Pensionsmyndighetens ”razzia” – ett svek mot Sveriges pensionärer. 

Det här är inget misstag. Det här är ett svek – och det kommer direkt från regeringen. När Pensionsmyndigheten nu genomför sin ”razzia” mot Sveriges pensionärer, handlar det inte bara om att bekämpa bidragsbrottslighet- nej nu drabbas hela gruppen pensionärer. Det här är kollektiv bestraffning, där de allra mest utsatta tvingas betala tillbaka för misstag de inte ens visste att de begick eller för att myndigheten själv räknat fel. Allt på grund av att systemet att söka bostadsbidrag inte fungerar. Hela 80 procent har fel i ansökningarna! 

Stötta Kärringbloggen!

Swisha 100, 200 eller valfritt belopp till  

123 220 79 75

Enligt en artikel i GP ( Göteborgs-Posten) har Pensionsmyndigheten fått direktiv från regeringen att kräva tillbaka felaktigt utbetalda summor  med allmän pension och bostadsbidrag. Redan nu är c a 60 000 fall identifierade.

” Stora pensionärsorganisationer, bland annat PRO ( Pensionärernas Riksorganisation ) och SPF ( Sveriges Pensionärers Riksförbund), har varit kritiska till fokuset på återkrav. I höstas skickade de ett brev till äldreminister Anna Tenje(M) där de varnar att fler pensionärer kan hamna hos Kronofogden”, skriver GP.

För många pensionärer handlar det alltså om återbetalningar de inte har råd med, vilket kan leda till en ekonomisk katastrof för redan utsatta individer. Att slå till mot en grupp som redan lever på marginalen, under förespegling att stoppa bedrägerier, är en orättvis och rättsvidrig åtgärd. 

I GP  pekar Curt Hansson, ledamot i PRO:s styrelse, på att pensionärer med låg pension kan hamna hos kronofogden.

Det här är också en kränkning av rättssäkerheten. Istället för att  se individen och förstå de specifika omständigheter som varje pensionär lever under, behandlas de som en kollektiv homogen massa som ska tvingas stå till svars för systemets egna brister och otydligheter, utan att få en rimlig chans att försvara sig. 

I GP  är Curre Hansson, PRO, kritisk till att man fokuserar på återkrav i ett läge när själva systemet och ansökan till bostadstillägg är så svårt.

Och här kommer vi till den stora frågan: varför ska hela gruppen drabbas för att några missbrukar systemet? Varför ska de som kämpat hela livet få betala priset för systemets brister? Denna kollektiva bestraffning är inte bara ett svek mot pensionärerna – det är ett svek mot vårt samhälles värderingar. 

Regeringens och dess Pensionsmyndighets agerande är ett missbruk av makt och en påminnelse om att vi alla kan bli nästa offer för ett system som inte längre verkar vilja skydda sina medborgare, utan istället jaga dem som regeringen anser vara svaga och lättast att fånga. Det handlar inte om att rätta till några misstag – det handlar om att jaga de svagaste i vårt samhälle. Och det, mina vänner, är ett systematiskt missbruk av makt. 

P.S 

Det här angår oss alla. Inte bara pensionärerna själva. För sanningen är:

Vi blir alla gamla – om vi får leva så länge.

Och det samhälle som behandlar sina äldre som avskräde, är ett samhälle på väg utför.

Så till dig som är ung, till dig som är mitt i livet:

Vakna nu. Bry dig innan det är för sent. Det handlar om respekt. Om värdighet. Om vilket land vi vill leva i.

 

Helene Bergman 

 

Polisens kapitulation: När journalister misshandlas och rättsstaten backar

På tisdagen stod en man åtalad för misshandel av en journalist under en propalestinsk demonstration i oktober 2024 i Göteborg. Men rättegången i tingsrätten blottlade något större än ett enskilt övergrepp: Polisens passivitet i det avgörande ögonblicket – och ett demokratiskt svek. Jag satt i rättssalen, men har också själv som journalist bevittnat polisens senfärdighet, ibland passivitet och arrogans mot journalister. Jag är inte ensam. 

Kärringbloggen behöver stöd, stort som litet!

Swisha , 100 kr, 200 kr, 500 kr eller valfri summa till 

123 220 79 75

En rättegång som bekräftade det vi redan visste.

 

Det är inte första gången det händer – och det lär inte bli den sista. En journalist misshandlas. Polisen ingriper inte där och då. Och när ärendet till slut når rättssalen månader senare, visar det sig att inga gripanden skedde i direkt anslutning till brottet. Allt hänger på bildbevis. Den åtalade – en man från Syrien som bott i Sverige i tio år – förnekar allt. Men det som slog mig mest i rättssalen var inte förnekandet. Det var hur Göteborgspolisens passivitet i det avgörande ögonblicket bekräftades. 

I Nordstan, – ett av landets största affärscentrum – tilläts en s k allmän sammankomst, störa allmänheten under drygt sju timmar i juni 2024. Tio butiker fick stänga. Demonstranterna började medvetet blockera passager för allmänheten. Polisen ”hjälpte” demonstranterna genom att hålla nödutgångarna fria. Polisen kommunicerade på svenska via Nordstans högtalarsystem, men ignorerades av demonstranterna som slagit upp ett tält och skanderade de numera välkända propalestinska slagorden samtidigt som de slog på trummor. Polisen frågade demonstranterna hur länge de skulle hålla på? Och fick till svar: 

” Vi ska vara kvar här tillsvidare!” 

Först vid 21.30-tiden lyftes demonstranterna bort – och lagfördes. Men då var såväl skadan och polisens signal klar: Det allmänna rummet är inte längre skyddat. 

Sex poliser – 300 demonstranter – en knäckt näsa. 

 

Vid demonstrationen utmed Avenyn som stannade på Kungstorget- där journalisten misshandlades och fick näsbenet knäckt – fanns sex poliser på plats. Journalisten som tidigare upplevt hot och våld, hade med sig två egna livvakter. Trots det blev han angripen. När ett försök gjordes att gripa en person som dragit i journalistens kläder, stoppades ingripandet av en insatschef (PIC) Motiveringen? Det kunde uppstå ”upprörd stämning” bland demonstranterna från tältlägret på Vasaplatsen – även kallad ”Gazaplatsen.” Ett namn som insatschefen själv anammat. 

Polisens senfärdighet slår tillbaka – på demokratin

 

Det här handlar inte längre om en enskild demonstration. Inte om en ensam journalist med brutet näsben. Det handlar om ett system där polisen – kanske av rädsla, kanske av politisk försiktighet – tvekar att upprätthålla lagen när det gäller vissa grupper eller laddade situationer. 

När journalister – vars uppdrag är att bevaka, dokumentera och informera – tvingas anlita privata livvakter  i Sverige år 2024, då har något brustit på riktigt! Och när polisen hellre backar än griper då riskerar vi att förlora det som kallas ett öppet samhället. 

Att demonstranterna till slut avlägsnades och lagfördes är en sen reaktion  – inte en ursäkt. Skadorna var redan skedda. Misshandeln var redan ett faktum. Och när ingen grips på plats blir rättegången en gissningslek, där bildbevis och minnesluckor får väga tyngre än lagens tydliga uppdrag: att skydda både ordning och yttrandefrihet. 

En kall front mot det fria ordet.   

 

Jag har själv varit ögonvittne till polisens arrogans mot oss journalister. Jag har känt kylan, nonchalansen – och tystnaden. Flera andra journalister har drabbats. Men ingen ansvarig verkar ställas till svars. 

För oss som fortfarande tror på demokratin, är det inte bara oroande – det är skandalöst. 

Helene Bergman

Swish 123 220 79 75