Alternativet till ålderdomen är döden så ta chansen och lev!

 Ålderdomen är inte sexig men väl värd att skriva om eftersom alternativet är döden. När jag var gravid på 70-talet skrevs inga personliga berättelser om graviditet i media. När jag var i klimakteriet på 90-talet var det ingen som berättade om det i media. Så nu när jag är i ålderdomen och sociala medier finns tänkte jag ta chansen att bli en ”ålderdomsinfluencer”. Eftersom min tid är nu!

 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG!

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL 123 22 07 975

 

För när ålderdomen skildras är det off eller on. Antingen berättas det om den superpigge 100 åringen som hoppar över stock och sten eller den demente åldringen i rullstol. Men vi finns vi ganska vanliga 75 -åringar plus eller minus, med krämpor och trötthet men med intellektet i behåll, förutom lite glömska om var vi lagt glasögonen eller om vi tog blodtrycksmedicinen eller inte. Vi som går på gym och motionerar och hänger med i samhällsdebatten, när vi inte bara suckar och undrar VAD håller de på med i de yngre generationerna? Har de ingen livserfarenhet?

Därför tänkte jag att det kunde vara bra att berätta om hur det är att gå in i ålderdomen utifrån mig själv eftersom ingen har förberett mig på det. Helst pratar vi ju inte om ålderdomen, särskilt inte i Sverige med den åldersdiskriminering som finns. Den som Barbro Westerholm, som gick bort för en kort tid sedan, uppmärksammade och försökte bryta. All heder till henne. 

För bara namnet ålderdom är ju så himla dötråkigt, så helst vill vi inte ta det i vår mun. Barbro Westerholm myntade begreppet årsrika, men jag undrar om det har slagit igenom på riktigt. Attityderna från omgivningen, till och med från pensionärsföreningarna har i alla fall inte förändrats, skriver jag av egen erfarenhet. För en kort stund var jag medlem i en. Det kostade på! Ja inte bara medlemsavgiften.Denna pensionärsförening hade en kurs om hur åldringar skulle lära sig att använda mobiltelefonen. En åldringskollega, en parant dam som varit någon slags vårdchef viskade till mig:

”Vore det inte bättre att ha en kurs om hur vi ska undvika mobiltelefonen med Facebook, Twitter med mera.” 

Eller när jag skulle covidvaccinera mig och lämnade fram mitt körkort och den ifyllda blanketten till sköterska som sa:

” Åh vad du är duktigt!!” 

”Vaddå duktig?” 

Alltså jag blir vansinnig när jag blir tilltalad som till ett barn vid 76 års ålder. Däremot gillar jag när ungdomar, mest invandrarkillar lämnar plats åt mig på bussen. Det är nämligen himla skönt att sitta på bussen, eftersom ryggen och benen inte är var de har varit. 

Jag har lagt märke till att ålderdomen liksom smyger sig på en utan att man först noterar vad det är som händer. Mentalt är jag ung men kroppen, den där kroppen som lite långsamt sätter stopp. Fast jag brukar jämföra med en 76-åriga bil. Tänk vilka reparationer som måste göras. Likadant med kroppen, klart att den har tagit stryk efter ett helt liv.  

För ett par år sedan såg jag ett par häftiga svarta mockaboots med klack på NK. Jag har hela mitt liv haft sådana boots. Jag provade dem snabbt i affären och betalade 2 000:- Men snart märkte jag att jag inte kunde gå långa sträckor ute i dem utan att få ont i ryggen och fötterna. Det var ålderdomen som gjorde sig påmind. Så dessa vackra mockaboots är nu en påminnelse om hur min kropp en gång var. Ytterligare påminnelser om ålderdomen är att de artister och skådisar som jag följt hela mitt liv går och dör. Nu senast Pugh Rogefeldt. Och jag som hela mitt liv trott att vår generation var odödlig. 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG!

SWISHA VALFRI SUMMA STOR ELLER LITEN TILL 123 22 07 975

 

Men det finns också massor av positiva grejer som har med ålderdomen att göra. Framförallt friheten, livserfarenheten, kunskapen och visheten. Jag återkommer till det i nästa ålderdomskrönika. 

Helene Bergman

Etikmyndigheten: Islamofobrapporten 2021 är INTE forskning.

I Sverige är det numera grönt ljus att via en internationellt publicerad rapport islamofobförtala och sprida osanning om namngivna svenska journalister, författare, akademiker och politiker. Täckmanteln är att det är forskning trots att etikprövningstillstånd enligt etikprövningslagen saknas. 

Men den myndighet som ska se till att etikprövningslagen följs slingar sig å sin sida ur sitt ansvar genom att  fastslå att det svenska avsnittet i European Islamophobia Report, EIR, 2021 INTE ÄR FORSKNING! Därmed tar Överklagandenämnden för etikprövning, ÖNEP, inte sitt ansvar att skydda enskilda individer för risker i forskningsprojekt enligt etikprövningslagen.

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

OM DU VILL UPPMUNTRA SERIÖS JOURNALISTIK?! SWISHA 123 22 07 975

I september 2022 publicerades, Islamofobrapporten, EIR. I det kapitel som rör Sverige går det att läsa att det i vårt land finns en liten men inflytelserik grupp tankeledare, bestående av politiker, journalister och akademiker som kommit att bli centrala för utvecklingen av islamofobi i Sverige. I rapporten publiceras ett foto på personerna som också namnges. Till denna grupp hör bland annat Carina Hägg och jag, Helene Bergman.

Texten i rapporten är en helt och hållet fabricerad osanning eller med andra ord förtal. Vad det handlar om är att vi Carina Hägg och jag kallas för islamofober eftersom vi skrivit boken Den politiska rättegången. Kampen om yttrandefriheten. En faktabaserad bok som till största delen bygger på Göteborgs Tingsrätts dokument från Ann- Sofie Hermanssons rättegång i januari 2020. En rättegång då hon i ett enskilt åtal anklagades för förtal. Den rättegången vann Ann- Sofie Hermansson liksom rättegången i Hovrätten.   

Men Överklagandenämnden för etikprövning tar ingen som helst hänsyn till hur vi som författare, journalister, akademiker eller politiker drabbas av detta förtal, då vår frihet beskärs eller när vi hotas. Myndigheten väger alltså inte in de personliga konsekvenser bland annat självcensur som det för med sig att falskeligen bli kallade för islamofob med namn och bild i en rapport som sprids internationellt. I detta fallet kan vi som nämns i Islamofobrapporten nu istället kalla oss för fredlösa i vårt eget land. ÖNEPs ställningstagande är också synnerligen märkligt eftersom forskarna/författarna till det svenska kapitlet i EIR tydligt påpekar att de är forskare. Så här presenterar de sig själva i rapporten: 

Emin Poljarević is an associate professor of sociology of religion and a senior lecturer in Islamic theology and philosophy at Uppsala University, Sweden.

Anna Ardin is a PhD student at the Centre for Civil Society Research at Marie Cederschiöld University.

Mattias Irving is a Master student in intellectual history and a journalistic researcher.

Inte nog med det, rapporten publicerades alltså i september 2022 med stöd av Uppsala universitet via Cemfor, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, där professor Mattias Gardell fram till och med 2021 var rektor. 

Nej detta är ingen forskning skriver ÖNEP som svar på vår anmälan och anger följande skäl:

”Överklagarnämnden för etikprövning är den myndighet som har tillsyn över etikprövningslagen. Överklagandenämndens tillsyn omfattar dels forskning som har fått godkännande vid etikprövning  och dels forskning som bedrivs där tillstånd saknas.

Enligt Överklagarnämndens bedömning är det inte visat att ifrågavarande rapport utgör forskning enligt etikprövningslagens. Ärendet avskrivs därför från vidare handläggning. Överklagandenämndens beslut får enligt 37§etikprövningslagens inte överklagas. 

Hade ÖNEP däremot menat att Emin Poljarević, Uppsala universitet,  Anna Ardin, Marie Cederschiölds högskola och Mattias Irving, bedrivit forskning för det svenska avsnittet i European Islamophobia Report, EIR, 2021, hade ovannämnda forskare kunnat dömas till bland annat fängelse enligt etikprövningslagen eftersom de inte sökt etikprövningstillstånd. 

Vi kan inte låta bli att undra om det verkligen finns likhet inför lagen i Sverige. Eller om etikprövningslagen inte gäller de som ofrivilligt och utan samtycke  ingår i en så kallad forskningsrapport?

Helene Bergman 

Carina Hägg  

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG.

OM DU VILL UPPMUNTRA SERIÖS JOURNALISTIK?! SWISHA 123 22 07 975

 

Pressfrihetens dag: Organisationer vågar inte ta upp de brännande frågorna.

Det är klart att yttrande-och pressfriheten är i fara i Sverige, när de organisationer som säger sig försvara den fegar ur och har noll koll på omvärlden. Det gäller Reportrar utan gränser, Svenska Pen, Publicistklubben, med flera som inte vågar ta upp de brännande ämnena, såsom islamismen, integrationen, Turkiets inblandning i svensk politik eller Sveriges behandling av Julian Assange till offentlig diskussion. (Norska Pen tog däremot upp Julian Assange under Pressfrihetens dag.) 

Inga av dessa ämnen kom upp när Stadsbiblioteket i Göteborg arrangerade ett evenemang på Världsdagen för  pressfriheten den 3 maj. (Stadsbiblioteket i Göteborg, som inte vågade ha ett författarsamtal med mig när boken Den politiska rättegången. Kampen om yttrandefriheten, kom ut 2021.) Förutom de ovan nämnda organisationerna fanns också chefredaktören för GöteborgsPosten med i panelen som gillande satt och nickade mot varandra när någon lät undslippa sig självklarheter. (GP som förresten inte heller vågade recensera boken Den politiska rättegången.) 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG. SWISHA 123 22 07 975

Panelen tassade runt och lät bli att rakt besvara de ibland ganska skarpa frågor som samtalsledaren Lena Ulrika Rudeke ställde. Tyvärr lät hon paneldeltagarna komma undan alldeles för lätt, särskilt när frågan om varför Sverige åkt ner till plats fyra på det världsindex som visar vilka länder som har störst press-och yttrandefrihet. Ingen kunde svara utan det kom gissningar, som den så kallade spionlagen. En lag som gör det brottsligt att avslöja uppgifter som kan skada Sveriges förhållande till andra stater eller organisationer. 

Ett förslag som redan var känt 2017, men som ingen av dessa ovanstående organisationer reagerade på förrän det var försent. Kärringbloggen kände till den och publicerade därför artiklarna om Julian Assange innan lagen trätt i kraft. Ett ypperligt exempel på att de organisationer  som säger sig försvara press- och yttrandefriheten inte fungerar. Men de är däremot duktiga på att kritisera och engagera sig i andra länders brist på press -och yttrandefrihet. Nu gäller det Ungern och Turkiet. Tyvärr har de missat att Erdogan har sina tentakler inne i Sverige och med sin tankesmedja Seta tillsammans med Uppsala universitets Cemfor, sponsrat Islamofobrapporten där ett antal svenska personer, däribland jag hängs ut som islamofober. 

Men om nu inte de ovannämnda organisationerna vågar stå upp för den svenska yttrande -och pressfriheten så vågar andra det. Till exempel Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. I ett debattinlägg på Svenska Dagbladet skriver han så här till Mattias Gardell, chef för Cemfor, Uppsala universitet fram till 2021. 

”För det tredje hävdar Gardell att rapporten som Cemfor bidragit till inte pekat ut och namngett individer i bland annat Sverige på ett sätt som gör dem till måltavlor för religösa extremister. Jag tror inte alla de personer som hängts ut i den Cemfor -stödda rapporten  skulle hålla med. De publiceras med namn under vidriga former under rubriken ”Central Figures in the Islamophobia Network.”

Något av ovanstående hade jag tänkt ta upp till diskussion med panelen under evenemanget på Stadsbiblioteket under pressfrihetens dag 3 maj. Men något utrymme/yttrandefrihet för publiken att diskutera och ställa frågor gavs inte möjlighet till.  Istället matades vi med gammal skåpmat.  

Helene Bergman 

KÄRRINGBLOGGEN ÄR HELT BEROENDE AV LÄSARNAS EKONOMISKA BIDRAG. SWISHA 123 22 07 975