Alternativet till ålderdomen är döden så ta chansen och lev!

 Ålderdomen är inte sexig men väl värd att skriva om eftersom alternativet är döden. När jag var gravid på 70-talet skrevs inga personliga berättelser om graviditet i media. När jag var i klimakteriet på 90-talet var det ingen som berättade om det i media. Så nu när jag är i ålderdomen och sociala medier finns tänkte jag ta chansen att bli en ”ålderdomsinfluencer”. Eftersom min tid är nu!

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG!

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL 123 22 07 975

För när ålderdomen skildras är det off eller on. Antingen berättas det om den superpigge 100 åringen som hoppar över stock och sten eller den demente åldringen i rullstol. Men vi finns vi ganska vanliga 75 -åringar plus eller minus, med krämpor och trötthet men med intellektet i behåll, förutom lite glömska om var vi lagt glasögonen eller om vi tog blodtrycksmedicinen eller inte. Vi som går på gym och motionerar och hänger med i samhällsdebatten, när vi inte bara suckar och undrar VAD håller de på med i de yngre generationerna? Har de ingen livserfarenhet?

Därför tänkte jag att det kunde vara bra att berätta om hur det är att gå in i ålderdomen utifrån mig själv eftersom ingen har förberett mig på det. Helst pratar vi ju inte om ålderdomen, särskilt inte i Sverige med den åldersdiskriminering som finns. Den som Barbro Westerholm, som gick bort för en kort tid sedan, uppmärksammade och försökte bryta. All heder till henne. 

För bara namnet ålderdom är ju så himla dötråkigt, så helst vill vi inte ta det i vår mun. Barbro Westerholm myntade begreppet årsrika, men jag undrar om det har slagit igenom på riktigt. Attityderna från omgivningen, till och med från pensionärsföreningarna har i alla fall inte förändrats, skriver jag av egen erfarenhet. För en kort stund var jag medlem i en. Det kostade på! Ja inte bara medlemsavgiften.Denna pensionärsförening hade en kurs om hur åldringar skulle lära sig att använda mobiltelefonen. En åldringskollega, en parant dam som varit någon slags vårdchef viskade till mig:

”Vore det inte bättre att ha en kurs om hur vi ska undvika mobiltelefonen med Facebook, Twitter med mera.” 

Eller när jag skulle covidvaccinera mig och lämnade fram mitt körkort och den ifyllda blanketten till sköterska som sa:

” Åh vad du är duktigt!!” 

”Vaddå duktig?” 

Alltså jag blir vansinnig när jag blir tilltalad som till ett barn vid 76 års ålder. Däremot gillar jag när ungdomar, mest invandrarkillar lämnar plats åt mig på bussen. Det är nämligen himla skönt att sitta på bussen, eftersom ryggen och benen inte är var de har varit. 

Jag har lagt märke till att ålderdomen liksom smyger sig på en utan att man först noterar vad det är som händer. Mentalt är jag ung men kroppen, den där kroppen som lite långsamt sätter stopp. Fast jag brukar jämföra med en 76-åriga bil. Tänk vilka reparationer som måste göras. Likadant med kroppen, klart att den har tagit stryk efter ett helt liv.  

För ett par år sedan såg jag ett par häftiga svarta mockaboots med klack på NK. Jag har hela mitt liv haft sådana boots. Jag provade dem snabbt i affären och betalade 2 000:- Men snart märkte jag att jag inte kunde gå långa sträckor ute i dem utan att få ont i ryggen och fötterna. Det var ålderdomen som gjorde sig påmind. Så dessa vackra mockaboots är nu en påminnelse om hur min kropp en gång var. Ytterligare påminnelser om ålderdomen är att de artister och skådisar som jag följt hela mitt liv går och dör. Nu senast Pugh Rogefeldt. Och jag som hela mitt liv trott att vår generation var odödlig. 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG!

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL 123 22 07 975

Men det finns också massor av positiva grejer som har med ålderdomen att göra. Framförallt friheten, livserfarenheten, kunskapen och visheten. Jag återkommer till det i nästa ålderdomskrönika. 

Helene Bergman