Carina Hägg Affären
14 februari 2023
Varför lyssnar Socialdemokrater på islamistiska män, men inte på muslimska invandrarkvinnor?
”Det socialdemokratiska partiets stora svek mot invandrarkvinnorna har skapat den krissituation vi har i Sverige idag. Det handlar om parallella samhällen, gängvåld och infiltration av extremistisk politisk islam. Istället för att höra vad kvinnorna ute i förorten, som värnar om sina barn – som alla vi mödrar gör, hade att säga, lyssnade de socialdemokratiska partitopparna bara på de kvinnoförtryckande islamistiska männen.” Med dessa ord inleder Carina Hägg, f d socialdemokratisk toppolitiker sin exklusiva intervju för Kärringbloggen.
Kärringbloggen är helt beroende av läsarnas ekonomiska bidrag.
Swisha 123 22 07 975 eller PG 62 42 09-3
Hon fortsätter: ”Vi kvinnliga socialdemokratiska toppolitiker, Nalin Baksi (fd Pekgul), ordförande för S-kvinnor 2003 – 2011, Ann-Sofie, Soffan, Hermansson, f d S-kommunalråd, 2016 – 2018 i Göteborg och jag, Carina Hägg, S-riksdagsledamot i 19 år, som varnade vårt parti för faran med att bara lyssna på de islamistiska männen ute i förorten, jagades med fula metoder ut ur det Socialdemokratiska partiet. Målet var att tysta oss, vilket de också lyckades med. Att kämpa mot ett statsbärande parti är dömt att misslyckas!”
Carina blev persona non grata i partiet
Men efter nära tio år har Carina Hägg nu 2014 valt att berätta bakgrunden till varför hon förklarades för persona non grata av ett parti, som hon som riksdagsledamot tjänade under 19 år. Dessförinnan var hon kommunalråd i Värnamo och ordförande för S-kvinnor i Jönköpings län. Hon satt med i förbundsstyrelsen för Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund då Nalin Pekgul var ordförande för detsamma. Carina Hägg satt med i utrikesutskottet, var ledamot av Natos parlamentariska församling och i OSCE, Organization for Security and Co-operation i Europe (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE). Hon var också med om att starta upp EPF, European Parliamentary Forum on Population and Development som arbetar med sexuell reproduktion och hälsa.
”Men här i Sverige går det inte att ta upp det ämnet. Här krockar yttrandefriheten och demokratin med kvinnors rättigheter.”
”Jag var van att jobba i internationella sammanhang. Där finns alltid en öppen och livlig debatt. Jag har varit med om att i bland annat i Nordafrika diskutera politisk islam och kvinnors rättigheter, så även i Turkiet. Men här i Sverige går det inte att ta upp det ämnet. Här krockar yttrandefriheten och demokratin med kvinnors rättigheter.” Carina Häggs berättelse handlar om ett parti som har tappat bort sin sekulära ideologi och gått i identitetspolitikens fälla. Ett parti som kallar sig feministiskt men som lämnat de svagaste kvinnorna, invandrarkvinnorna i sticket, genom att bara lyssna på de extremistiska patriarkala männen ute i förorten.
Carina och jag har liknande bakgrund vad gäller kvinnokampen och arbetet för ett jämställt samhälle. Jag som journalist och Carina som socialdemokratisk politiker. Under kvinnokampstiden på 70 – 80 talen var Socialdemokraterna med Olof Palme i spetsen drivande när det gäller kvinnors rätt till liv i frihet och möjlighet att kunna försörja sig själva. Det var också socialdemokraterna som var med om att skapa det jämställda Sverige. Men den ideologin verkar partiet nu för längesedan ha tappat bort.
Håll isär religion och politik!
Carina Hägg är från början djupt förankrad i den småländska socialdemokratiska myllan. Hon har under hela sitt liv bott i Värnamo. Där har hon hela sin släkt inklusive man och barn. Värnamo i Småland är en tätort med nära 20 000 invånare och med livaktiga frikyrkliga församlingar. Själv var Carina aktiv i Broderskapsrörelsen, socialdemokratins kristna gren.
”I Värnamo finns också djupt religiösa människor som vill förändra samhället via religionen. Men som broderskapare och politiker i Värnamo lärde jag mig att separera religion och politik,” säger Carina och kommer in på hur hon ser på till exempel hedersförtrycket: ”Jag har aldrig sett hedersförtrycket som enbart muslimskt. Under arbetskraftsinvandringen till industrierna i Småland från bland annat Grekland och Italien på 60 – 70-talen såg jag hur hederskulturen levde. Inte minst ute på industrierna, där männen ville kontrollera kvinnorna. Och det var ett problem, men de svenska fackgubbarna var duktiga på att hantera kvinnoförtrycket, och Carina fortsätter:
”Självklart har vi också i Värnamo haft problem med integrationen. Det är inget vi döljer och alla har hjälpt till med att försöka lösa problemen. Men det är skillnad när det handlar om förorten, säger Carina och fortsätter: ”Nämner man att förorten har problem kommer genast motargumentet att ”man inte ska förtala förorten, att det vittnar om rasism. Därmed har problemen gömts undan och de islamistiska männen kan i lugn och ro fortsätta med att indoktrinera och förtrycka bland annat de muslimska kvinnorna. Det finns inte heller någon motkraft eftersom det svenska samhällets institutioner för längesedan övergett förorten.”
(Om detta berättar bland annat Zeliha Dagli i boken Förortens Grupp 8).
”Men S-politikerna valde att lyssna på de män som ville förändra de svenska lokalsamhällena och skapa parallellsamhällen via politisk islam.”
”Men om samma problem uppstår i Värnamo har vi ju aldrig påstått att vi förtalar Värnamo. Att beskriva problemen där är ju att försöka lösa dem – inte att förtala.” Och från den här utgångspunkten såg Carina redan i början av 2000-talet vad som höll på att ske ute i förorten:
S-partiet valde bort förortens kvinnor
”Jag har varit ute i förorterna många gånger, träffat och pratat med framförallt mammorna. De sa många gånger att de ville ha hjälp med de sociala frågorna. De ville ha bra skolor till sina barn. De ville ha hjälp och stöttning från det svenska samhället. De var oroliga för vad som höll på att hända med barnen. Oron för barnen har alla vi mammor gemensamt.” Carina säger att det var kvinnorna som larmade: ”Men S-politikerna valde att lyssna på de män som ville förändra de svenska lokalsamhällena och skapa parallellsamhällen via politisk islam.”
I nästa artikel berättar Carina hur hon som socialdemokratisk riksdagsledamot redan 2009 åkte ut till Tensta i Stockholm för att lyssna till Nalin Baksi, f d Pekgul som hade bjudit in förortens invånare till ett seminarium. Ett seminarium som slutade i kaos. Det seminariet blev en ögonöppnare på vad som höll på att ske ute i förorten. Carina larmade den socialdemokratiska partitoppen, som valde att inte lyssna.
//Helene Bergman
Tack för viktig text, skall föreslå att GAPF ber att få sprida den via länk. Rgds Dan
Ja låt GAPF gärna sprida.
Jag är demokratisk socialist, var ordförande i SSU-Frihet, Lund i början på 80-talet. Jag känner inte igen det som var mitt parti, Socialdemokraterna. Vi skall ju bekämpa totalitära ideologier, inte böja oss för dem, än mindre alliera oss med dem. Jag försökte uppmärksamma partiet på att det numer finns rasister i partiet, men utan framgång (https://www.kristianstadsbladet.se/debatt/bekampa-rasismen-i-det-socialdemokratiska-partiet-79db1acc/). Jag känner mig onekligen som en konservativ socialdemokrat, som hävdar de nu ålderstigna värdeorden: solidaritet, rättvisa och jämlikhet. Vi behöver ett socialdemokratiskt parti.
Tack för att ni skriver om detta. Carina har betalat ett personligt pris som är helt galet med tanke på att hon bara ville lyfta en sakdiskussion.