När polisen ringer på mitt i lyckosemestern

Två poliser ringer på dörren en tidig augustimorgon. Utanför fortsätter den svenska lyckosemestern med sol, bad och glittrande hav. Men verkligheten följer sällan semesterplanerna.

 

Den svenska lyckosemestern är ett märkligt fenomen. Den infaller någon gång i juli och upphör först när sista grillen slocknat. Under lyckosemestern ska solen skina. Barnen skratta. Familjen umgås. Segelbåtarna glida in i hamnen.

Och framför allt:

Allt ska dokumenteras och läggas ut på FB och Instagram.

Är det sol åker Sverige till badplatsen. Regnar det åker Sverige till IKEA. Det är egentligen ett mycket effektivt system. Man behöver aldrig undra var svenskarna håller hus. Det räcker att titta ut genom fönstret.

Det var sol igår så jag åkte till Hönö med en väninna. Färjekön var imponerande. Segelbåtarna gled in, motorbåtarna saktade farten på väg in till Hönö hamn när solen började gå ner. 

Selfiekamerorna arbetade övertid. Den svenska lyckosemestern fungerade precis som den skulle. Jag bidrog själv till statistiken och filmade en segelbåt och la ut på Facebook.

På morgonen dagen efter gick jag upp tidigt. Jag satt vid mitt åldriga köksbord och drack mitt kaffe och scrollade på mobilen.

Då ringer det på dörren? Men vi har ju portlås, hann jag tänka, innan jag tittade på klockan. Såg ner på min kimono, den går inte att knäppa. Jag satt stilla några sekunder innan jag reste mig och gick de tre metrarna till dörren. Kikade genom dörrens titthål. Jag ser två uniformerade poliser utanför min dörr. Jävlar! Skulle jag verkligen öppna? De kunde  ju faktiskt inte veta om jag var hemma eller inte. Det är ju sommar!

På tre sekunder gick hjärnan upp i högvarv. Vad har jag skrivit nu? Har någon anmält en satir? Har jag förtalat någon?Har Facebook till slut skickat polisen? Man vet ju aldrig längre. Men nyfikenheten vann. Jag öppnade: 

” Hoppsan,” säger jag. ” Polisen här så tidigt?” Och drar åt kimonon. 

Poliserna ler:

”God morgon. Har du hört något lägenhetsbråk?”

Nej. Det hade jag inte.

” Vi har fått in en anmälan. Det ska vara här i huset.” De fortsätter och går runt och ringer på. Fick inte veta mer. 

När de gått stod jag kvar i hallen och tänkte. På mindre än en minut hade jag hunnit bli misstänkt, åtalad och dömd – utan att ens veta för vad.

Och just då slog mig något helt annat- den svenska lyckosemestern. För den svenska lyckosemestern är egentligen ett normistiskt skådespel. Den kräver samma lyckliga kulisser varje sommar. Sol, bad, segelbåtar, grillkvällar, lyckliga familjer. Och inte att förglömma semesterbilder på Facebook. 

Verkligheten har däremot aldrig läst manus Har inte kollat FB eller Insta. Den ringer plötsligt på dörren en tidig augustimorgon. Den ställer frågor om lägenhetsbråk.

Verkligheten bryr sig inte om semesterplaner. Den bryr sig inte om den svenska lyckosemestern.

Verkligheten bara fortsätter. Och kanske det är därför jag har så svårt för lyckosemestern.

Helene Bergman

som gärna tar emot en hundring eller två på Swish 123 220 79 75