Kerstin och de sekulära missionärerna

Bild ide Helene Bergman  AI skapad

De sekulära missionärerna har samlats på Sergels torg. Kerstin är där.

Hon känner omedelbart igen sig. Samma praktiska jackor. Samma termosar. Samma program i public service. Samma kultursidor. Samma åsikter.
Alla är olika. På ungefär samma sätt.

Kerstin älskar mångfald, men har märkligt få vänner som tycker annorlunda än hon själv. Hon hyllar det fria ordet, men blir illa berörd när någon använder det fel.
Hon försvarar demokratin, men betraktar människor som röstar fel som ett demokratiskt problem.
Hon kämpar mot fördomar och kan samtidigt avgöra en människas karaktär efter en enda politisk åsikt.
Hon vill gärna föra dialog.
Därför talar hon tills den andra har förstått.

Kerstin föraktar ingen. Hon bara avföljer, fryser ut och blockerar. Sedan går hon tillbaka till sina vänner och förvånas över att alla kloka människor tycker som hon.

De gamla missionärerna hade Gud.
Kerstin har värdegrunden. Hon predikar utan Bibel, missionerar utan kyrka och frälser genom offentlig uppfostran.
Hon säger aldrig:

– Jag vill bestämma över dig.

Hon säger:

– Jag vill att du ska förstå.

När du väl har förstått kommer du naturligtvis att tycka som hon. Det märkvärdiga är att Kerstin alltid befinner sig på historiens goda sida.
Det vet hon eftersom alla hennes vänner säger det.
På Sergels torg fortsätter samhällsuppfostran utomhus.
Medborgarna uppmanas att sitta ner, lyssna och räcka upp handen innan de talar.

Kerstin har ordet.

Helene Bergman

Vill du bidra till fler rapporter från Kerstinstaden? 

Swisha gärna en hundralapp eller två till 123 220 79 75