Iran, USA – och ett nödrop från min vän Tiger i Dhaka i Bangladesh

 

Av Helene Bergman, journalist och författare. Swish till Kärringbloggen 123 220 79 75.

Ett beslut i Washington, en konflikt i Mellanöstern, en ekonomisk kris någonstans – och plötsligt sitter en familj i Bangladesh och undrar hur de ska överleva.

I morse fick jag ett mejl från min vän Tiger i Dhaka i Bangladesh. Medan världen diskuterar stormaktspolitik sitter han och undrar hur hans familj ska överleva.

Tiger var mannen som stod vid min sida under mina resor i Bangladesh. I ett land som för en svensk kan kännas både förtrollande och kaotiskt – fullt av människor, ljud, värme och motsägelser – var han min guide, tolk och ibland min beskyddare.

Nu skriver han till mig igen.

Jag citerar några rader ur hans mejl:

“Hello my beautiful best friend…

We hoped the new government would bring something good, but now the situation in the world has become worse. The conflict between Iran and the USA affects countries like Bangladesh. Tourism has collapsed.

I thought I would receive guests from Germany but everything went down. Ramadan and Eid should be a big holiday, but we lost everything. Prices are rising and we don’t know how to survive. People are returning from the Middle East without work. Please keep us in your prayers.”

Bangladesh förekommer nästan aldrig i svenska medier.

Om landet nämns är det oftast i samband med naturkatastrofer eller fabriksbränder. Men för människor som Tiger är världspolitiken inte abstrakt. Den avgör om det finns mat på bordet.

Tiger arbetar inom turism. Det är en bransch som alltid lever på marginalen i utvecklingsländer. Några få gäster från Europa kan vara skillnaden mellan inkomster och ingenting.

När världen blir orolig slutar människor resa.

Då försvinner inkomsterna över en natt.

Bangladesh är dessutom ett land vars ekonomi i hög grad hålls uppe av migrantarbetare i Mellanöstern. Miljontals bangladeshier arbetar i Gulfstaterna och skickar hem pengar till sina familjer. När ekonomin där bromsar – eller när människor tvingas återvända – slår det direkt mot familjer hemma i Dhaka och på landsbygden.

Det är därför Tiger i sitt mejl kopplar samman sitt eget liv med konflikter långt bortom Bangladesh.

För honom är världspolitiken inte en analys på tv.

Den är vardag.

I Europa diskuterar vi Nato, Iran, säkerhetspolitik och stormaktsstrategier. I Dhaka undrar en turistguide om det kommer några gäster alls – eller hur familjen ska klara nästa månad. Det är lätt att glömma hur sammanlänkad världen har blivit.

Ett beslut i Washington, en konflikt i Mellanöstern, en ekonomisk kris någonstans – och plötsligt sitter en familj i Bangladesh och undrar hur de ska överleva.

Det är därför Tigers mejl berör mig så starkt.

Tiger är inte bara en röst från Bangladesh.

Han är min vän.

Bakom varje geopolitisk konflikt finns människor som nästan aldrig kommer med i rapporteringen.

Min vän Tiger i Dhaka i Bangladesh är en av dem.