Var fanns polisen när vi kvinnor behövde dem??🙉
Här gullar polisen i Visby med Tara Saleh. Polisen gullade med henne i Göteborg också. Inte bara med Tara Saleh utan även med övriga Palestina demonstranter. Foto Helene Bergman
Nu knackar de dörr 🙈
Polisen knackar dörr i hela Göteborg för att prata om ”mäns våld mot kvinnor”. Men när jag – och andra kvinnor – trakasserades av propalestinska demonstranter mitt i centrum, var polisen förvånansvärt passiv. NU passar det att poserar som feministiska aktivister – i stället för att vara rättsstatens styrka. Det säger något om vilka kampanjer som prioriteras, och vilka hot som lämnas därhän.
Stötta modiga, frispråkiga Kärringbloggen!
Swisha en hundralapp eller mer till
123 220 79 75
När myndigheter inte klarar sitt uppdrag börjar de kampanja. Just nu knackar polisen dörr i hela Göteborg. Inte för att leta efter förövare. Inte för att utreda brott. Nej – för att informera om ”mäns våld mot kvinnor.” Plötsligt dyker polischefen Emelie Kullmyr upp i medierna. Hon som knappt visat sig på två år när Göteborg plågats av:
- propalestinska demonstrationer som spårat ur
- maskerade män och kvinnor! som skanderat slagord på våra gator
- Hamas-symboler mitt i stan
- judiska göteborgare som inte vågar bära Davidsstjärnan
- gängskjutningar
- en växande rädsla i hela staden
DÅ var polischefen tyst, så även rikspolischefen Petra Lundh. Rikspolischefen som inte ens visste vad som hänt i Göteborg, när jag frågade henne under Almedalsveckan i somras.
Rikspolischef Petra Lundh.
Foto Helene Bergman
Men nu – under en ofarlig PR-vecka – står de raka i ryggen. Nu vågar man knacka dörr hos skötsamma göteborgare och dela ut små broschyrer om ett problem som polisen redan har hundratals anmälningar om varje år, men sällan klarar upp. Varför? För att detta är riskfritt. Det är enkelt. Det är politiskt korrekt.
Det kräver inte att polisen möter aggressiva folkmassor, religiösa extremister eller maskerade män och kvinnor! som inte backar för någon. Det kräver bara att man ler, delar ut en folder och går vidare i trapphuset. Detta är inte polisarbete. Det är myndighetsaktivism. Formellt sett genomförs kampanjen i både centrum och utanförskapsområden.
Vad den leder till i praktiken är en helt annan fråga.
Och nu det mest oroande: Värdegrundspolisen
Det som gör allt detta ännu mer oroande är att kampanjen rimmar perfekt med polisens nya värdegrundsdoktrin. I stället för att återta gatorna från extremism och våld fokuserar man nu på att fylla värdegrundskvoten. Man poserar som feministiska aktivister – i stället för att vara rättsstatens styrka. Polisen ska skydda demokratin, inte leka opinionsbildare. Var fanns polisen när vi faktiskt behövde dem?
Var fanns polisen när jag själv – och andra KVINNOR – blev trakasserade och hotade av propalestinska demonstranter på Gustav Adolfs torg och Vasaplatsen? När vi polisanmälde – och ingenting hände? När judiska göteborgare uttryckte oro för sin säkerhet? När icke tillståndsgivna demonstrationer blockerade Vasaplatsen och centrala gator? Då var polisen obegripligt passiv.. Men nu – under en ofarlig PR-vecka – knackar de dörr. Det är lätt att slå mot de ofarliga. Det är svårt att ingripa där det faktiskt brinner. Och det är därför jag reagerar med en gång.
Inte för att jag inte tar våld i hemmet på allvar. Det har jag undersökt, skrivit om och kämpat mot i decennier. Men när polisen reducerar ett komplext socialt problem till en ideologisk slogan – då är det inte längre brottsbekämpning. Då är det propaganda. Jag har en enkel fråga: När tänker polisen ta tag i det våld som faktiskt hotar vår demokrati – inte lägga sin kraft på ofarliga kampanjer?
Helene Bergman
Jag vill järna dela mitt personliga erfarenhet om rättvisans flathet.
Den 13 juli i år vacker sommardag njöt jag av min lunch på Götaplatsen. Satte mig på parkbänken så långt från palestinademostranter som möjligt. Såg att de var snart på väg mot Avenyn. Reste mig och skulle promenera hamnen.
Såg i ögonvrån två män som närmade mig. Den ena viftade med en p-flagga. Vände mig om, då ropar han ” alla hatar judar, hela världen hatar judar. ”Han kom närmare och närmare mitt ansikte med hemsk blick i ögonen och kriker upprepade ggr ” judehora ,judehora ” Jag blev inte rädd. Instinktvist försvarade jag mig och försökte fifta bort honom med tom papperspåse som jag hade i min högra hand.
Då small det till. Han slog mig i ansiktet så det sved ordentligt !
Någon hade uppmärksammat poliser som var i fortvarande i närheten.
Såg mannen gå efter sina kompisar som var på väg bort mot Avenyn.
Pekade ut mannen till polisen och sa att det är han och ville gå efter honom. Men polisen hindrade mig och sa ” att det blir jävla liv…”
Gjorde polisanmälan om hatbrott och misshandel på plats.
Följande dag sökte läkarare Att dokumentera misshandeln för hade rodnad, lättare svullnad, samt ont i vä käkvinkeln när jag kapade.
Åklagaren la ned ärendet utan förundersökning.
Jag är övertygat om att betydande antal liknande hatbrott är nedlagda.
Jag är inte rädd
Njuter av min vackra stad när jag vill och var jag vill.
Bär min Davidtjärna med stolthet och synligt fast jag inte är judinna .
Arja, tack för att du berättar. Jag vet exakt vad du blev utsatt för! Din berättelse är ett vittnesmål om hur polisen i Göteborg agerar! Jag vet har själv varit med om det! Jag skulle gärna vilja publicera din berättelse mer offentligt.Tänker att jag kan lägga ut den direkt på Kärringbloggen så att fler får läsa! Svara mig om det är ok? Hälsningar Helene
Absolut får du publicera mitt inlägg. Rätta till ev grammatiska/stavfel.
Viktigt även att min ålder får plats. Är nämligen född 1944.
Det måste bli flera som vågar öppna munnen!
Ni gör bra och så viktigt arbete. Tack!
Hej Arja, vill du att jag publicerar ditt namn? I så fall är du medveten om eventuella konsekvenser? Kan du bara svara Ja eller nej på publicering av ditt namn!