Carina Hägg Affären
15 februari 2023
Möte om islamism och terrorism slutade i kaos. Socialdemokraterna samarbetade med islamister.
Ett möte om terrorism och islam i Sverige hölls 2009 på Tensta Träff i Stockholm. Mötet infiltrerades av islamister och slutade med att polisen stormade in med sin insatsstyrka. Riksdagsledamoten Carina Hägg (S) var med på mötet och informerade sedan sin riksdagsgrupp om händelsen. Men inget hände: ”Det innebar att Stockholms arbetarekommuns samarbete med islamisterna redan var etablerat. Och den s k entrismen det vill säga att islamisterna skulle tränga sig in i de etablerade politiska partierna, redan hade fått fäste,” berättar Carina Hägg.
Kärringbloggen är helt beroende av läsarnas ekonomiska bidrag.
Swisha 123 22 07 975 eller PG 62 42 09-3
Året är 2009. Efter larm från invandrarkvinnor ute i förorten Tensta att religiös och politisk extremism flyttar fram sina positioner ordnar Nalin Baksi (f d Pekgul) då ordförande för S-kvinnor, och hennes man Cheko ett möte på Tensta Träff. Mötet skulle handla om terrorism och islam i Sverige. Carina Hägg, då socialdemokratisk riksdagsledamot reste ut till Tensta Träff för att vara med på mötet: ”Jag fick med egna öron höra hur företrädare för organisationer som får statliga medel försvarade Al Shababs rekrytering av Rinkebyungdomar till kriget i Somalia,” berättar Carina Hägg, nu f d socialdemokratisk riksdagsledamot.
Inbjuden talare på mötet var också terrorexperten Magnus Ranstorp från Försvarshögskolan.
Mötet på Tensta Träff 2009 slutade i totalt kaos, förorsakat av just de män och de kvinnliga sympatisörer som mötet handlade om. Carina Hägg hade åkt ut till Tensta som riksdagsledamot på eget bevåg. Hon ville förstå och med egna ögon se och uppleva situationen ute i Tensta. Från mötet berättar Carina Hägg följande: ”Redan då fanns det många invandrare, särskilt kvinnor som berättade om att extremismen växte ute i förorten. Mammor som hade sett hur ungdomarna radikaliserades och rekryterades av terrorgrupper bland annat Al- Shabab (en militant islamistisk somalisk ungdomsorganisation. Erkänd som en del av Al- Qaida sedan 2012).”
”Men så plötsligt kom det in en stor grupp yngre män. De störde mötet. Inte bara störde. De ville ha kontroll över mötet och samtalen.”
Enligt Carina Hägg fanns det ett stort intresse från de boende för mötet på Tensta Träff:
”Många ensamstående mammor kom och mötet startade väldigt bra med öppna samtal. Men så plötsligt kom det in en stor grupp yngre män. De störde mötet. Inte bara störde. De ville ha kontroll över mötet och samtalen.”
Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén – MMRK
Tillsammans med dessa män fanns också Fatima Doubakil, från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK. Mer känd som en av de kvinnor som senare skulle åtala det f d socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg, Ann-Sofie, Soffan, Hermansson. Åtalet gällde att Ann-Sofie Hermansson på sin blogg kallat Fatima Doubakil för extremist.
Carina berättar att situationen blev så hotfull att publiken tvingades att med böjda ryggar krypa utmed väggarna för att ta sig ut. Samtidigt stormade polisen in med en insatsstyrka: ”Jag hade aldrig tidigare mött dessa krafter/islamister i en svensk möteslokal. Jag var helt chockad och flydde till närmaste T-banestation.”
Nästkommande tisdag på Socialdemokraternas riksdagsgruppsmöte gav Carina sin bild av vad som hänt ute i Tensta. Det hela kom upp i Socialdemokraternas verkställande utskott, VU. Mona Sahlin var då partiordförande. Men inget hände. Det fanns en anledning till det och det var att dåvarande Socialdemokraternas kristna gren Broderskapsrörelsen, senare Tro och Solidaritet, redan 1994 hade slutit ett slags avtal med Sveriges Muslimska råd, SMR, om samverkan och samarbete. Sameh Egyptson skriver i sin doktorsavhandling att inför valet 1994 meddelade SMR att landets lokala ledare och imamer skulle ge sina röster till Socialdemokraterna. (Socialdemokraterna vann valet 1994)
”Det innebar att Stockholms arbetarekommuns samarbete med islamisterna redan var etablerat (1994).”
Carina fortsätter: ”Det innebar att Stockholms arbetarekommuns samarbete med islamisterna redan var etablerat. Och den s k entrismen det vill säga att islamisterna skulle tränga sig in i de etablerade politiska partierna, redan hade fått fäste,” berättar Carina Hägg.
(Entrism enligt Wikipedia: ”Entrism är en politisk taktik, varigenom en viss organisation genom att efter en förutbestämd plan låta vissa av sina medlemmar – som då fortfarande är lojala med sin gamla organisation – söka inträde i en annan organisation. Syftet kan vara att påverka den nya organisationen eller att helt enkelt ta över den.”)
Öppet för infiltration
”Det fanns ingen vaksamhet från de politiska partierna. Det hade funnits under kalla kriget
(1945 – 1990), då partierna var rädda för infiltration från kommunisterna,” säger Carina och ger följande förklaring: ”Vaksamheten släppte efter det att Berlinmuren föll. Men då lierade sig kommunisterna med islamisterna istället och använde sig av samma beprövade metoder som under det kalla kriget. Dessutom vann det postkoloniala perspektivet mark tillsammans med det antirasistiska språkbruket – att kalla kritikerna för islamofober och rasister. Debatten tystnade och en stor del av yttrandefriheten dog. Det statsbärande partiet Socialdemokraterna hyllade tystnadskulturen som har sipprat ner i samhällskroppen.”
Som sagt, Carina varnade det Socialdemokratiska partiet, men inget hände eftersom det redan fanns en överenskommelse mellan de som sa sig representera ALLA muslimer och Tro och Solidaritet. ”Tro och Solidaritet trodde att det handlade om religion och inte om politik. Men jag som kommer från det frikyrkliga Värnamo hade ju sett hur man som politiker måste skilja på religion och politik. För där finns också människor som vill använda religionen för politiska syften.”
För Carina var det vardag att se och också känna igen den politiska religionen och redan på det tidiga 2000-talet såg Carina att det fanns krafter i Sverige som ville ha en mer teokratisk utveckling med religiösa lagar.
”Islamisterna har en agenda som innebär att de vill ta över Sverige och bilda ett Kalifat med sharialagar.”
”Islamisterna har en agenda som innebär att de vill ta över Sverige och bilda ett Kalifat med sharialagar. Dessa krafter vill varken ha några samtal eller debattera. De vill ta makten via religionen. Det gick ju så långt att Tro och Solidaritet lät sig företrädas av en politisk islamist, Omar Mustafa, som till och med blev ordförande för föreningen Hjärta, en förening inom Tro och Solidaritet.”
Man bytte löfte om röster mot makt och inflytande
Carina Hägg fortsätter: ”Som belöning handlade det om röstmaximering. Islamisterna lovade att Socialdemokraterna skulle få upp till 2 000 nya medlemmar. Och trots att jag varnat min egen partiledning för vad som höll på att hända blev det inte ens en debatt i partiet.” Carina berättar om ett organiserat drev mot Nalin Pekgul. Och Lena Sommestad tog sedan över som ordförande för S-kvinnorna 2011. Nalin Baksi (Pekgul) lämnade partipolitiken. Något hon själv som vittne i Hovrätten i mål mot Ann-Sofie Hermansson beskrev 2022 (se min bok ”Den politiska rättegången”). Då hade Nalin varit ordförande för S-kvinnorna sedan 2003 och under många år varnat för den islamistiska infiltrationen.
Så här skrev Carina i Newsmill 2009: ”Det var de islamistiska männen, som drev en kampanj mot Nalin och sedan lyckades driva bort henne. Över hundra män hade undertecknat uppropet. Vi kan förstå att det finns många män som inte gillar S-kvinnors politik, men det här var första gången i vår drygt 100-åriga historia som män ville avsätta vår ordförande! Allra mest förvånande är att moderaternas riksdagskandidat från Göteborg Abdirizak Waberi har undertecknat uppropet. Waberi som tycker att män ska ha fyra fruar, att en man kan slå sin fru och att ha sex före äktenskapet är förbjudet! (Waberi blev sedan känd som den som drev Römosseskolan, samtidigt som han skickade skattepengar till Muslimska Brödraskapet i Somalia). Och Socialdemokraterna lyssnade på de islamistiska männen, men inte på vad Nalin och jag hade att berätta. Så gjorde även de övriga partierna som också ville ha de muslimska rösterna.”
”Men de förstod inte att mångfald var lika med politisk islam”
Carina nämner som exempel Miljöpartiet med Mehmet Kaplan som trängde sig ända in i regeringen och blev bostadsminister, trots att han var islamist. Skälet som partierna angav var att de ville ha mångfald i sina partier. ”Men de förstod inte att mångfald var lika med politisk islam. En politisk ideologi som vill förändra det svenska statsskicket till en teokrati – Guds stat. Det fanns inte heller någon diskussion mellan partierna och inte heller granskade de övriga partierna Socialdemokraterna eller varandra. Alla var så blåögda.”
Avsaknad av en öppen debatt drabbar invandrarkvinnor och spelar islamisterna i händerna
Förorterna är islamisternas fäste och där vill de ha kontroll. De vill också kontrollera kvinnorna, som kommer från andra länder. De lever inte på samma villkor som infödda svenska kvinnor. De invandrade kvinnorna har samma livssituation som de hade i de länderna de flytt ifrån – t ex Mellanöstern.
Carina Hägg påpekar att: ”Tyvärr har media inte genomskådat kvinnornas situation och könskampen ute i förorten. Istället har media svalt islamistkampanjen som bland annat går ut på att inte ”förtala” förorten: ”Därmed tystnar debatten och de verkliga problemen kommer inte upp till ytan. Resultatet ser vi i dagens Sverige med bland annat gängvåldet.”
Carina Hägg menar att NÅGON borde ha funderat på situationen och varit medveten om vad som hände. Sett igenom islamistkampanjerna. Det har funnits inte minst forskare som varnat och några journalister men de har tystats. ”Vad som förvånar mig är att Socialdemokraterna lyssnade på de islamistiska männen istället för på de muslimska invandrarkvinnorna. Varför? Har det att göra med någon slags förlegad romantiserad orientalism? Men som jag ser det är detta Socialdemokratins stora svek mot invandrarkvinnorna. Ett parti som kallar sig för feministiskt!”
I den tredje artikeln berättar Carina om hur hon fick bort Omar Mustafa från S partiledning, men också om hur hon sedan själv med skrämmande metoder jagades ut ur det Socialdemokratiska partiet.
//Helene Bergman
