Yttrande – och kvinnofrihet eller censur och religiöst kvinnoförtryck. Nr: Fem

OBS! Om Soffan artiklarna stängs ner från sociala medier! 

Kom ihåg adressen till Kärringbloggen, www.karringbloggen.se

 

Soffan Rättegången: Stämpling, press och påtryckning –    

några av islamisternas strategier för att tysta kritiker. 

 

Hot, polisanmälan, smädelser och drev kantade förspelet till att Ann-Sofie, Soffan, Hermansson, slutligen satt på den åtalades bänk i sal 29 i tingsrätten i Göteborg i januari 2020. Upprinnelsen var att Göteborgs Stad ställt in den planerade visningen av filmen Burka Songs 2.0 med efterföljande panelsamtal. Evenemanget skulle ägt rum på kulturhuset Blå Stället i Angered, 14 mars 2018. Det var Stadsledningskontorets avdelning för mänskliga rättigheter som hade fattat beslutet efter samtal med Blå Stället.

Chefen Klas Forsberg skrev i ett pressmeddelande: 

”Den planerade filmvisningen på Blå Stället har fått kritik och många har hört av sig med synpunkter. Det finns relevans i kritiken utifrån inriktningen på arrangemanget och sammansättningen av samtalsledare. Vi har tagit till oss synpunkterna. Frågorna blir inte belysta på ett allsidigt sätt med den planering som är gjord.”

En namninsamling mot Göteborgs Stads beslut startade och växeln ringdes ner av människor som ville protestera. Bara några dagar senare fördömer den ideella föreningen Antirasistiska Akademin:

”Göteborgs Stads brist på respekt för åsikts-och yttrandefrihet.” 

Visserligen hade Soffan kallat Maimuna Abdullahi/Fatima Doubakil, Muslimska Mänskliga Rättighetskommitén, MMRK för extremister. Det hade Soffan gjort på sin privata blogg. Men i domen friades hon som exempel på att vi i Sverige har en vidsträckt yttrandefrihet. En yttrandefrihet som Maimuna Abdullahi  och Fatima Doubakil, MMRK,  själva utnyttjat maximalt. En yttrandefrihet som de ville inskränka till att bara gälla dem själva som islamister.

Journalisten och författaren Lars Åberg skrev i GP 2016:

”att Fatima Doubakil, hennes make Kitembwe Sabuni och Omar Mustafa, Islamiska förbundet skickat en så kallad larmrapport till FN. I rapporten kräver de tre att den svenska staten ska övervaka hur svenska medier rapporterar när det gäller frågor som har anknytning till islam.”

Alltså en slags religiös censur. Rapporten utmålade, enligt Åberg, Sverige närmast som en apartheidstat och regeringens insatser mot hedersförtryck kritiserades som övergrepp på minoritetsgrupper.”

https://www.gp.se/debatt/ni-torgför-islamistisk-propaganda-1.5103

MMRK- kvinnorna har också kallat särskilt de kvinnor som kämpar mot hedersförtrycket; Sakine Madon, Nalin Pekgul, Amineh Kakabaweh, Sara Mohammad, med flera för islamofober, ärkeislamofober och rasister. Inte förvånande eftersom detta är helt i linje med de islamistiska strategierna som går ut på att på olika sätt tysta kritikerna. 

Under rättegången i januari 2020 förnekade Fatima Doubakil detta:

”Det är inte min stil,” hävdade hon.

I anslutning till rättegången skrev Sakine Madon, politisk chefredaktör för Upsala Nya Tidning:

”Med tanke på vad Doubakil och Maimuna Abdullahi själva kallar folk är det svårt att tro att de kan vara så ömhudade. När jag exemplevis i positiva ordalag recenserade tidigare S-toppen Nalin Pekguls bok ”Jag är ju svensk”( Recito förlag) anklagade Doubakil och Abdullahi mig för ”rasistiska ” problemformuleringar. ( Expressen 6/10 2014) Pekguls namn verkade få dem att se rött. Ett samtal i anslutning till att ”Burka Songs 2.0” har letts av Aftab Sakineh Soltani som har kallat mig, Amineh Kakabaveh och Sara Mohammad för att vara ”ärkeislamofober.” Det vi har gemensamt är engagemanget mot hedersförtryck.”

Ytterligare ett namn bör nämnas i detta sammanhang och det är Hanna Gadban. Hennes bok Min Jihad kom ut 2015. Det var den boken som öppnade ögonen på mig själv. I Min Jihad nämner Hanna Gadban en debatt i Göteborg 6 september 2014. Debatten ingick i projektet ”Göteborg mot islamofobi, ” som fått 591 000 kronor i skattepengar, av Ungdomsstyrelsen. På Draken vid Järntorget deltog bland annat Kitembwe Sabuni från Afrosvenskarnas Förbund och Fatima Doubakil, från MMRK. Hanna Gadban skriver i sin bok: 

”Med tanke på den ideologiska samstämmigheten i panelen kan beteckningen debatt starkt ifrågasättas.”

Hanna Gadban kallades också för islamofob och blev utsatt för ett drev så starkt att hon tystnade. Vi ser gång på gång att det kommit upp en debatt men utan att få fäste. Islamisterna har vunnit och debatter och röster har tystats.

Tystandet från de islamistiska aktivisterna sker genom att ogrundat stämpla kritiker som rasister, islamofober och/eller kulturfiender. Efter stämplingen använder sig islamisterna av press och påtryckningar. Detta står att läsa i docent Aje Carlboms rapport med den något svårtolkade titeln:

”Islamistisk aktivism i en mångkulturell kontext ideologisk kontinuitet eller förändring.”

Rapporten är publicerad på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB. De senaste månaderna har vi också i Frankrike, sett hur islamisterna använder sig av dödande och det mest absurda halshuggning. Målet för islamisterna är att skapa rädsla och att kritikerna ska förlora sina röster, såväl psykiskt som fysiskt. 

Att pressas till tystnad

I stället för att med ord debattera mot Ann – Sofie, Soffan, Hermansson väljer Maimuna Abdullahi att polisanmäla Soffan för ärekränkning och förtal den 13 mars 2018.  Det gör Maimuna personligen på Polismyndigheten i Göteborg. Men allmän åklagare väjer att inte göra något åt polisanmälan. Soffan fortsätter med sitt bloggande. Polisanmälan var alltså en blindgångare, men ändå ett tecken på att taktiken ändrats mot Ann- Sofie Hermansson och hennes tjänstemän. 

Nu handlar det istället om juridisk krigföring, lawfare. Maimuna och Fatima tar därför kontakt med Folkets Juristbyrå. Den 17 september 2018 får Ann- Sofie, Soffan, Hermansson ett mejl med Folkets Juristbyrås logga på.  I brevet hotas Soffan med rättegång såvida hon inte dels tar bort sina blogginlägg, dels ber Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil offentligen om ursäkt. Detta måste ske inom en vecka från brevets datum. Vad gör Soffan? Hon skriver ett nytt blogginlägg tre dagar senare, alltså 20 september 2018. 

Blogginlägget har rubriken: 

”Att pressa till tystnad”

Soffan skriver att hon säger blankt nej till alla former av extremism:

”Inte minst har jag varit glasklar med att aktiviteter och verksamheter som riskerar att strida mot grundläggande demokratiska principer aldrig ska ges någon plats i Göteborgs Stad” Därefter ger hon ett antal exempel på varför hon kallar Maimuna och Fatima extremister på sin egen blogg. (Se tidigare blogginlägg på Kärringbloggen.) Mot den bakgrund som Soffan har skrivit i sin blogg hotas hon nu av stämning för ”förtal med hatbrottsmotiv” vid Göteborgs Tingsrätt. Soffan skriver:

”Innan de lämnar in en egenkonstruerad stämning, enligt angiven plan på måndag, vill de ge mig möjlighet att undvika processen genom att ta bort de inlägg på min blogg där de ” beskrivs i negativa ordalag” och samtidigt publicera någon slags ursäkt.”

Nej Soffan backar inte en tum utan skriver: 

”Hotet och anklagelserna är fullständigt orimliga. Det är naturligtvis helt uteslutet att jag skulle ta bort eller ta tillbaka något. Jag står självfallet för allt jag sagt och gjort. Vill de, alltså utan något som helst stöd från polis och åklagare, ta detta till rätten så får vi helt enkelt ses i rätten.” 

Och så blir det. De båda parterna ses i tingsrätten i Göteborg i slutet av januari 2020. 

Helene Bergman, journalist

Carina Hägg, researcher. 

 

I nästa artikel här på Kärringbloggen: Kulturgöteborg i gemensam attack mot Soffan. 

OBS! Sprid och dela för – Kvinnofriheten, Jämställdheten och Demokratin. 

Till min journalistkollega. Om du använder mitt material förutsätter jag att du anger Kärringbloggen som källa!

Kärringbloggen tar gärna emot gåvor! 

Swish 123 22 07 975

Yttrande-och kvinnofrihet eller censur och religiöst kvinnoförtryck Nr: Fyra

OBS! Om Soffan artiklarna stängs ner från sociala medier! 

Kom ihåg adressen till Kärringbloggen, www.karringbloggen.se

 

Soffan Rättegången: De kallar sig feminister, men tar inte avstånd från kvinnoförtryck.

Ann-Sofie, Soffan, Hermansson som står emot extremism.
Foto Helene Bergman

 

Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, Muslimska Mänsklighetskommittén, MMRK, uppträdde i Göteborgs tingsrätt i januari 2020, iklädda hijab och sa sig vara feminister. 

För mig som var aktiv som journalist i kvinnokampen på 70-och 80 talen bland annat på Sveriges Radio blev det absurt. Särskilt som jag också jobbat för jämställdhet, ett signum för det svenska samhället. För mig är det mest provocerande att de båda kvinnorna som är frontfigurer i MMRK, där också bland annat Kitembwe Sabuni, bror till Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni, och Rashid Musa ingår, aldrig offentligen tagit avstånd från det kvinnoförtryckande innehållet i broschyren Kvinnan i Islam. 

Den är utgiven av Göteborgs moské som har koppling till Muslimska Brödraskapet. Sambandet mellan Maimuna Abdullahi/Fatima Doubakil och det kvinnoförtryckande innehållet i  broschyren Kvinnan i Islam är snårigt, som allt annat som har med den islamistiska extremismen att göra. Budskapet är att vi inte ska kunna förstå. 

Men tack vare Carina Häggs f d socialdemokratiska toppolitiker, enorma kunskaper och research – kan det bli begripligt. Plus att jag själv har broschyren i min hand. Kvinnan i Islam gavs ut på svenska 2003 och 2007 och är sammanställd av Mostafa Malaekah. Broschyren är en skrift om kvinnans ställning och ”rättigheter” i Sverige enligt islamisk rätt, sharia. Kvinnan i Islam handlar inte om trossatser utan om ett lagverk. Ett lagverk som redogör för Muslimska Brödraskapets inställning av att deras tolkning av sharia står över svensk lagstiftning: 

”Ingen kan heller upphäva, förneka, eller förvränga de entydiga lagliga rättigheter som kvinnor ges i islamisk shariah”

Ingen i detta fallet betyder Sveriges Riksdag. Alltså: Sveriges riksdag kan inte upphäva, förneka eller förvränga det som står om muslimska kvinnors ställning i Sverige. Broschyren är spridd i vårt land bland annat genom  Dawahmissionärer. 2015 fick jag den själv i min hand när Dawahmissionärer delade ut den i Gallerian Nordstan i Göteborg. 

Göteborgs Moské, som givit ut broschyren, har kopplingar till Sveriges Unga Muslimer, SUM, via Rashid Musa, som alltså ingår i MMRK cellen tillsammans med Maimuna Abdullahi/Fatima Doubakil. Det var SUM, skriver ledarsidorna.se som gjorde översättningen av Kvinnan i Islam tillgänglig på svenska: 

”Översättningen som genomfördes av Islamakademien, belönades med studieförbundets Ibn Rushd hederspris 2009”

Magnus Ranstorp, terrorforskare på Försvarshögskolan skriver om Ibn Rushd i en artikel i tidningen Kvartal:

”Ibn Rushd kontrolleras av Islamiska förbundet som i sin tur är en del av det europeiska Muslimska Brödraskapet.” 

Magnus Ranstorp fortsätter: 

”Förbundets politiska mål är att förändra de demokratiska system som bygger på sekulära värden. Det rör sig om en odemokratisk ideologi, som vill ersätta ett sekulärt styre med ett religiöst statsskick där lagstiftningen är grundad i Koranen.” 

Sedan 2008 får Ibn Rushd miljoner av skattepengar/statsbidrag via Folkbildningsrådet.   

SUM däremot är en organisation som nyligen miste sitt statsbidrag på grund av antidemokratiska värderingar och alltså med nära kopplingar till Muslimska Brödraskapet. En organisation med de kvinnoförtryckande sharialagarna som grundinställning.

En av de ledande aktivisterna inom den svenska dawahrörelsen heter Amanj Aziz. Hanna Gadban beskriver i sin bok Min Jihad starka kopplingar mellan dawahverksamheten och våldsbejakande islamister i Sverige, skriver journalisten Magnus Sandelin på sin blogg. https://www.magnussandelin.se/extremister-rekryterargenom-dawahrorelsen

Han skriver vidare:

”Men även jag har noterat inslagen av al-Qaida- och IS-sympatisörer inom dawahrörelsen de senaste åren.”

Amanj Aziz var också en av åskådarna på Soffan rättegången i januari. Inte så konstigt att han var där eftersom han och Maimuna Abdullahi jobbat ihop på Sveriges Förenade Muslimer, en central aktör inom den svenska radikalislamistiska miljön. I april 2017 krävde Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor MUCF, tillbaka utbetalda bidrag från SFM. Anledningen var att organisationens verksamhet ” strider mot demokratins idéer.”, uppger Magnus Sandelin i sitt expertutlåtande under Soffan rättegången. 

 

America Vera-Zavala/AmanjAziz

 

Den kända dramatikern, postkoloniala aktivisten och post-stalinisten  America Vera- Zavala var också bland rättegångspubliken. America Vera- Savala fungerade då som inofficiell talesperson för Maimuna och Fatima vid Soffanrättegången i Göteborg januari 2020  Det var America Vera – Zavala som ställde Amanj Aziz hösten 2017 på Dramatens scen i föreställningen Muslim Ban. Då skrev frilansaren Sofie Löwenmark, bisittare till Soffan på rättegången, på Timbros Smedjan: 

”Om en månad har en föreställning om islamofobi premiär på Dramaten. En av personerna föreställningen är uppbyggd kring är Amanj Aziz, en extremist som flera gånger har spridit och försvarat homofoba, antisemitiska och kvinnoföraktande budskap.” 

America Vera – Savala har också skrivit ett antal artiklar  på GPs kultursidor om Burka Songs 2.0  i kritik mot Ann- Sofie Hermansson. Ingen av dessa postkoloniala, vänster- och offerfeminister; Maimuna Abdullahi, Fatima Doubakil och America Vera Zavala har offentligen yttrat ett enda kritiskt ord om det kvinnoförtryckande innehållet i broschyren Kvinnan i Islam. Tvärtom har de alla tre flirtat med den våldsbejakande kvinnoförtryckande extremismen via bland annat Rashid Musa, SUM och Amanj Aziz, Dawah och SFM.

Det svenska samhället och Sveriges politiker står nu vid ett vägskäl. Ska vi fortsatt ha kvinnofrihet och jämställdhet  eller låta de kvinnoförtryckande sharialagarna ta över?

Jag går tillbaka i tiden till Göteborg på 1960-talet. Till en stad där jag som ung på 60-talet upplevde den sexuella revolutionen. I en stad där jag fick mitt första jobb som journalist på Göteborgs Handels – och Sjöfartstidning. På vars redaktion den legendariske chefredaktören Torgny Segerstedts ande svävade. En redaktion som låg vid Köpmansgatan, som mynnar ut på Gustav Adolfs Torg, där Rådhuset ligger.  Det är i Rådhuset stadens ”regering”  har sitt högsäte.

 

I min hand ”Kvinnan i Islam.”

 

På östra sidan av torget ligger Östra Hamngatan som numera gränsar till Nordstan. Gallerian där jag 45 år senare, 2015 av Dawahmissionärer fick en broschyr i min hand med rubriken Kvinnan i Islam med ett kvinnoförtryckande innehåll:

Där kunde jag läsa: 

”I islam är sexuellt umgänge tillåtet endast inom äktenskapet.” Sedan fortsatte det: 

”Enligt de islamiska klädreglerna ska muslimska kvinnor täcka hela kroppen, utan ansiktet och händerna ( enligt vissa lärda kan de även visa fötterna), när de ber de fem dagliga bönerna (salah), även om de är ensamma hemma. Det är också en plikt för dem att klä sig så när de är ute bland folk eller bland män som det inte är permanent förbjudet för dem att gifta sig med.”

I ”Kvinnan i Islam” förklaras den täckande klädseln med att: 

”Den skyddar också kvinnorna från mäns trakasserier och ger dom en känsla av säkerhet och värdighet. Därför betonar islam att den muslimska kvinnan ska täcka och skydda sig.” 

När jag läste vidare i broschyren ”Kvinnan i Islam” hajade jag till: 

” I extrema fall, då hustrun beter sig upproriskt, och större skada, så som skilsmässa, därför är ett troligt alternativ, tillåter den mannen att ge sin fru ett lätt slag som inte får träffa ansiktet, inte orsaka någon fysisk skada på kroppen eller lämna något form av märke….”

” Det kan i vissa fall, tjäna till att göra hustrun uppmärksam på allvaret om hon skulle fortsätta med sitt oresonliga uppförande.” 

Jag skrev en debattartikel om broschyren Kvinnan i Islam i GP 2015. https://www.gp.se/debatt/stå-upp-för-alla-kvinnor-säg-nej-till-könsapartheid-1.128791 Men ingen journalist på GPs redaktion eller någon annan redaktion heller reagerade. Inte heller någon politiker, varken lokalt eller nationellt. Jag vände mig i artikeln särskilt till statsminister Stefan Löfven.

Jag möttes av total tystnad!

Lars Åberg, författare och journalist skriver bland annat i GP 2016 att Fatima Doubakil är en central person när det gäller att kämpa för särskilda muslimska rättigheter och ett muslimskt civilsamhälle avskilt från det gemensamma. Hon låg bakom det så kallade hijabuppropet, där flera kända svenskar förmåddes att klä sig i slöja. Lars Åberg skriver vidare att Fatima Doubakil med flera också anser att europeèr som tar upp förtrycket av kvinnor i muslimska länder är nykoloniala rasister. 

Lars Åberg: 

”Det personerna i den här kretsen tycker illa om är det samhälle som ger dem större jämställdhet än de flesta andra samhällen, och dessutom yttrandefrihet, föreningsfrihet och föreningsbidrag.”

Helene Bergman, journalist

Carina Hägg, researcher. 

I nästa artikel här på Kärringbloggen redovisas de strategier som islamisterna använder sig av för att tysta sina kritiker.

OBS! Sprid och dela för – Kvinnofriheten, Jämställdheten och Demokratin. 

Till min journalistkollega. Om du använder mitt material förutsätter jag att du anger Kärringbloggen som källa!

Kärringbloggen tar gärna emot gåvor! 

Swish 123 22 07 975

Yttrande – och kvinnofrihet eller censur och religiöst kvinnoförtryck Nr: Tre

Ann-Sofie, Soffan, Hermansson som står emot extremism.
Foto Helene Bergman

 

OBS! Om Soffan artiklarna stängs ner från sociala medier! 

Kom ihåg adressen till Kärringbloggen, www.karringbloggen.se

 

Soffan Rättegången: MMRK-cellen talar för alla muslimer – men saknar mandat.

Den löst sammansatta cellens Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK, frontfigurer i den politiska rättegången mot Soffan är Maiumuna Abdullahi och Fatima Doubakil. MMRK består av ett fåtal medlemmar som har starka släkt- och vänskapsband.

Det är vad Carina Hägg, researcher och jag har funnit när vi grävt fram fakta om MMRK. Våra källor är såväl rättegångsmaterial, som cellens egna undertecknade  offentliga artiklar, upprop och rapporter.

Kärnan i MMRK cellen är förutom de två kvinnorna, även Kitembwe Sabuni, gift med Fatima Doubakil tillika bror och affärspartner till Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni. Kitembwe och Nyamko är två ur familjen Sabuni som en gång i tiden grundade Afrosvenskarnas Riksförbund. Där finns också Zakarias Zouhir, som bland annat varit ordförande för Afrosvenskarnas riksförbund. 

I cellen finns också Rashid Musa, Sveriges Unga Muslimer, SUM. En organisation som nyligen miste sitt statsbidrag på grund av antidemokratiska värderingar och med nära kopplingar till Muslimska Brödraskapet. En organisation med de kvinnoförtryckande sharialagarna som grundinställning. MMRKs lilla krets är också aktiva som ledare i de mest framträdande fundamentalistiska eller radikalt islamistiska organisationerna i Sverige. Eller är nära anknutna till dem genom personkontakter eller gemensamma så kallade ”antirasistiska”, projekt. Personerna i MMRK, har oombedda gjort sig till tals för alla muslimer i Sverige. Vanliga muslimer som inte gett MMRK sitt mandat att företräda dem.   

Extrema åsikter

Eller som Eli Göndör, filosofie doktor i religionsvetenskap med inriktning mot islam och Mellanöstern sa under  tingsrättegången: 

”Att i jämförelse med muslimer i stort är Maimuna Abdullahis och Fatima Doubakils åsikter extrema.” 

Eli Göndör drar sedan slutsatsen att den etniska och religiösa identiteten varierar bland muslimer i Sverige såpass mycket att de inte känner något större behov av att ha en speciell organisation som värnar om deras mänskliga rättigheter:

” – i synnerhet inte någon som är hårt politiskt vinklad.” 

Eli Göndör gör ett viktigt statement i sitt sakkunnighetsutlåtande: 

”Om extremisters önskan att inte definieras som extremister tillgodoses kan de göra anspråk på att vara ett uttryck för vanliga uppfattningar bland muslimer i Sverige.”

Maktens korridorer

Personerna i MMRK cellens kärna har tillgång till maktens korridorer såväl inom Sverige som internationellt. I Tingsrätten berättar Fatima Doubakil: 

”Jag har arbetat med olika frågor inom branschen för mänskliga rättigheter,” säger hon och nämner Amnesty International, International Labour of Organisation, (ILO), FN, Röda Korset. Hon har också en diger meritlista i antirasistbranschen där hon sitter med i olika nätverk, bland annat på EU- nivå.Till exempel har Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil talat på EU- kommissionen. Det är inte bara internationellt som Fatima gjort karriär:

”Jag har flera gånger varit inbjuden till rundabordssamtal på regeringskansliet. Då har det handlat om rasism och diskriminering.”

Fatima Doubakil har också suttit med i Diskrimineringsombudsmannens referensgrupp. Och som hon berättade under tingsrättegången:

”Där låg fokuset på islamofobi, men också frågor som rör kriget mot terrorismen, med fokus på att diskutera antidiskrimineringsprincipen i de frågor som har med kriget mot terrorismen att göra.”

Fatima startade MMRK

Det var Fatima Doubakil som 2007 startade MMRK. Hennes politiska uppvaknande skedde då hon var i USA under attacken mot World Trade Center 2001 och var med om kriget mot terrorismen. Fatima upplevde hur muslimer i USA pekades ut och hur  – deras rättssäkerhet snabbt minskades. Enligt Fatima så är att vara muslim idag samma sak som att du eller dina närmaste lever med en ständig risk att bli utsatta för hatbrott eller politiska åtgärder som minskar dina medborgeliga och mänskliga rättigheter. Fatima tog med sig sina erfarenheter till Sverige och likställer Sverige med USA. Under rättegången påpekar hon att hon ville vara en slags blåslampa för att driva på rättssäkerheten för muslimer även i Sverige. Hon ville också ha koll på hur Sverige på olika sätt deltar i kriget mot terrorismen. 

Maimuna Abdullahi är utbildad socionom men har problem med myndighetsrollen. Uppvaknandet kom när den Nationella handlingsplanen mot våldsbejakande extremism började diskuteras. Under rättegången sa hon: 

”Då blev jag men också lärare oroliga över hur vi som ska ägna oss åt sociala insatser, hur det istället började handla om en säkerhets- och försvarsdiskurs. Då började jag ställa mig frågan, Vad kommer detta att innebära för mig i min myndighetsövning? Är jag socialsekreterare eller polis? Det var då jag gick med i MMRK.”

Maimuna Abdullahis och Fatima Doubakils politiska verksamhet och åsikter är extrema liksom deras organisation MMRK är extrem. Det hävdar de fyra expert vittnena som förhördes under rättegångens andra dag. De fyra vittnena är journalisten Magnus Sandelin, stiftelsen Doku, som dokumenterar extremistisk islamism.  Docenten i litteraturvetenskap Johan Lundberg, författare till boken Ljusets Fiender. Docenten i statsvetenskap med inriktning på terrorism vid Försvarshögskolan Magnus Ranstorp samt  alltså filosofie doktor i religionsvetenskap med inriktning mot islam och Mellanöstern, Eli Göndör. 

Terrorister

MMRK haft ett antal seminarier där de bjudit in personer med anknytning till våldsbejakande extremism. De mest spektakulära berättade Johan Lundberg om i sitt sakkunnighetsutlåtande:

”Den 6 maj 2010 anordnar Doubakil tillsammans med MMRK ett seminarium med talarna Munir Awad och Ali Berzengi. Presstalesperson för seminariet var Fatima Doubakil. De två inbjudna talade om Sveriges terrorlagstiftning. Ali Berzengi hade 2005 dömts till fem års fängelse för att ha samlat in närmare en miljon kronor till islamistiska terrorister i Irak.”

Munir  Awad är mest känd som en av fyra som planerade  en hämndaktion mot Jyllands- Postens redaktion. Anledningen till den planerade terroraktionen var att Jyllands- Posten hade publicerat karikatyrer av profeten Muhammed några år tidigare. Men svensk och dansk säkerhetspolis var dem på spåren och hann gripa dem innan de satte sina planer i verket nämligen att mörda Jyllands- Postens journalister. Gripandet skedde 29 december 2010, alltså sju månader efter det att Munir Awad talat om den förtryckande svenska terrorlagstiftningen på MMRKs seminarium i maj samma år. 

Journalisten Magnus Sandelin ger en beskrivning av MMRK:

”De har framförallt fungerat som aktivister som i olika sammanhang försvarat och legitimerat våldsbejakande personer i den här miljön, snarare än att själva uttala våldsbejakande åsikter. De båda har också företrätt organisationer som har uttalat en liknande syn på islam och islamistisk extremism som våldsbejakande grupper har.”

Magnus Ranstorp säger:

”Att vad det egentligen handlar om är att den radikalislamistiska miljön där MMRK ingår bygger ett narrativ om att västvärlden är i ett kolonialt krig mot Islam och muslimer:

”vilket sammanfaller med de våldsbejakande extremisternas egna narrativ.”

Ett narrativ, som enligt Magnus Ranstorp, eldar på polarisering och myndighetsförakt:

”Detta förstärks genom att MMRK:s representanter konsekvent förringar radikalisering och förekomsten av våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige. Inte vid något tillfälle har man verkat för att visa samsyn eller finna egna/gemensamma lösningar på problemet med våldsbejakande extremism eller IS-resenärer.”

DN:s ledarskribent Erik Helmersson skrev i anslutning till Soffan Rättegången: 

”Det konstiga är inte att MMRK får mothugg av politiker som Ann-Sofie Hermansson. Inte heller att deras representanter blir arga över detta, man kan ibland misstänka att ilskan är själva den livsluft som håller dem upprätta. Märkligheten består i att de inte stoppats tidigare och oftare. Att de fått så fritt spelrum.” 

Helene Bergman, journalist

Carina Hägg, researcher.

Nästa artikel här på Kärringbloggen kommer att handla om Muslimska Brödraskapets kvinnosyn. En kvinnosyn som redovisas i broschyren Kvinnan i islam. ( Av en tillfällighet fick jag den i min hand i Nordstan i Göteborg 2015!)

 

OBS! Sprid och dela för – Kvinnofriheten, Jämställdheten och Demokratin. 

Till min journalistkollega. Om du använder mitt material förutsätter jag att du anger Kärringbloggen som källa!

Kärringbloggen tar gärna emot gåvor! 

Swish 123 22 07 975

Yttrande -och kvinnofrihet eller censur och religiöst kvinnoförtryck Nr: Två

Ann-Sofie, Soffan, Hermansson som står emot extremism.
Foto Helene Bergman

 

OBS! Om Soffan artiklarna stängs ner från sociala medier! 

Kom ihåg adressen till Kärringbloggen, www.karringbloggen.se

Soffan Rättegången: Kvinnofolkhögskolan – en skola för islamistisk aktivism ?

De som reser ner till IS i Syrien är politiserade muslimer – inte terrorister. Det anser Maimuna Abdullahi, en av de två kvinnorna som åtalat Ann- Sofie, Soffan, Hermansson för grovt förtal.Vidare tycker Maimuna Abdullahi att IS – resenärerna ägnar sig åt politiskt motiverat våld. Detta framkom under tingsrättegången i Göteborg i januari 2020. 

Maimuna Abdullahi har undervisat på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. På hösten 2018 höll hon i kursen Aktivista: ”En kurs i kollektiv organisering och aktivism med utgångspunkt från postkoloniala feministiska analyser.” 

Själv var jag suppleant i Kvinnofolkhögskolans styrelse i början på 1980-talet. Då jag jobbade med kvinnoprogram på Sveriges Radio.

Två lag

Måndagen 27 januari 2020 är grå och kall i Göteborg. Klockan 8 öppnas dörrarna till sal 29 i Göteborgs Tingsrätt. Åhörarplatserna i salen fylls snabbt. Publiken delar spontant upp sig i ” två lag, ” vilket domaren Mats Hagelin senare påpekar. På vänster sida sitter de som kallar sig rasifierade. En del är yngre kvinnor klädda i hijab. 

På höger sida sitter de som numera benämns ”etniska” svenskar. De är äldre och grå- eller vithåriga. Många av dem var med om kvinnokampen på 70-talet som utmynnade i det jämställda Sverige. Några av dem har nu engagerat sig mot hedersförtrycket. 

I Sal 29 ska snart rättegången mellan tre kvinnor äga rum. Ann- Sofie, Soffan, Hermansson, f d s-kommunalråd i Göteborg är svarande och Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, från Muslimska Mänskliga Rättighetskommitten, MMRK, är målsägande. Genom att väcka enskilt åtal har Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil tvingat Ann- Sofie Hermansson till rättegångssal 29 i Göteborgs Tingsrätt. Rättegången kommer att utvecklas till en politisk sådan. Den första i Sverige i modern tid. Egentligen  kommer den att handla om två samhällssystem. Där Soffan står för det västerländska, demokratiska med kvinnofriheten och jämställdheten som grund. Medan Maiumuna Abdullahi och Fatima Doubakil mer eller mindre förtäckt pläderar för det islamistiska där kvinnor förtrycks under sharialagar. 

Bakgrunden är att Göteborgs Stad två år tidigare, i mars 2018, med värdegrunden som bas ville utöka filmen Burka Songs 2.0:s efterföljande panelsamtal med någon som var negativ till burka och hijab. Detta vägrade bland annat Fatima Doubakil, som var en av de två kvinnorna i panelen. Fatima Doubakil, benämndes sedan tillsammans med Maimuna Abdullahi av Göteborgs dåvarande kommunalråd, Ann – Sofie Hermansson, (s), på hennes blogg, @soffangbg för att vara extremister. Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil väckte därefter under hösten 2018 enskilt åtal mot Ann- Sofie Hermansson för grovt förtal med hatbrottsmotiv. Soffan friades senare helt i Tingsrättens dom. Den domen är nu överklagad till Hovrätt för Västra Sverige.

Tre kvinnor 

Vilka är då dessa tre kvinnor som nu möts i en rättegångssal i Göteborg? Ann- Sofie Hermansson, Soffan, som hon också kallas, föddes på Orust 1964, men flyttade sedan till Tjörn där hon växte upp. När hon började arbeta på Volvo i Göteborg engagerade hon sig fackligt i Metall. Det var så hon också kom in i den socialdemokratiska politiken via Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU. Hon har varit ledarskribent på Aftonbladet och jobbade en tid på regeringskansliet för Mona Sahlin. Hon tillbringade sju år på LO i Stockholm. 2003 – 2008 arbetade  hon som politisk sekreterare för kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson ( s) På den tiden Göteborgs starke man. Soffan har varit ombudsman för socialdemokraterna i Europaparlamentet. Då var hennes arbetsplats i Göteborg hos IF Metall. 

Hon tog en fil.kand i bland annat sociologi 1994. 2016 blev Soffan kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. men efter valet 2018 tvingades hon bort. Mycket på grund av sitt engagemang mot hedersförtrycket, sa hon själv i Kvartals podcast Fredagsintervjun:

” Jag fick höra det ungefär så här: Du har rätt i de här frågorna, Soffan. Men du behöver inte betona det så mycket.” 

Hon är medlem i partistyrelsen för Socialdemokraterna och har ett uppdrag från justitieminister Morgan Johansson. Hon ska utreda hur kommuners brottsförebyggande arbete kan regleras i lagen. Numera försörjer hon sig som renhållningsarbetare och är krönikör i GP.

Maimuna och Fatima

Jag har svårt att hitta fakta om Maimuna och Fatima på nätet. De glider undan som skuggor. Mitt första intryck  under rättegången är att detta är två ambitiösa, samhällsmedvetna hijab klädda kvinnor. De har studerat på Göteborgs Universitet och tagit universitetsexamen. Maimuna Abdullahi är inte gift och har inga barn. Fatima Doubakil är gift med Kitembwe Sabuni, bror till Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni. Fatima har barn. Mitt första intryck kommer dock att förändras när rättegången framskrider. 

Fram träder istället två islamistiska aktivister som anser att  Sverige är en apartheidstat som skapar lagar för att förfölja muslimer. Aktivister som kallar dem som rest ner till IS i Syrien för politiserade muslimer. Aktivister som anser att IS-resenärer ägnat sig åt ”politiskt motiverat våld.” Som Maimuna Abdullahi skrev i ett debattinlägg i SVT Opinion 5/2 2015: 

”Sverige har adopterat ett problematiskt och populistiskt synsätt på politiserade svenska muslimer som strider utomlands. Vi ska komma ihåg att Al Qaida är en produkt av USA:s inblandning i Sovjets krig i Afghanistan.”

Maimuna Abdullahi har nu fokus på civilsamhället och folkbildning. Hon har jobbat på ABF med social mobilisering och jämlikhet. Hon berättar stolt att hon undervisat på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. En skola som riktar sig till kvinnor och ickebinära personer. Kursen som Maimuna bland annat undervisade i hette Aktivista och ägde rum på hösten 2018. Aktivista var ”en kurs i kollektiv organisering och aktivism med utgångspunkt från postkoloniala feministiska analyser.”

Ett 25-tal deltagare, huvudsakligen rasifierade unga kvinnor från Göteborgs förorter studerade kolonialismens historia och effekter. Detta gjorde de för att kunna förstå hur rasism skapas och upprätthålls i vår samtid. Kursen ägde rum på kvällar och söndagar i Kvinnofolkhögskolans lokaler, då övrig verksamhet låg nere.

De två muslimska kvinnorna som sitter mitt emot Soffan i Sal 29 i tingsrätten i Göteborg är aktivister som har tillgång till maktens korridorer. Till exempel har Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil talat på EU- kommissionen. De har varit inbjudna till runda bordssamtal på det svenska regeringskansliet. Fatima Doubakil har suttit med i Diskrimineringsombudsmannens referensgrupp. De båda kvinnornas bas är den löst sammansatta cellen Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén.

Helene Bergman, journalist

Carina Hägg, researcher 

I nästa artikel här på Kärringbloggen kommer en närmare beskrivning av Muslimska Mänskliga Rättighetskommitten, MMRK. Varför cellen startade? Vilka som är kärnan och vilka som har fått en inbjudan.  .

OBS! Sprid och dela för – Kvinnofriheten, Jämställdheten och Demokratin. 

Till min journalistkollega. 

Om du använder mitt material förutsätter jag att du anger Kärringbloggen som källa!

Kärringbloggen tar gärna emot gåvor! 

Swish 123 22 07 975

Yttrande och kvinnofrihet eller Censur och religiöst kvinnoförtryck

Ann-Sofie, Soffan, Hermansson som står emot extremism.
Foto Helene Bergman

OBS! Om Soffan artiklarna stängs ner från sociala medier! 

Kom ihåg adressen till Kärringbloggen, www.karringbloggen.se

 

Soffan Rättegången: Varför ett sån´t djävla liv?

Varför blev det ett sån´t djävla liv när Göteborgs Stad och det f d S- kommunalrådet Ann – Sofie, Soffan, Hermansson, ville utöka samtalspanelen efter filmen Burka Songs 2.0 våren 2018? Inte stoppa filmen! Nej, men de ville med värdegrunden som bas utöka den efterföljande panelen med någon som var negativ till burka och hijab.  

Varför ville burka och hijabförespråkarna inte ha någon som var kritisk i panelen? Konflikten mellan tre kvinnor och två samhällssystem trappades upp och blev så djup att den utmynnade i den första politiska rättegången i modern tid i Sverige. 

Rättegången hölls i Tingsrätten i Göteborg i januari 2020. Soffan hade då åtalats i ett enskilt åtal av de två muslimska kvinnorna, Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, från Muslimska Mänskliga Rättighetskommitten, MMRK. 

Soffan hade i sex blogginlägg, på sin privata blogg soffan@gbg, 2018 kallat de två kvinnorna för extremister. Hon hade också nämnt att kvinnorna samarbetade med islamistiska terrorister. Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil hade även döpt om terrorister med IS- anknytning till ”politiserade muslimer.” Eller som Soffan skrev i ett av sina blogginlägg:

”Vad nästan alla benämner ”terrorister” har förskönande beskrivits som ” politiserade svenska muslimer som strider utomlands.”

De båda kvinnorna anser också att Sverige är en apartheidstat, där antiterrorlagstiftningen är ”raslagar” som riktar sig enbart till muslimer. Efter den två dagar långa rättegången, i januari 2020, där två samhällssystem blev synliga och där de två muslimska kvinnornas politiska aktivism i MMRK, tydliggjordes friades Soffan för förtal. 

Ann- Sofie, Soffan, Hermansson står för det västerländska, demokratiska systemet med jämställdhet och kvinnofrihet som grundpelare. 

Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil däremot pläderar i förtäckta ordalag för ett samhälle med sharialagar och kvinnoförtryck som grund och där Muslimska Brödraskapet anger tonen.

Eftersom Soffan vann första ronden i den politiska kampen mellan frihet och ofrihet, har nu Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil överklagat tingsrättsdomen. 

Liksom tidigare använder de sig av begreppet lawfare. Det är att med juridiska medel och utnyttjande av det svenska rättsystemet skrämma de som har modet att kritisera islamismen. Metodens mål är att få rädslan att sprida sig i hela samhällskroppen. 

Hitills har de inte lyckats skrämma Soffan, även om de försökt. Men de båda kvinnorna ger inte upp. Nu försöker de för islamistiska syften med juridiska medel ännu en gång! 

Eventuellt, beroende på Coronaläget, kommer en ny rättegång, i högre instans att äga rum i Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg i december. 

Carina Hägg f d toppolitiker för Socialdemokraterna och jag, Helene Bergman, var åskådare under den två dagar långa tingsrättsförhandlingen i januari  2020. 

Därefter, under sju månader har vi, Carina som expert researcher och jag som undersökande journalist ägnat oss åt att  gräva fram fakta och bakgrund kring den första politiska rättegången i Sverige. Allt underlag, såväl rättegångsmaterial, som ett otal debatt, ledar – och nyhetsartiklar ligger till grund för det bokprojekt vi jobbar med.  

Inför den politiska rättegången i Hovrätten för Västra Sverige eventuellt i december, beroende på coronaläget, kommer jag att här på Kärringbloggen publicera ett antal artiklar.  

Artiklarna bygger helt och hållet på fakta och visar bland annat  hur Soffan praktiskt taget stod ensam på våren 2018. Däremot backade hela Göteborgs kulturetablissemang med sex kulturchefer i spetsen inklusive GöteborgsPostens kulturchef upp Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil. Kommunens lokaler, till exempel Konsthallen stod till deras förfogande medan de propagerade för burka och hijab. 

Helene Bergman, journalist

Carina Hägg, researcher

 

 

I nästa artikel här på Kärringbloggen porträtteras de tre kvinnorna  Ann- Sofie, Soffan Hermansson, Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil. 

OBS! Sprid och dela för – Kvinnofriheten, Jämställdheten och Demokratin. 

Till min journalistkollega. Om du använder mitt material förutsätter jag att du anger Kärringbloggen som källa!

Kärringbloggen tar gärna emot gåvor! 

Swish 123 22 07 975

   

    

Polisförfalskning av förhör med Julian Assange

Nej, det var inte de två kvinnorna som anklagade Julian Assange för våldtäkt. Det var den svenska polisen som åtminstone förfalskade ett av förhören. 

På order av vem?  

Regeringen Reinfeldt styrde landet, men det var valtider 20 augusti 2010 och en månad innan valet söndagen 19 september. 

Våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange var enligt FN:s rapportör om tortyr, Nils Melzer, högst troligt fabricerade av svensk polis. 

Nils Melzer är FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 

I ett dokument daterat 12 september 2019 skickat till Sveriges utrikesminister Margot Wallström belägger Nils Melzer sina påståenden. 

I augusti 2010 polisanmäldes Julian Assange misstänkt för våldtäkt. Nio år senare 3 juni 2019 las målet ner av Uppsala tingsrätt. 

Nu hotas Julian Assange av utlämning till USA från England, för att ha avslöjat krigsbrott under kriget i Irak, begångna av USA:s militär. 

Följande är ett sammandrag av FN rapportören Nils Melzers andra brev till Utrikesminister Margot Wallström.

Fredagen 20 augusti 2010 på eftermiddagen,

kommer två kvinnor, SW och AA in på Klara Närpolisstation i Stockholm. Båda två har haft samlag med Julian Assange. De ville nu fråga polisen om det gick att tvinga Assange till ett HIV-test. AA kände poliskvinnan IK.

Fredagen 20 augusti kl 16:21

påbörjar poliskvinnan IK ett förhör med SW.

Under förhöret blir SW känslomässigt upprörd när hon förstår att åklagaren avser att utnyttja hennes vittnesmål för att gripa Assange som misstänkt för våldtäkt.

Under och efter förhöret skickar SW textmeddelanden där hon berättar att hon bara vill få Assange att ta ett HIV-test. Hon vill inte  rapportera något brott, men pressas av polisen:

”De var angelägna om att lägga vantarna på honom” samt att ”det var polisen som hittade på anklagelserna”, skriver hon. 

SW vägrar att underteckna förhöret. Hon avbryter förhöret klockan 18:40 och lämnar polisstationen. 

Samma dag fredagen 20 augusti på kvällen

beordrar åklagaren att Assange ska gripas. Samtidigt informeras tidningen Expressen. 

FNs rapportör Nils Melzer skriver: 

”Detta gjordes trots att Assange var närvarande i Sverige och lätt kunde förhöras innan man vidtog åtgärder som allvarligt och i onödan skulle skada hans rykte.”

Nils Melzer fortsätter:

”Expressen kontaktades trots kravet om anonymitet, diskretion och sekretess beträffande såväl målsägandens som den misstänktas identiteter vid förundersökning av anklagelser om sexualbrott.”

Dagen efter, lördagen 21 augusti 2010 kl 11:31

förhörs den andra kvinnan AA.

Nils Melzer skriver:

”AA hade inte någon avsikt att rapportera något brott mot Assange utan tog SW till en polisstation där hennes väninna IK arbetade som polis, så att SW kunde fråga om möjligheterna att tvinga Assange att ta ett HIV- test;

och AA i en tweet den 22 april 2013 offentligt bekräftade att hon inte hade våldtagits.”

Onsdagen 25 augusti 2010

efter att ha granskat bevisen, inklusive de ursprungliga förhören med de två kvinnorna avslutar formellt chefsåklagaren EF våldtäktsutredningen mot Julian Assange och konstaterar att:

”Jag tror att det inte finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt” samt att ”det beteende som anförts av SW inte visade tecken på något som helst brott.”

Den kriminaltekniska undersökningen av en kondom som lämnats som bevis, som påstods ha använts och rivits sönder av herr Assange under samlag med AA, uppvisade  inget spår av DNA från vare sig herr Assange eller AA. 

Under tiden  jobbar poliskvinnan IK,  tillsammans med  sin överordnade kriminalinspektör MG med att skriva om förhöret med SW. 

FNs rapportör Nils Melzer skriver:

”Enligt bevis som gjorts tillgängliga för mig ändrade poliskvinna IK den 26 augusti, förhöret med kvinna SW  från den 20 augusti.”

Enligt en mejlkonversation mellan poliskvinnan och hennes överordnade, kriminalinspektör MG, publicerat av sajten Femte Juli, som i sin tur citerar den schweiziska tidningen Republik skriver kriminalinspektör MG bland annat:

”Gör ett nytt förhör. Klipp in texten i det och adressera förhöret till ärendet. Signera också förhöret.”

Poliskvinnan svarar:

”Jag är kanske trög, men jag förstår inte riktigt hur du menar…”

MG svarar:

”Gör enligt följande. Klipp in detta i ett förhör och signera 

förhöret. Det kommer att se konstigt ut om jag signerar. Jag bifogar det gamla förhöret.” 

Dessutom publicerar Femte juli följande dokument där poliskvinnan själv skriver:

”Fredagen den 20 augusti 2010 höll jag förhör med målsäganden SW i ärende 0201-K246314-10 på Klara närpolisstation. Förhöret påbörjades kl 16:21 och avslutades kl 18:40. Därefter skrevs förhöret in i wordprogrammet Durtvå. Förhöret skulle renskrivas nästkommande tjänstgöringsdag, måndagen 23 augusti 2010. Detta var inte möjligt då jag nekades tillgång till förhöret jag hållit. 

Efter diverse brevväxling fick jag direktivet av MG att istället skapa och signera ett nytt förhör i Durtvå viket gjordes torsdagen den 26 augusti med behövliga ändringar. Tyvärr daterades och tidsangavs det dokumentet med rättelsens tidpunkt eftersom detta sker med automatik i Durtvås system. ”

Den 30 augusti 2010

förhörs  Julian Assange för första gången formellt av kriminalinspektör MG. 

Nils Melzer skriver:

”Efter att herr Assange äntligen blivit förhörd av  MG, som hade lovat honom full sekretess läcktes förhöret omedelbart till massmedier.”

Ny rättsprocess

Med utgångspunkt från ett fabricerat förhör startar rättsprocessen mot Julian Assange igen. 

Nu med en ny åklagare Marianne Ny och med försvarsadvokaten Claes Borgström som är utsedd av staten.

Nils Melzer noterar med djup oro:

”Att åklagare MN, trots begäran av herr Assanges försvarsadvokat, bestämt vägrade låta någon annan polis än MG förhöra herr Assange, med följd att MG:s rapporterade sjukfrånvaro förhindrade ytterligare förhör av herr Assange innan hans avresa från Sverige 27 september 2010, med uttrycklig tillåtelse från åklagaren att lämna landet.”

Då hade Julian Assange dessförinnan varit tillgänglig för förhör i Sverige i över tre veckor. Och trots upprepad begäran inte förhörts eller på annat sätt fått svara på ”anklagelserna” från SW.

Nils Melzer skriver: 

”Trots att Assange efter sin utresa föreslog flera datum då han var villig att att återvända till Sverige för att förhöras.”

”Trots att som alternativ Assange också hade  erbjudit sig att svara på frågor i London eller per telefon, via videolänk eller skriftligen.”

”Trots alla dessa möjligheter avvisade den svenske åklagaren av mindre sannolika skäl – arbetsbelastning, schemakrock, sjukfrånvaro hos polisman MG och juridiska hinder – som senare medgavs inte existerade. 

I november 2010 utfärdar den svenska åklagaren MN en europeisk arresteringsorder och ett relaterat Interpol utfärdat ”rött meddelande” för efterlysningar av rymlingar så att herr Assange kunde förhöras angående de anklagelser om sexuella brott som gjorts mot honom. 

Detta är upprinnelsen till det som sedan händer med Julian Assange. 

Nu, nio år senare, pågår en rättegång mot honom i London i vilken han hotas att lämnas ut till USA för att ha begått krigsbrott. 

Nils Melzer skriver bland annat  i sitt brev till dåvarande utrikesminister Margot Wallström  

”Trots starka tecken på att polisen avsiktligt har mörklagt och manipulerat bevis, verkar ingen utredning ha utförts samt inga disciplinära eller rättsliga påföljder ha ålagts de ansvariga tjänstemännen,” 

Till saken hör att min kollega Anders Carlgren och jag redan 19 augusti 2012 skrev en debattartikel i Dagens Nyheter med rubriken: ”Fallet Assange ett hot mot den svenska rättsstaten.”

https://karringbloggen.se/dn-debatt-fallet-assange-ett-hot-mot-den-svenska-rattsstaten/

Ingressen löd: 

”Jagad man. Det svenska rättsväsendets behandling av Julian Assange kan närmast liknas vid trakasserier. Samtidigt har mediernas bevakning varit partisk till förmån för det politiska etablissemanget. Nu har JO avslagit vår anmälan av åklagare Marianne Ny.”

Nils Mezler skriver alltså sju år senare i sitt brev till Margot Wallström följande: 

”Jag noterar också att ers excellens avvisar all antydan om 

”att de svenska myndigheterna hade några andra skäl för sitt agerande än att utreda det brott som Assange misstänks för i Sverige.”  

(Nils Mezler har tidigare skickat ett brev till Margot Wallström om Julian Assange situation i fängelset i England.)

Nils Mezler säger sig vara djupt oroad över hur förundersökningen mot Julian Assange bedrivits. Han är undrande till om Sverige har uppfyllt sina förpliktelser i förhållandet till förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning:

” Jag uppskattar verkligen påståendet av ers excellens regering att den inte kan blanda sig i, påverka eller kommentera de självständiga beslut som fattas av svensk åklagare och domstolar, i synnerhet när det gäller en pågående kriminell utredning.” 

Men, fortsätter, Nils Melzer:

” Samtidigt vill jag påminna om att Sveriges internationella skyldigheter i förhållande till förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning inte är begränsad till regeringens exekutiva gren. Dessa skyldigheter gäller landet i sin helhet samt till alla dess offentliga myndigheter och institutioner, inklusive domstolarna och åklagarmyndigheten, oavsett deras institutionella självständighet från regeringen.” 

Nils Melzer har noggrant granskat alla tillgängliga bevis vad gäller förundersökningen av Julian Assange. 

FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har kommit fram till att förundersökningen mot Julian Assange inte överensstämmer med de grundläggande principerna för rättssäkerhet och rättvisa.

Svaret som Nils Melzer får från Utrikesdepartementet 11 November 2019 lyder:

”In relation to the communication of 12 September 2019, I would like to refer to the Government`s response of 12 July 2019. The Government has no further observation to make.”

Undertecknat Carl Magnus Nesser, Ambassadör, Director General for Legal Affairs.  

Fallet Assange manifesterar den svenska arrogansen.

 

Kärringbloggen är gratis att läsa, men kostar att skriva och att producera. 

Därför är Kärringbloggen beroende av frivilliga gåvor. Och en gåva är en gåva. 

Swisha valfritt belopp till 123 22 079 75

Stor tack! 

Helene Bergman  

 

 

   

Segerstedt tog strid mot Nazismen, Soffan mot Islamismen

KRÖNIKA

I väntan på att DOMEN meddelas i Göteborgs Tingsrätt, tisdagen 11/2 2020 klockan 11:00 i Förtalsrättegången mot Ann-Sofie, Soffan, Hermansson spolas mitt minne tillbaka.

Jag ser overkliga bilder på en TV-skärm. TV:n är upphängd i hörnet i den blomsteraffär där jag just köpt höstblommor. Varför har blomsteraffären en TV förresten? 

Det är den 11 september 2001 runt 10.00.

Två passagerarplan flyger in i World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan. 

Dessa två händelser är förknippade med varandra. Jag beskrev det i min tidigare krönika https://karringbloggen.se/karringbloggen/

Sedan rättegången för nära två veckor sedan har jag träffat och talat med människor. Alla frågar hur jag tror att det kommer att gå? Blir Soffan friad eller fälld?

Jag svarar att jag inte vet. Att jag är osäker. Förtalsrättegången liknar ingen tidigare rättegång som ägt rum i Sverige. 

De som tror att rättegången enbart handlar om Soffan bedrar sig. Nej det handlar om att Systemet är av stål och betong och kan hålla stånd mot politisk extremism. En extremism som vill störa och skapa kaos i den svenska demokratin. 

Krafter som redan infiltrerat den demokratiska samhällskroppen. 

Själva rättegången och inte minst utfallet är en vattendelare. Hur än domen blir. Det är det enda jag vet. 

Kaféet vid Göteborgs hamn

Jag sitter på ett kafé nära kajen till Göteborgs hamn. Längre bort skymtar Älvens gråa vintriga vatten. Kafeét ligger mellan två politiska poler. Det är nära 90 år emellan.

Norrut ligger Köpmansgatan 12. 

Det var här under andra världskriget som Torgny Segerstedt, huvudredaktör för Göteborgs Handels – och Sjöfartstidning och en av de få modiga publicister i Sverige mot Hitler avslutade sin I Dag spalt 3 februari 1933 med följande ord:

”Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.”

Redan efter några dagar skickade den tyske riksministern Hermann Göring ett hotbrev till GHT.

”Som uppriktig vän till Sveriges folk ser jag i dylika smutsiga utlåtanden en allvarlig fara för ett vänskapligt och hjärtligt förhållanden de båda folken emellan. Innan vidare åtgärder vidtagas, anhåller jag om underrättelse huruvida Eder redaktion i framtiden kommer att inskrida mot dylika yttranden.” 

Torgny Segerstedt svarade i GHT 1933-02- 08, i en ledare:

”Det förefaller som herr Göring trodde att Sverige vore något slags annex till det Tyska riket.” 

Under 2:a världskriget inskränktes den svenska tryckfriheten och därmed yttrandefriheten. Hela tidningsutgåvor stoppades eller publicerades med vita, tomma spalter, där texten tagits bort. 

Torgny Segerstedt har ansetts vara en av de mest betydande  antinazistiska publicisterna under kriget; vissa av hans artiklar lästes upp i engelsk radio samma dag som de publicerats och i Norge betraktades han som folkhjälte. ( Wikipedia)

Svartcensurerade tidningssidor

Då jag som 24-årig journalist 1970  gick i korridoren på väg till GHTs centralredaktion såg jag de gulnade, svartcensurerade ledarsidorna inramade och upphängda på väggen. 

Den bilden är för evigt fastetsad i mitt minne.

Söder om kafeet, där jag sitter, ligger Järntorget. Arbetarrörelsens hjärta i Göteborg. Här har Soffan sin hemvist. 

Torgny Segerstedt stod upp mot Hitler. Ann-Sofie, Soffan, Hermansson står upp mot de extrema islamisterna. Båda två använder ordet som vapen. 

På kaféet träffar jag en man som levt större delen av sitt liv i forna kommunistblocket. Nu bor han i Sverige sedan ett antal år. 

Jag berättar om Förtalsrättegången. 

Han säger att i mitt dåvarande hemland under kommunismen kallades just sådana här rättegångar för Koncepträttegångar.

”Man visste utgången, eftersom domstolen hade anpassat sig till en färdig ideologi, det kommunistiska partiets ideologi.”

Det var det som Soffans advokat Allan Stutzinsky sa i sin slutplädering:

”Skillnaden mot en politisk rättegång i en demokrati är att vi inte vet utgången. I en diktatur är också en politisk rättegång given. 

Vi diskuterar den eventuella utgången av Förtalsrättegången. 

Vi enas om att om Soffan frias finns det sunda reflexer i det demokratiska Systemet.

På lördag i Stockholm har Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi bjudit in till ett samtal med rubriken: 

”Extremiststämpel. Vägen till censur?”

Det är dessa två kvinnor som åtalat Soffan för grovt förtal. Mötet hålls på ett cafe i anslutning till Stockholms moské. En moské som har anknytning till Muslimska Brödraskapet. En moské som finansieras via svenska skattemedel. 

Nu är det bara att hoppas att domaren och  de tre nämndemännen, varav en kvinna,  i Göteborgs Tingsrätt fastställer en demokratisk dom.

Fälls Soffan då är det tecken på att yttrandefriheten och därmed en av hörnstenarna i den svenska demokratin är på väg att raseras.

 

Kärringbloggen är gratis att läsa, men kostar att skriva och att producera.

Därför är Kärringbloggen beroende av frivilliga gåvor. Och en gåva är en gåva. 

Swisha valfritt belopp till 123 22 079 75.

Stort tack! 

Helene Bergman 

 

 

 

 

 

 

 

   

 

 

Yttrandefriheten under attack i Förtalsrättegången

 

KRÖNIKA

 

Förtalsmål TR B 12803-18. 

Tilltalad: Ann-Sofie Hermansson.

Målsägande 1: Fatima Doubakil

Målsägande 2: Maimuna Abdullahi

27 och 28 januari 2020 i Göteborgs Tingsrätt, sal 29.

 

I min mage känner jag iskylan. Det är en kyla av skräck – inte av rädsla. Jag sitter i sal 29 på Göteborgs Tingsrätt och lyssnar på förtalsrättegången mot Soffan. Hon är åtalad för att hon skrivit olika böjningar av ordet extrem, typ extremister och extrema åsikter,  i ett antal personliga blogginlägg. Inläggen handlar om Fatima Doubakil och Maimuna Abbdullahi som stoppades som debattörer efter visningen av filmen Burka Songs 2.0  i Göteborg 2018.

Det tar några minuter innan min kropps försvarssignal når upp till hjärnan:

”Vad är det som händer här och nu?”

Det är ett slags uppvaknande. 

Samtidigt får jag flashbacks av den skräck jag som journalist upplevde i censurens Zimbabwe under diktatorn Mugabe. 

Detta att inte våga säga, tycka och skriva vad jag ville. Att vara övervakad av den hemliga polisen och ha telefonen avlyssnad. Att varnas för att prata med okända människor. 

Samma sak upplevde jag i Erdogans Turkiet. 

Under långa tider har jag bott i båda länderna. Länder där journalister fängslas för att de använt sin yttrandefrihet.  

Vittring

Den iskyla/ skräck jag känner i denna rättssal betyder att jag fått vittring på något som inte bara hotar mig som journalist i det demokratiska Sverige med en unikt vidsträckt yttrandefrihet. Det hotar Soffan och alla oss andra som använder vår yttrandefrihet.  

Men det är först på den första rättegångens eftermiddag som iskylan griper tag i mig. 

Rättegången börjar lugnt  denna regniga och gråa vintermåndag i Göteborg.  

Utanför sal 29 är det en lång kö. Vakterna delar ut platsbiljetter så länge de räcker. Hälften av de som vill komma in får vända om. 

Som en av de sista får jag en biljett. När dörren öppnas sitter redan rättens ordförande, på ett podium omgiven av sin bisittare och tre äldre nämndemän, en kvinna och två män. 

På höger sida i salen finns Soffan omgiven av advokat Allan Stutzinsky och Sofie Löwenmark. På motsatta sidan sitter Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi, de är omgivna av juristerna Silas Alibi och Joakim Lundqvist, med några års yrkeserfarenhet sedan de tog sina juridiska examina. De driver Folkets Juristbyrå. 

Helt naturligt sätter sig kontrahenternas supporters på samma sida som målsägarna och den åtalade.

Till vänster på åskådarplats i salen de unga, de som många gånger kallar sig rasifierade. En stor del av dem bär hijab. 

På höger sida sitter vi, äldre, några gråhåriga etniska svenskar. 

Domaren kallar oss ”två lag” lite skämtsamt. Men den här rättegången ska visa sig vara allt annat en skämtsam. 

Politisk rättegång

Som journalist har jag bevittnat ett antal rättegångar, men aldrig en stämningsansökan om enskilt åtal.

Först polisanmälde Fatima och Maimuna Soffan. Men såväl polisen som åklagaren la ner fallet. 

Då stämde de båda kvinnorna Soffan i ett enskilt åtal. 

Rättens ordförande säger att det är en brottsmålsrättegång. 

Det upprepar han några gånger. 

Rättegången kommer dock att utveckla sig till en politisk rättegång. 

Det är inte gärningen som kommer att diskuteras utan åsikterna. Vem som har rätt att ha en åsikt och i så fall vilken åsikt. Den kommer att handla om vilka som utnyttjar demokratin för sina egna syften, men inte tillåter andra samma sak.

Den kommer att handla om vilka som är offer och vilka som är förövarna. Den kommer att handla om huruvida  Sverige är en rasistisk apartheidstad som instiftar särskilda terrorlagar för muslimer eller inte.  

Det börjar förvånansvärt bra för Soffan. 

Efter det att Silas Alibi idkat högläsning ur Soffans alla blogginlägg, det tar några timmar, framstår Soffan som en hjälte. Hon skriver bra, skarpt, tydligt och klart. De olika böjningarna av ordet extrem framstår som naturliga satta sitt sammanhang. 

Efter en försenad lunchpaus förhörs Fatima och Maimuna. 

BaaderMeinhofligan

Det är då jag börjar förstå vad det här handlar om. Kommer ihåg mitt 70-tal med BaaderMeinhofligan och Ulrike Meinhof. Deras aktioner och terrorhandlingar.  

Vi som var unga då i opposition mot det etablerade samhället. Då kvinnorörelsens fick fart och kraft.

Engagemanget att se de förtryckta och att utse sig själv som aktivist och offer på samma gång för att på så sätt kunna förändra samhället. 

Att med andra medel och metoder än det majoritetssamhället stipulerar skapa förändring för de förtryckta. 

Kvinnorörelsen lyckades, BaaderMeinhof ligan misslyckades. Ulrike Meinhof, som lämnat bort sina barn för att uppfostras i den rätta andan,  dog i fängelset.

Såväl Fatima som Maimuna säger sig vara feminister.  

När jag hör Fatima Doubakalis bakgrundshistoria förstår jag varför hon blivit extrem aktivist. 

Attacken mot World Trade Center

Hennes uppvaknande skedde då hon var i USA under attacken mot World Trade Center 2001. Efter det blev kriget mot terrorismen västvärldens viktigaste fråga.

Fatima upplevde hur muslimer i USA pekades ut och enligt henne själv, deras rättssäkerhet snabbt minskades. 

Enligt Fatima så är att vara muslim idag samma sak som att du eller dina närmaste lever med en ständig risk att bli utsatta för hatbrott eller politiska åtgärder som minskar dina medborgeliga och mänskliga rättigheter. 

Fatima tog med sig sina erfarenheter till Sverige och likställer alltså Sverige med USA. 

Hon startade MMRK, Muslimska Mänskliga Rättighetskommittèn. 

MMRK har bara fyra, fem medlemmar och har nära samröre med den brittiska CageUK.

Som Magnus Sandelin, Stiftelsen Doku och som också var en av de fyra expertvittnena under rättegången skriver:

”Man ska förstå varför MMRK:s engagemang för rättssäkerhet för muslimer i praktiken ofta innebär försvar för islamistiska terrorister och även samarbete med den hårt kritiserade brittiska organisationen Cage.”

Såväl Fatima som Maimuna framställer sig under rättegången som offer och som Fatima påstår aldrig själva skulle kalla någon för islamofob.

Ärkeislamofober

Men som  Sakine Madon skriver i anslutning till rättegången i  Upsala Nya Tidning. 

”Med tanke på vad Doubakil och Maimuna Abdullahi själva kallar folk är det svårt att tro att de kan vara så ömhudade.

När jag exempelvis i positiva ordalag recenserade tidigare S-toppen Nalin Pekguls bok ”Jag är ju svensk” (Recito förlag) anklagade Doubakil och Abdullahi mig för ”rasistiska” problemformuleringar (Expressen, 6/10 2014). Pekguls namn verkade få dem att se rött.

Ett samtal i anslutning till att ”Burka Songs 2.0” har letts av Aftab Sakineh Soltani som har kallat mig, Amineh Kakabaveh och Sara Mohammed för att vara ”ärkeislamofober”. Det vi har gemensamt är engagemanget mot hedersförtryck.”

Under den andra dagen av rättegången hade Soffan kallat fyra expertvittnen. 

Nämligen Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap och författare till boken Ljusets fiende, Magnus Sandelin, journalist och ansvarig utgivare för stiftelsen Doku, Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan och Eli Göndör, doktor i religionshistoria och redaktör för Antologin, Muslimer i Sverige.

Samstämmigt och mycket sakkunnigt förklarade de att den retorik och propaganda som MMRK det vill säga Fatima och Maimuna bedriver syftar till att skapa kaos i det svenska samhället. Det sker genom att kollektivisera alla muslimer som offer, att skapa ett myndighetsförakt för polisen och Säpo. Dessutom ser de till att motarbeta alla förslag till antiterroristlagar genom att påstå att det är apartheidlagar som riktar sig mot muslimer. 

Konsekvenser

Som Magnus Ranstorp påpekade:

”Det är inte förbjudet i Sverige att bedriva politisk propaganda. Men det får konsekvenser.” 

Att notera är att målsägandesidan inte hade kallat några expertvittnen, varken akademiker eller professorer som kunde verifiera deras utsagor.  

Allan Stuzensky, Soffans advokat gav i sin slutplädering ord för det jag upplevt under de två rättegångsdagarna i Göteborgs Tingsrätt. 

Att vad jag bevittnat var just en politisk rättegång.

Allan Stuzensky sa medan han vände sig mot tingsrätten: 

”Domstolen har blivit en arena för en politisk diskussion där åsikter och inte gärningar diskuterats.” 

Han menade också att inte ens domstolen kommer att gå fri från den propaganda MMRK bedriver mot Myndighets Sverige oavsett utgång. 

Dom meddelas 11 februari klockan 11.00.

 

Kärringbloggen är gratis att läsa, men kostar att skriva och att producera.

Därför är Kärringbloggen beroende av frivilliga gåvor. Och en gåva är en gåva. 

Swisha valfritt belopp till 123 22 079 75.

Stort tack! 

Helene Bergman 

Politisk rättegång mot Ann-Sofie, Soffan, Hermansson

Kommer just hem efter att under två dagar lyssnat på förtalsrättegången mot tidigare s- kommunalrådet i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson.

Den första politiska rättegången som hållits i Sverige enligt Soffans advokat, Allan Stutzinsky:

”Denna rättegång är rent politisk. Har aldrig tidigare varit med om något liknande i Sverige. Domstolen har blivit en arena för en politisk diskussion. Det har handlat om åsikter och inte det som en domstol ska ägna sig – gärningar. Vi är ute på en farlig väg bort från demokratin, sa advokat Stutzinsky och avslutade sin plädering med att säga:

”Skillnaden mot en politisk rättegång i en demokrati är att vi inte vet utgången. I en diktatur är också en politisk rättegång given.”

Dom faller 11 februari klockan 11.

Jag tänker nu använda de närmaste dagarna till att sammanfatta två dagars rättegång för att sedan publicera artikeln här på Kärringbloggen.

Helene Bergman

 

Krigets första offer är sanningen!

Krigets första offer är sanningen. Propagandakriget mellan demokratin och extremismen är i full gång.

Det handlar bland annat om vår yttrandefrihet, en av grundpelarna i vårt demokratiska samhälle.

Kommer att följa rättegången mellan tidigare S-kommunalrådet Ann- Sofie, Soffan, Hermansson och Fatima Doubakil/Maumuna Abdullahi, MMRK, Muslimska Rättighetskommittén.

Rättegången börjar i morgon, måndag klockan nio och håller på under två dagar. Platsen är Göteborgs Tingsrätt.

Kommer att rapportera här på Kärringbloggen.