Två pussar – och staten gick över gränsen


När Micke Lejnegard döms för något så mänskligt som två pussar handlar det inte längre om feminism – utan om ett rättsväsende som har spårat ur.
Jag blir inte sorgsen. Jag blir förbannad.
För när staten börjar döma känslor i stället för gärningar, då har den klivit över gränsen. Det som en gång handlade om frihet, mod och rätten att säga ifrån har förvandlats till moralpanik och statligt omhändertagande.

Tycker du om att läsa fri,oberoende journalistik ?

Swisha 100 kronor 123 220 79 75

Det svenska rättsväsendet, som en gång skulle skydda medborgarna från verkliga övergrepp och maktmissbruk, har nu blivit moralens väktare. Domstolarna väger inte längre gärningar – de väger känslor. De tar ställning i det sociala skådespel som dagens feminism iscensätter, där kvinnan återigen görs till offer och mannen till syndabock. Det är inte rättvisa. Det är moralisk teater med statligt stöd.

Jag har själv varit på otaliga personalfester på Sveriges Radio. Det dracks, det skrattades – och ja, ibland blev folk lite för berusade och började kladda. Så var det, både män och kvinnor. Men jag sa ifrån. Det räckte. Jag skulle aldrig i mitt liv ha polisanmält någon för en sådan sak. Det fanns inte ens på kartan. Vi var vuxna människor som tog ansvar för våra egna gränser. Det var en tid då kvinnor inte såg sig själva som offer, utan som personer med ryggrad och röst. Dagens så kallade feminister verkar ha tappat den förmågan. De ropar inte längre på pappa staten – nu är det mamma staten som ska rycka ut, trösta och straffa.
För varje social obekvämlighet, varje missförstånd, varje tafatt närmande ska någon myndighet kliva in och sätta etikett, dom och skuld.

Och samtidigt lever vi i ett land där män som våldtar kvinnor inte ens utvisas.
Proportionerna är fullständigt ur balans.

Det är något djupt orätt i detta. Män som Lejnegard, med decennier i public service och ett rykte som hederlig journalist, hängs ut och döms för något så mänskligt som två pussar. Samtidigt får verkliga förövare gå fria. Det är inte rättvisa. Det är moralisk hysteri. Den feminism som en gång var en kraft för jämställdhet har blivit en parodi på sig själv. Det handlar inte längre om kvinnors frihet – utan om männens förnedring. Om att visa vem som har makten, inte om att dela den.

Jag saknar den tid då kvinnor var stolta över att kunna säga ifrån – utan att ropa på staten, polisen eller medierna.
Då man kunde hantera en tafsande kollega med ett kallt ögonkast eller en skarp replik. Vi behövde inga domar för två pussar.
Vi behövde bara vår egen röst. Och kanske är det just det som gått förlorat. Modet att säga ifrån – utan att anmäla. Styrkan att stå upp – utan att spela offer.

Två pussar. Och ett land som glömde hur man är människa.

Helene Bergman

13 Kommentarer
  1. Jon Sundeman Sundeman
    Jon Sundeman Sundeman says:

    Utmärkt inlägg, bästa jag läst på länge.

    Mvh
    Jon Sundeman
    fd Ordförande Akillesförbundet Sverige

    • Helene Bergman
      Helene Bergman says:

      Tack Jon! Viktigt att fler vågar tala om hur könsstereotyper skadar både kvinnor och män. Vi behöver en jämställdhetsdebatt som rymmer hela bilden.”

      • Jon
        Jon says:

        Ja håller med dig fullt ut om det du skriver. Samt om mäns rättigheter till sina behov hela tiden ställs åt sidan för kvinnors rättigheter , finns ju en överhängande risk att allt fler män tar avstånd från kvinnors rättigheter. Inte på gräsrotsnivå men i de stora samhällsfrågorna.

        • Helene Bergman
          Helene Bergman says:

          Ja, skrev för några år sedan här på KB om mön som döms för våldtäkt rent slentrianmässig ! Hade t o m kontakt med några!Men detta borde uppmärksammas betydligt mer!

  2. Gringo
    Gringo says:

    Man undrar om det är okej för SVT anställda att ha en ”spritfest”! Vem betalar för detta? Antagligen skattebetalarna! Alla andra kommunala, regionala och andra offentliga verksamheter har väldigt stränga regler för alkoholintag men även att köpa in eller nyttja alkohol, har SVT en egen agenda?

    Eller anser SVT att de står över andra arbetande medborgare inom denna sektor? Man undrar hur de tänker och varför de har en spritfest som många tidningar har skrivet om.

    Det kan omöjligt vara ett brott eller en brottslig handling att pussa en arbetskamrat eller någon annan inom den närmaste sfären, kvinnan var ju inte direkt någon främling. Söker man på samnytt kan man läsa en del av sms historiken, där Micke Leijnegard ber om ursäkt och den godtas men sedan ångrar sig kvinnan. Varför framkommer inte men man kan ju lätt tro att någon feminist har övertalat henne.

    • Helene Bergman
      Helene Bergman says:

      Ha! Ett: Ja varför hade SVT spritfest! Men kan vara så att var och fick köpa sin egen sprit!Det brukar vara så!
      Två: Det sista du påstår- att någon
      ”feminist”!! övertalat henne, låter högst sannolikt! Har inte tänkt på det, men när du nämnde det,tror jag du har rätt!!

      • Gringo
        Gringo says:

        Det kan mycket väl vara att de köpte sin sprit själva, men någonting i mig tror inte riktigt på det. Hade inte detta hänt så hade ingen fått reda på deras spritfest, var jag tror är att spriten köptes in på deras ”vanliga” konto för utgifter såsom mat, hyra av bil, kollektivtrafik och andra oförutsatta kostnader. Men detta är och förblir en hemlighet tills någon begär ut alla kvitton, eftersom det är offentliga handlingar. Men även detta känns långsökt efter som det flesta journalisterna arbetar eller har någon nytta av sin vänner på SVT!

          • Gringo
            Gringo says:

            Eller så drack de upp det som blev över under produktionen, alltid lätt att köpa några kartonger vin för mycket, bara jobbigt att dra med dom hem när man kan festa upp dom.

Trackbacks & Pingbacks

Kommentering är stängd.