Kerstin älskar naturen, bara inte hemma hos sig.

 

Kerstin vill rädda bina, fjärilarna och de vilda blommorna. Men på den egna innergården gäller en annan ordning.

Kerstin tycker om biologisk mångfald. Hon tycker att bina ska räddas. Hon tycker att fjärilarna ska bli fler. Hon blir glad när kommunen anlägger blomsterängar. Hon delar gärna en artikel om hur viktigt det är att låta naturen återvända. Bara inte på Kerstins egen innergård.

Där ska gräset klippas. Kanterna trimmas. Maskrosorna bort. Måsarna bort. Naturen får gärna vara vild. Bara inte här.

För en tid sedan satt ett anslag i trappuppgången. Åtgärder hade vidtagits för att få bort måsarna. Kerstin läste lappen och kände sig lättad. Det skulle hon förstås aldrig säga högt. Högt talar Kerstin om biologisk mångfald. I tysthet är hon glad när någon annan ser till att måsarna försvinner.

Just nu går en liten måsunge omkring på gräsmattan. Den pickar i gräset. Den vet inte om att den blivit ett problem. Den vet inte att den står i vägen för människans föreställning om en välskött innergård.

Så hörs gräsklipparen. Sedan kantklipparen. Sommaren kommer alltid med samma budskap. Allt som växer lite för mycket ska tillbaka till ordningen. Allt som låter lite för mycket ska bort. Allt som lever lite för fritt ska flyttas någon annanstans. Kerstin älskar biologisk mångfald. Bara inte på sin egen bakgård. 

Måsungen fortsätter att picka. Den har fortfarande inte läst anslaget i trappuppgången.

Kerstin Helene Bergman 

Swisha gärna  en hundring eller två till 123 220 79 75