det inte dags att  kräva en politiskt oberoende undersökning av UNWomen såväl internationellt som i Sverige?

Helene Bergman  

Kärringbloggen behöver allt stöd!

Swisha till 123 22 07 975