Yttrande – och kvinnofrihet eller censur och religiöst kvinnoförtryck.Nr sex

Obs! Om Soffan artiklarna stängs ner från sociala medier!

Kom ihåg adressen till Kärringbloggen:

www.karringbloggen.se 

Swish 123 22 07 975

 

Soffan Rättegången: 2018 samlas Göteborgs kulturelit i en gemensam aktion mot Soffan.

Den 13 mars 2018 trappas motståndet mot Göteborgs Stad och s – kommunalrådet Ann- Sofie Soffan Hermansson upp. Gemensamt orkestrerat eller av en slump:

Polisanmäls Soffan för förtal. Ett pressmeddelande skickas ut från ett antal kulturchefer i Göteborg. Filmfestivalens streamingtjänst  Draken film, lägger ut filmen Burka Songs 2.0 och en ny kulturkrönika publiceras i GP. 1 400 personer har också skrivit på en protestlista som skickats till stadsledningskontoret. Personerna som skrivit under kräver att staden genomför visningen av Burka Songs 2.0 och det ursprungliga samtalet. 

Ett gigantiskt missförstånd, medvetet eller inte, synes ha inträtt. Kultureliten verkar alla ha uppfattat att det är filmen Burka Songs 2.0 som stoppats, när det i själva verket är den ensidigt sammansatta panelen efter filmen som inte godkänts av Göteborgs Stad, eftersom den bland annat består, som Soffan skriver, av extremister.  

Polisanmälan 

I stället för att med ord debattera mot Ann – Sofie, Soffan, Hermansson väljer Maimuna Abdullahi att polisanmäla Soffan för ärekränkning och förtal den 13 mars 2018.  Det gör Maimuna personligen på Polismyndigheten i Göteborg. Men allmän åklagare väjer att inte göra något åt polisanmälan. 

Kulturchefernas pressmeddelande

Sex chefspersoner från tre olika kulturorganisationer i Göteborg, alla med anknytning till regissören Hanna Högstedt och Burka Songs 2.0 har gemensamt undertecknat ett pressmeddelande  med rubriken: 

”Till stöd för yttrandefrihet, konstnärlig frihet och det fria ordet.”

Här förklarar de sina olika verksamheters mångfaldiga syfte med att:

”lyfta fram samtidskonstens vitt skilda uttryck och skapa utrymme för dialog och samtal ( min kursivering)kring aktuella frågor i vårt samhälle. Att verka för mångfald och öppenhet( min kursivering)  ingår i våra grunduppdrag, liksom att stå upp för konsten och konstnärers möjlighet att verka fritt, självständigt och obundet.”

De skriver också att kärnan i filmen Burka Songs 2.0 är:

” hur Högstedt  kommer att rannsaka sina egna privilegier och tolkningsföreträde som vit svensk. 

Undertecknarna skriver vidare att: 

”Teman i filmen tar upp strukturell rasism, slöjans symbolbärande betydelse, feminism och vilka berättelser som får utrymme i dagens Sverige.” 

De som skriver under pressmeddelandet är: 

Cecilia Suhaid Gustafsson, konstnärlig ledare för Atalante. Ann Sofi Roxhage och enhetschef, Stina Edblom, konstnärlig ledare för Göteborgs Konsthall. Roland Adrell, ordförande, Mia Christersdotter Norman, verksamhetschef och Ioana Leca, konstnärlig ledare för Röda Sten Konsthall och Göteborgs Internationella Konstbiennal       ( GIBCA). Detta vittnar om att hela kultursfären i Göteborg sluter upp mot Ann- Sofie Hermansson till stöd för Burka Songs 2.0.

Alla sex poängterar att:

”Arrangemangen som vi har genomfört har präglats av mångfald, respekt och lyhördhet (min kursivering) inför olika perspektiv och synpunkter. Vi vill således höja våra röster till stöd för Hanna Högstedt och hennes film Burka Songs 2.0 och för yttrandefrihet, konstnärlig frihet och en orubblig tro på det fria ordet – utan dessa friheten finns ingen demokrati.”

Göteborgs filmfestival väljer sida.

Göteborgs Filmfestival meddelar också samma dag i ett pressmeddelande att festivalens streamingstjänst, Draken film, nu släpper filmen Burka Songs 2.0. Filmfestivalens konstnärlige ledare Jonas Holmberg skriver i pressmeddelandet: 

”Alla har pratat om Burka Songs 2.0 de senaste veckorna, men nästan ingen av de politiker och skribenter som har debatterat filmen har sett den. Därför känns det viktigt att kunna släppa filmen.” Jonas Holmberg gör här en tendensiös beskrivning. Göteborgs Stad har aldrig stoppat filmen. Däremot ville man ha en samtalspanel efter filmen där röster av olika åsikter fick höras. Han fortsätter:

”Jag tror att det är många som har en förutfattad mening om filmen och kommer att bli överraskade.” 

Björn Werner  GP:s kulturchef  laddar om. 

Björn Werner, börjar sin krönika 13 mars med att fastslå att: 

”Detta är min bestämda uppfattning. Kulturens roll är inte att främja demokratin. Den fria kulturen står över, under, vid sidan av politiska system, den flyktiga moralen, allt annat än den mänskliga upplevelsen” 

Vad Björn Werner inte nämner är att det är demokratin som ger förutsättningarna för den fria kulturen.

Björn Werner tar sedan upp hur den Fria Kulturen finansieras med skattemedel: 

” Alltså,” skriver Björn Werner, ” är ett av Göteborgs stads många viktiga politiska uppdrag att främja den fria konsten. Oavsett om den behagar eller inte. För att försäkra oss om att den verkligen står fri är också politiker fråntagna mandatet att påverka kulturens innehåll, som istället utifrån den så kallade principen om armlängds avstånd ligger på neutrala tjänstemän. Något Ann- Sofie Hermansson (S) i en eskalerande rad uttalanden om Burka Songs 2.0 nu inte längre verkar tycka gäller.” 

Björn Werner avslutar sin krönika med följande:

” Ann- Sofie Hermansson gör säkert en korrekt politisk analys i att väljarna vill se en politiker som pekar med hela handen och är hård mot buset. Att hon vill ta itu med extremism är bra. Men för att vara en riktigt hård politiker måste hon kunna göra både det och samtidigt värna om principen om armlängds avstånd.”

Björn Werner menar att Ann- Sofie Hermansson ägnar sig åt kulturstyrning när hon och Göteborgs Stad hävdar att samtalet efter filmen Burka Songs 2.0 måste innehålla både någon som är för burka och någon som är emot, inte bara någon/några som är för. 

Björn Werner skriver att  Ann- Sofie Hermanssons agerande:

” Skvallrar om en politisk omogenhet som göteborgarna faktiskt inte är betjänta av.” 

Maimunas och Fatimas anklagelseartikel.

Dagen efter, alltså 14/3 – 2018 publiceras en artikel i Fria.nu skriven av Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil. 

Artikeln har rubriken:

”Burka Songs 2.0- visningen ställdes in och nu anmäls Göteborgs kommunstyrelses ordförande Ann- Sofie Hermansson för förtal.” 

Jag har  själv aldrig tidigare i svensk media mött ett så oförblommerat rastänkande. Maimuma Abdullahi och Fatima Doubakil framlägger en tydlig rasistisk syn på ”vita” människor, och det västerländska vita samhället. I artikeln gör sig de båda kvinnorna till tals för alla muslimer, som de anser har fallit offer för det antimuslimska drevet, bestående av bland annat:

”självutnämnda terrorexperter från försvarshögskolan.”

De kritiserar också chefen för enheten för Mänskliga Rättigheter i Göteborgs Stad, Klas Forsberg för att han hävdat ”brist på allsidighet” i sitt pressmeddelande som orsak till att filmen Burka Songs 2.0 med efterföljande samtal, ställdes in. De två kvinnorna skriver:

”Hyckleriet i detta vurmande för ”allsidighet” är överväldigande. Tittar vi närmare på den avdelning som Klas Forsberg är ansvarig för så återfinns ingen allsidighet vad gäller raslig mångfald. Snarare tvärtom. Samtliga tjänstemän är vita och representerar vinnarna av en politik som Socialdemokraterna drivit de senast 30 åren i Göteborg. ”

Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil anser att det är anmärkningsvärt att inte en enda person från de ”rassegregerade” förorterna är anställa på Göteborgs Stads MR-avdelning:

”…trots att vi utgör 25-30 procent av befolkningen i Göteborg. Den vita ensidigheten och dominansen återfinns precis överallt i Göteborg, till och med i arbetet för jämlikhet gör sig existensen av privilegiernas svängdörrar sig påminda.” 

”Den här typen av ensidighet som ger den vita majoritetsbefolkningen fördelar verkar inte bekymra tjänstemännen eller politikerna i staden trots att ensidigheten är på bekostnad av bruna och svarta människor som lever i förorten som kantas av arbetslöshet, ekonomisk fattigdom, trångboddhet och psykisk ohälsa.”

Artikeln fortsätter med att utmåla muslimer, svarta och bruna som offer för det vita apartheidsystemet som finns i Sverige. 

I artikeln framgår också att 1 400 personer har skrivit på en protestlista som skickats till stadsledningskontoret. Personerna som skrivit under kräver att staden genomför visningen av Burka Songs 2.0 och det ursprungliga samtalet. 

Fatima och Maimuna skriver: 

”Slutligen har vi även valt att polisanmäla Ann- Sofie Hermansson för förtal efter att hon i sina blogginlägg, utifrån svepande anklagelser om extremism, bidrar till att vi utsätts för andras missaktning och förakt. Vår kamp för jämlikhet fortsätter och vi låter oss inte skrämmas till tystnad!”

Helene Bergman , journalist

Carina Hägg, researcher

 

I nästa artikel här på Kärringbloggen: ” Vi får inte höras,” ett mantra som upprepas gång på gång av Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil. Men är det verkligen sant?

OBS! Sprid och dela för – Kvinnofriheten, Jämställdheten och Demokratin. 

Till min journalistkollega. Om du använder mitt material förutsätter jag att du anger Kärringbloggen som källa!

Kärringbloggen är fri att läsa, men kostar tid och pengar att producera!

Därför tas gåvor gärna emot! 

Swish 123 22 07 975